Under det liv jag levt har jag haft många tillfällen att konstatera två ting: 1) att en väldig massa människor anser sig kunna allting om alla upptänkliga intellektuella områden, trots att de inte kan ett dugg om dem, eller väldigt lite, samt 2) att män för det mesta anser att de kan mer om (nästan) allting än kvinnor.
Jag råkar ha studerat vetenskapsteori, som är vetenskapen om vetenskaperna (ungefär), under ett antal år, och också till slut doktorerat inom området. Men jag får gång på gång veta att jag ingenting kan om vetenskap eller om vetenskaplig metod.
Nu råkar jag också kunna en del rent praktiska saker, som att handväva exempelvis. Om jag invänder mot vad någon säger om handvävning genom att säga att man faktiskt solvar innan man skedar en väv, protesterar de flesta inte värre än att de kan fråga om jag kan väva. Säger jag att jag kan det och att jag har vävt en hel del, så accepteras min utsaga, om att man solvar innan man skedar, utan vidare. Ingen talar om för mig att jag är dum i huvudet eller att jag inte vet vad jag talar om.
Säger jag däremot något om vetenskapliga metoder, exempelvis på nätet, så får jag tämligen omedelbart höra att jag är ointelligent och inte kan något om den saken. Talar jag om att jag kan området, så får jag återigen höra att jag är korkad, ja ännu mer korkad eftersom jag tror att jag vet något om saken bara för att jag studerat området under många år.
Mycket underligt det där. Själv skulle jag aldrig få för mig att käfta med en person som är expert inom ett område som jag inte kan ett dugg eller väldigt lite om.
Säger jag något i saken, i ett sällskap, där människor inte känner mig och där man diskuterar vetenskap, så kan jag vara säker på att männen i sällskapet inte bryr sig ett vitten om vad jag säger utan att de fortsätter att tala om vetenskap på ett sätt som visar att de inte har mycket hum om vad de talar om och dessutom att de inte tog någon notis om mitt inpass. Säger sedan istället min man, som förvisso kan en del om den saken också men inte lika mycket som jag, något klargörande om vetenskap så lyssnar alla män intresserat och tar upp vad han säger och diskuterar det med största allvar.
Världen och människorna i den är bra underliga. En sak är helt klar emellertid: Vi tycks ha helt olika uppfattningar om vad som är tecken på intelligens.
Tillägget struket. Jag hade missat datum på den bloggpost jag kommenterade. Den var gammal och jag uppfattade den i hastigheten som ny (gick in på det från min besöksräknare då en besökare hade kommit därifrån och det passade dessutom ganska bra in på mitt inlägg ovan). Inlägget ifråga var alltså helt korrekt den gången det skrevs – för fyra år sedan.
Hör på Ekot idag att drygt 100 journalister ska avskedas från DN.(1) Det är väl bara att hoppas att några av dem som får gå är de som envist propagerat mot trygghetssystemen och för nedmonteringen av dessa, och som hela tiden skjutit politikerna framför sig medan de matat oss alla med felaktiga data om fusk (2), vilket Björn Johnsson visar i sin artikel.(3) Ledarskribenterna har förstås varit värst men det är kanske att hoppas på för mycket att någon av dem avskedas.
Varken DN eller demokratin är betjänta av lögnaktig och ensidigt propagandistisk journalistisk. Förr eller senare slår sådan tillbaka.
Fast någon enstaka gång skymtar sanningen fram även i DN. (3) Bättring under galgen?
När Johan Norberg, nyliberalernas frontfigur i Sverige, drar sin alldeles egna version av Haitis historia i Metro då vet man inte om man ska skratta eller gråta. Det är visserligen en kort kolumn och det är inte lätt att sammanfatta ett lands historia på några få rader, men det är ändå en prestation att nästan inte få med något som är och har varit väsentligt i Haitis historia och som man behöver känna till för att förstå varför landet är så fattigt och drabbades så hårt av jordbävningen (1).
Varje gång jag läser något skrivet av Norberg, försöker dock undvika att göra det för det mesta, undrar jag hur mycket han får betalt för att sprida sin propagandistiska smörja. Jag skulle skämmas att skriva sådant som han skriver och vore inte beredd att sälja min heder på det sättet ens för åttasiffriga belopp.
