Medicinska försök på levande foster som ändå ska aborteras kan vara försvarliga och bör tillåtas. Det finns fall där sådana försök inte innebär några faror för ett eventuellt framtida barn. På samma sätt bör vi tillåta forskarna att ta vävnad från aborterade foster om den gravida kvinnan samtycker. Abort är så att säga ett naturligt dödssätt för foster. Och från döda får vävnad tas för medicinska ändamål.

"Tillåt försök på levande foster"  På senare år har en diskussion kommit att föras om möjliga intressekonflikter mellan gravida kvinnor och de foster de bär på. Det finns en traditionell aspekt av frågan: Har kvinnan rätt att, om hon önskar, abortera fostret? Men nya aspekter har tillkommit. Här är några exempel. Vi vet att kvinnor genom sin livsföring (genom att röka eller bruka andra droger under graviditeten) kan hota fostrets och det framtida barnets hälsa. Har hon rätt att göra det? Det har blivit möjligt i vissa fall att genom att låta gravida kvinnor ta mediciner bota sjukdomar hos fostret de bär på. Är de skyldiga att ta dessa mediciner? Ja, i vissa fall är det till och med möjligt att genom operativa ingrepp på fostret, i moderlivet, bota det från sjukdomar. Har den gravida kvinnan en plikt att underkasta sig sådana kirurgiska ingrepp? Till sist har vi frågan om forskning på foster. Är det rätt att ställa gravida men abortsökande kvinnor inför val som: då du ändå ska abortera fostret, kan vi få utföra vissa medicinska försök på det i förväg? Och då vi väl har aborterat det, får vi i så fall bruka vävnad från det för medicinska ändamål? Helt kort ska jag här besvara samtliga dessa frågor. Abortfrågan, betraktad som ett juridiskt problem, är i stort sett besvarad i vårt land. Det är inte lätt att säga när en abort är moraliskt berättigad. För det första är kvalificerade bedömare oense om utgångspunkterna för bedömningen. Medan till exempel Alf Svensson säger att livet är heligt och att alla aborter kränker fostrets rätt till liv, säger jag att de aborter som på det hela taget gör världen bättre (för dem som lever i den) är berättigade. Men även Alf Svensson godtar vissa aborter, till exempel i de fall kvinnan blivit föremål för våldtäkt, och även jag anser att vissa aborter är orättfärdiga. Den naturliga utvägen i den situationen för samhället är en fri aborträtt. Det finns inga moraliska experter som kan säga vilken generell moralisk utgångspunkt som är den riktiga (min eller Alf Svenssons eller någon annans). Och vilken utgångspunkt man än väljer ser man att den gravida kvinnan själv är expert på de faktiska omständigheter, i just hennes eget fall, som kan avgöra om abortbeslutet är riktigt eller ej. Bara hon vet om hon blev våldtagen eller inte (något som är viktigt om hon delar Alf Svenssons utgångspunkter). Bara hon vet vad för slags liv hon kan erbjuda barnet om det får födas (något som är viktigt om hon delar mina utgångspunkter). Det är ingen tillfällighet att människor med mycket olikartad moralisk grundsyn kan enas om att den fria aborträtten är berättigad. Numera ingår ju till och med kristdemokraterna i den åsiktsgemenskapen. Hur är det då med kvinnor som genom missbruk hotar fostrets hälsa? Att de handlar moraliskt fel är väl odiskutabelt. Men hur ska samhället förhålla sig till dem? Samhället ska givetvis försöka att genom upplysning få dessa kvinnor på andra tankar. Men om de inte tar reson utan fortsätter sitt missbruk; hur ska i så fall samhället förhålla sig? Är det berättigat med tvång mot dessa kvinnor? Man kunde tycka att om de har rätt att göra abort, det vill säga döda fostret, måste de också ha rätt att hota fostrets hälsa genom drogmissbruk. Men det sättet att resonera håller inte för en närmare granskning. Ty även om dessa kvinnor har rätt att genom abort