Norberg tar fram två “fakta” om Haitis olycka:
Men Haiti är ett av världens fattigaste länder, och det är ett skäl till att jordbävningen blev så förödande. Därför är det inte bara en naturlig katastrof, den är delvis skapad av människor – av despoter och banditer. De styrande har oftast berövat haitierna demokrati, rättssäkerhet och ekonomisk frihet. Enligt Världsbanken är landet 180:e sämst av 183 studerade länder när det gäller friheten att starta företag. (1)
Det här är som om man skulle berätta att Sverige var fattigt på Karl XII:s tid för att han bara brydde sig om sin hund Pompe och struntade i landets styre. Det är visserligen sant att han var fäst vid sin hund, det är visserligen sant att han försummade landets styre, men en sådan sammanfattning skulle ingen människa anse sanningsenlig. Tvärtom skulle den anses rent lögnaktig. Man kan nämligen luras utan att ljuga, och den konsten behärskar Johan Norberg till fulländning.
Men vi västerlänningar har också bidragit till Haitis fattigdom med handelshinder. Svenska Vin & Sprit slutade för några år sedan köpa pomerans till glöggen från Haiti. För att kunna ta sitt sociala ansvar och säkerställa goda arbetsvillkor hos leverantören började bolaget i stället köpa från rika Spanien (min kursivering). (1)
Så har Norberg då förklarat varför Haiti är fattigt! När man läser vad han skriver om olika länders historia slås man av hur han systematiskt utelämnar vanliga arbetande, eller slavande människors villkor och levnadsförhållanden. I det senaste av citaten ovan får vi dock helt klart för oss att det är en synd att bry sig om de arbetande människornas levnadsförhållanden och arbetsvillkor. Sådant ska man inte bry sig om om man är en sann liberal. Vi ser samma sak i alla hans “historier”.
Det var exempelvis, enligt Norberg, liberalismens låt-gå-politik som frigjorde och skapade ökande välstånd i England under senare delar av 1800-talet, det 1800-tal då mängder av människor levde i yttersta misär och förtrycktes å det skändligaste, och då barnarbetet i manufakturerna och i gruvorna var fruktansvärt. Det framgår så klart, om man kan lite om denna historia, att Norberg bara talar om de rikas frihet och rätt att utnyttja andra människor helt enligt eget skön. Småfolkets totala brist på frihet försvinner helt i hans historieberättande, oavsett vilket lands historia han berättar (2).
Englands jordreformer (skiften) beskriver han alltså som befriande, för i och med dessa kom “människorna” att självständigt äga sin jord, och därmed blev de intresserade av att producera överskott. Att dessa skiften av jorden i praktiken handlade om stöld av jord från människor som levt och försörjt sig på jordarna under många generationer, det försvinner helt i Norbergs historieskrivning. Storgodsherrarna hade ursprungligen fått förläningar av kungen, vilket inte var detsamma som att de fick jorden som privat egendom utan istället en gång innebar att de fick rätten att styra över stora landområden och att uppbära skatt och ta ut dagsverken från människorna som bodde inom området, i sig ett förtryck av människorna. När det århundraden senare blev lönsamt att hålla stora betande fårhjordar kastade dessa herrars ättlingar helt simpelt ut människorna från de små gårdar de och deras förfäder levt på under många generationer och lade beslag på deras odlingslotter. De tvingade därmed in mängder av människor till städerna och ut i en än värre fattidom. Dessa de jord- och egendomslösa kom nu att utgöra ett trasproletariat som kunde utnyttjas som det passade den framväxande borgarklassen, i deras gruvor och manufaturer. De här människornas totala brist på frihet talar aldrig Norberg om. De finns helt enkelt inte i hans historia. (4,5)
Vi ser exakt samma förtigande av mänskligt lidande i flera av hans berättelser, i den om liberalismens historia, i den om “undret” Hong Kong (3, 6) och nu om Haitis historia (1). Där människors lidande inte kan döljas, som nu i Haiti, beskrivs det som en obegriplig konsekvens av stygga diktatorer, inte som en konsekvens av exempelvis USA:s agerande mot Haiti, och USA:s stöttande, med militära medel, av just dessa förtryckare, av amerikanska kapitalisters rätt att utnyttja haitierna som superbillig arbetskraft (7), på samma sätt som Londons borgarklass gjorde med de egendomsbestulna och deras barn under 1800-talet.
Indirekt säger han, i sitt historieberättande, att det är fullständigt acceptabelt att stjäla naturresurser från de små människorna, att deras privata äganderätt och rätt till liv och frihet inte är något heligt. Han fråntar därmed helt enkelt de “små” människorna deras status som människor. Det gör han i och med att han inte tillerkänner dem rättigheten till liv, frihet och egendom, de rättigheter som den liberala ideologin tillskriver alla människor. Dessa friheter blir, med Norbergs historieskrivning, endast de rika makthavarnas rättigheter. Endast de rika är därmed riktiga människor.