välja att se till så att inget barn föds, har de inte utan vidare rätt att genom sin livsföring vålla skador på ett barn som faktiskt kommer att födas, om de inte väljer att abortera det. Det kan ju handla om ett helt liv som ödeläggs för en framtida individ. Här ligger det tvärt om nära till hands att hävda att om kvinnor väljer att inte abortera fostret, men samtidigt aktivt vållar det skada genom sin livsföring, så borde samhället inskrida till det framtida barnets fromma. Ett visst utrymme för sådant tvång finns det, med stöd av socialtjänstlagen (LVM) och lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) - förutsatt att tvånget kan utövas i kvinnans eget intresse (varvid fostrets/det framtida barnets intressen tillgodoses "på köpet"). Om den gravida kvinnan emellertid inte kan sägas behöva denna vård för egen del (missbruket utgör inget omedelbart hot mot hennes egen hälsa och hon är psykiskt frisk), men framhärdar i sitt missbruk av droger, finns inget legalt utrymme för tvång mot henne. Är det tillfredsställande? Jag tror inte att det finns någon annan utväg än att godta att sådant kan inträffa. Det hänger samman med hur vi skulle tvingas gå till väga om vi ville tvinga dessa kvinnor. Ska vi ta rimliga hänsyn till dessa kvinnors rättssäkerhet finns det bara ett sätt att tvinga dem. Samhället kan kriminalisera bruket av vissa droger i samband med graviditet och straffa dem som bryter mot förbudet. Vill vi ha en sådan lag? Jag tror inte det. Dels vore den ineffektiv. Straffet skulle ju komma när skadan redan var skedd. Och den avskräckande verkan vore sannolikt minimal (det rör sig i så fall om drogberoende kvinnor, som inte ens för sina framtida barns bästa kan avstå från drogen; då avhålls de nog inte av hotet om straff). Det vore också en delikat uppgift att dra gränser på detta område. Det finns inga dokumenterat ofarliga nivåer när det gäller rökning, bruk av alkohol, och så vidare. Alltför många skulle komma i farozonen för kriminalisering av det invanda beteendet. Här är sannolikt upplysning och frivilliga terapeutiska insatser en bättre väg för samhället att gå. Hur är det då med kirurgiska ingrepp på fostret i moderlivet? Bör kvinnor kunna påtvingas sådana? Det är svårt att se att en sådan hållning är acceptabel. För det första torde de allra flesta kvinnor underkasta sig de ingrepp som kan vara nödvändiga för fostrets/det framtida barnets väl och ve. För det andra torde för de som inte vill göra detta ha mycket starka personliga skäl. Och lägg märke till att dessa kvinnor, i den mån de vållar sina barn skada, gör detta bara genom underlåtelse att handla. Vi brukar normalt inte straffa människor för att de vägrar göra stora personliga uppoffringar för andras skull. Vill vi straffa dessa kvinnor skulle vi ju i konsekvensens namn tvingas straffa alla i den rika världen som inte ger tillräckligt av sitt överflöd för att rädda svältande i fattiga länder. Någon har invänt att saken ligger vida annorlunda till för de mödrar som valt att inte abortera sina foster. De har tagit ansvar för dem. Därmed är de inte i samma förhållande till sina foster som människor i gemen i den rika världen i förhållande till dem som svälter i den fattiga världen. De är snarare i samma position som badvakten som vägrar att rädda en drunknande. Analogin har visst fog för sig, men den haltar på en väsentlig punkt. Alla kvinnor som fortsätter graviditeten har inte gjort det till följd av något fritt val. Några har ofrivilligt blivit gravida, kanske till och med som en följd av våldtäkt, men ser sig förhindrade att ändå välja abort (eftersom de har en extrem uppfattning om abortens berättigande). Det vore orättvist att hävda att dessa kvinnor tagit ansvar för sina väntade barn genom att inte välja