När J S Mills, en av liberalismens förgrundsgestalter (socialliberal) reagerade mot den utbredda fattigdomen i England under senare delen av 1800-talet och förordade statliga ingripanden för att lindra nöden och för att tillförsäkra alla en möjlighet till god utbildnig, ser Norberg detta som det stora sveket mot liberalismen. (2) Han framhåller istället samhällsfilosofen och socialdarwinisten Herbert Spencer, som förordade att de fattiga skulle få svälta ihjäl så att det mänskliga materialet inte försämrades, som liberalismens sanne företrädare.
Skriver man som Norberg gör så gör man alltså den liberala ideologin till ett försvar för den rika överklassens stöld från, utsugning och förtryck av stora delar delar av mänskligheten, och det är väl precis så det är – i praktiken och bakom Norbergs vackra men lögnaktiga liberala retorik och propaganda.(7)
Om Norberg står för de liberala idealen så är liberalismen en ideologi som handlar om de starkas rätt, inte om alla människors rätt till liv, frihet och egendom. Det är sådana resonemang som hans, som gör liberalismen till samma andas barn som nazismen och fascismen.
Tillägg 29/1: För dem som vill veta vad Norberg inte talar om lägger jag in filmen, en gång till, där journalisten och filmaren Kevin Pina intervjuas om Haitis historia . Jag rekommenderar den varmt och här i synnerhet med tanke på vad Pina säger om hur USA:s och Canada:s eliter betalar propagandister i andra länder. (Face to Face with Jack Etkin, Google video):
Jag tycker att jag brukar vara svartsynt, ibland så det även stör mig själv. Men nu har jag hittat en amerikansk f.d. överstelöjtnant tillika historielärare, William J Astore, som dels är inne på liknande tankegångar som jag gett uttryck för på bloggen tidigare (se länkar nedan), att nyliberalismen är ett förstadium till fascism, dels är snudd på ännu mer svartsynt än jag och vad gäller hans eget hemland – USA.
I ett tidigare blogginlägg om det här citerade jag ett avsnitt ur Michael Nybergs bok, Kapitalet.se, om vad storföretagarna i Aspeninstitutet, den ekonomiska elit som trumfat igenom nyliberalismen och privatiseringarna bl.a anser:
Efterkrigstidens sociala kontrakt är i upplösning, heter det i Aspeninstitutets rapport. Åtta timmars arbetsdag fem dagar i veckan är en ”historisk abnormitet” och full sysselsättning ”bör inte accepteras som ett mål i sig och naturligtvis inte som något absolut gott som ska uppnås till varje pris”. Men i omställningen till bestående arbetslöshet riskerar samhället att upplösas i vilda strejker, sabotage och politisk oro. ”Om vi inte är kloka nog att förhindra det, kan trettiotalets klasskrig lätt blossa upp på nytt och förvärras.” (s.143)
Den ekonomiska eliten har alltså också varit inne på de obehagligheter som kan uppstå i och med att man driver igenom deras folkfientliga politik. Man har också, sedan denna rapport skrevs, föreberett sig väl för att förhindra att sådana här oroligheter ska utbryta, och för att kväva dem redan i sin linda. Bara att se på all den kontroll eliterna numer utövar över oss alla, officiellt för att skydda oss mot terrorism men i verkligheten för att skydda sig själva mot folkliga protester mot de ekonomiska och politiska eliternas girighet och allt starkare förtryck och utsugning av vanliga människor.
Vad man menar med att “vara kloka nog” är inte så svårt att förstå: Propaganda i första hand och man har kommit långt med enbart sådan, polisiära och militära insatser mot folk i andra hand och om propagandan inte fungerar tillräckligt effektivt.
Egentligen har vi redan sett början på de polisiära insatserna, i Göteborg i samband med EU-mötet och nu senast i Danmark vid klimatmötet, där oskyldiga människor förnedrades, allt i akt och mening att avskräcka människor från att protestera eller demonstrera mot makten. Vem betvivlar att makten är beredd att ta till mycket hårdare metoder om den anser detta befogat, och för att skydda de ekonomiska eliternas intressen.
Det dessa eliter anser vara “klokskap” är just sådant som vi, som inte har makt, brukar kalla fascism, den totala kontrollen över oss alla kombinerad med slumpmässiga gripanden av människor (som vi såg exempel på både i Göteborg och i Köpenhamn, där massor av oskyldiga människor behandlades mycket illa).
Elisabet Höglund är en person vars åsikter jag inte alltid delar. I dagens Aftonbladet har hon dock skrivit en krönika där jag kan instämma i nästan allt. Ansvaret för landets elförsörjning ska inte överlämnas till ett oligopol bestående av tre stora bolag som bara har kortsiktig vinstmaximering som mål för sin verksamhet.