abort. De kunde ju inte välja abort! Men då samhället inte kan skilja ut dessa kvinnor från dem som verkligen kan sägas fritt ha valt att fullfölja graviditeten, är varje form av tvång på detta område uteslutet. Också här skulle för övrigt samhällstvång få ta formen av kriminalisering av vissa beteenden, och straff mot dem som inte efterkommer samhällets krav.Det vore uteslutet att påtvinga kvinnor medicinska ingrepp. Det vore att kränka deras rätt till fysisk integritet. Hur är det då med bruket att ta vävnad av aborterade foster för forskningsändamål? Är detta bruk försvarligt? Ska kvinnor kunna ställas inför detta val? Jag kan inte se annat än att detta bruk är försvarligt. Det aborterade fostret är en död, avliden individ. Abort (spontan lika väl som provocerad) är ett så att säga naturligt dödssätt för foster. Och från döda får vävnad (och organ) tas för medicinska ändamål. Ett villkor för att vävnad ska få tas är att den kan användas för meningsfulla medicinska ändamål. Ett annat villkor är att samtycke har inhämtats. Då det gäller vuxna som avlidit är det avgörande vilken åsikt dessa själva hade i frågan om huruvida vävnad skulle få tas från dem efter deras död. Något liknande system kan inte tillämpas på foster. Här är då det naturliga att i stället fråga den gravida kvinnan. En mera komplicerad fråga är den som i dagarna blivit aktuell. Ska försök kunna utföras på ett foster, som ändå ska aborteras, innan aborten genomförs? Under vissa omständigheter kan detta vara försvarligt. Den reaktion vi hört mot sådana försök har inte i alla stycken varit seriös. Det har handlat mer om ovilja mot aborter som sådana (ja, till och med mot abortsökande kvinnor) än om ett intresse för det väsentliga. Jag tänker på sådana utfall som det Chatrine Pålsson (kd) gjorde i en intervju häromdagen. "Vi får aldrig riskera att manipulera med sårbara, gravida flickor för forskningens skull", ska hon ha sagt (TT). Det är att idiotförklara gravida kvinnor. De är fullt beslutskapabla. Men vilka beslut ska de mera bestämt kunna ställas inför? En kvinna har rätt att ångra sitt abortbeslut, in i det sista. Det innebär att all forskning som utförs på fostren måste vara förenlig med ett eventuellt framtida barns intressen. Kan det villkoret någonsin vara uppfyllt? Ja, det är uppfyllt om forskningen inte innebär några faror alls för ett eventuellt framtida barn (som föds om kvinnan i sista stund ändrar sitt abortbeslut). Och det är också uppfyllt om forskningen har klinisk karaktär, det vill säga om den utförs på foster med anlag for en viss sjukdom, i syfte att finna på bot mot denna sjukdom. Om jag förstått saken rätt är det möjligt att utföra de nu aktuella forskningarna på foster på ett sätt så att detta önskemål tillgodoses. Det handlar om att utveckla terapi mot en ärftlig sjukdom. Sjukdomen diagnosticeras prenatalt. De kvinnor som väljer abort då de inser att det barn de väntar skulle födas med sjukdomen erbjuds att delta i försöket. Fostren de bär på ges på försök medicinen i fråga. Avbryter de graviditeten handlar det hela om ren forskning. Men om en forskning till fromma för kvinnor som i framtiden kan hamna i samma situation, och som vill undvika abort. Ja, det kan ju till och med handla om dessa kvinnor själva, vid en senare tidpunkt. Väljer de i sista stund att fullfölja graviditeten har ändå fostret de bär på fått en terapi, för vilken det finns en förhoppning att den skall vara till nytta. Balanserar denna förhoppning på ett rimligt sätt de risker som kan vara förknippade med ingreppet är ingreppet försvarligt. Det är exempel på klinisk forskning av ett slag som också vuxna patienter stundom erbjuds. text: TORBJÖRN TÄNNSJÖ Först publicerad i DN 2/3 1997 ill: HENRIK LANGE Tillbaka till tema Tennsjö