Det framgår att Elisabet Höglund har kommit fram till sina slutsatser efter noggrann research. Precis som många andra så misstänker hon att kraftföretagen själva har ett intresse av att det då och då blir ”elbrist”. Och hon har också kommit fram till att den s.k. ”elbörsen” Nordpool bör avskaffas och att elmarknaden bör återregleras.
Jag skulle vilja säga att den bör omregleras, eftersom den även nu är strikt reglerad, men reglerad på ett sätt så att elpriset ska bli förmånligt för elproducenterna och oförmånligt för de vanliga konsumenterna. De riktigt stora elkonsumenterna betalar naturligtvis efter en särskild, mycket lägre taxa och är dessutom befriade från energiskatt och avgift för elcertifikat.
Det finns många skäl till att elektricitet för våra hem inte ska vara något som det spekuleras med på en ”börs”. Det viktigaste är ändå det som Höglund avslutar sin artikel med: Vi är tvingade att köpa el, hur dyr den än är. Tillgång till el är en överlevnadsfråga. Läs artikeln!
För den som vill informera sig om Haiti och orsakerna till att jordbävningen blev en så omfattande katastrof finns det en hel del att hämta på nätet. Där kan vi få veta hur USA med allierade försökte förvandla Haiti till ett nyliberalt mönsterland – och hur det gick. Som av en ren händelse har Haiti en usel, ja nästan ren frånvaro av infrastruktur, vilket är konstigt med tanke på hur fantastiskt bra det privata kapitalet påstås sköta stater, bara de slipper klåfingriga regeringar.
Några länkar för den som är intresserad alltså, och det borde alla vara som vill leva i en demokrati och som använder sin rösträtt.
“The media coverage of the earthquake is marked by an almost complete divorce of the disaster from the social and political history of Haiti,” Canadian Haiti Solidarity Activist Yves Engler said in an interview. “They repeatedly state that the government was completely unprepared to deal with the crisis. This is true. But they left out why.”
Why were 60 percent of the buildings in Port-au-Prince shoddily constructed and unsafe in normal circumstances, according to the city’s mayor? Why are there no building regulations in a city that sits on a fault line? Why has Port-au-Prince swelled from a small town of 50,000 in the 1950s to a population of 2 million desperately poor people today? Why was the state completely overwhelmed by the disaster?
To understand these facts, we have to look at a second fault line–U.S. imperial policy toward Haiti. The U.S. government, the UN, and other powers have aided the Haitian elite in subjecting the country to neoliberal economic plans that have impoverished the masses, deforested the land, wrecked the infrastructure and incapacitated the government.
Så några fler länkar som delvis behandlar samma sak som artikeln ovan, men som också tar upp andra aspekter av förtrycket av Haitis befolkning och de militärkupper USA utsatt haitierna för genom åren.
Ett litet citat från den här artikeln också, om vad som hände medan man fraktade iväg den folkvalde presidenten Aristide efter USA-kuppen mot honom 2004:
Meanwhile, in Haiti, the US Marines protected an undisciplined ragbag of rapists and murderers to allow them entry to the capital. The Marines chased the medical students out of the new Medical School established by Aristide with Cuban help and teachers. The Marines bivouac in the school, going out on nightly raids, trailed by fleets of ambulances with body bags, hunting down Fanmi Lavalas activists (Aristidanhängare: min anm) described as ‘chimeres’ – terrorists.
Det här är artiklen som också berättar om hur de rika eliterna ingalunda har fått sina rikedomar av Gud, av någon naturlag eller av den osynliga handen, utan sett till att stjäla den från andra människor, med stöd av militär, med hjälp av förtryck, av mord av tortyr.
Haitierna är inte fattiga av ren slump alltså, de har tvingats till fattigdom, och denna fattigdom är den viktigaste orsaken till att jordbävningen fick så katastrofala konsekvenser och skördade så många offer.
Filmen ger också anledning att fråga sig vart Sverige är på väg?
Vill bara tala om att ikväll visar TV Dan Josefssons utmärkta film om “Novemberrevolutionen”, i mitten och slutet av 80-talet, de politiska beslut och åtgärder som handlade om att förverkliga de borgerliga partiernas våta dröm, och de beslut som ledde fram till bankkrascherna i början av 1990-talet samt till nedmonteringen av den svenska välfärden, som fortfarande pågår, och nu i accelererad takt.
Programmet går på Kunskapskanalen kl 21.00 (som nu har bytt plats med TV24, varför man får klicka sig fram till 24:an om man inte har programmerat om TV:n)
Den här veckan, såväl som förra onsdagen då man sände Dan Josefssons mycket informativa program om pensionsreformen, den som bestal oss som nu är pensionärer på en stor del av den pension vi hade betalat in till under hela vår yrkesverksamma period, sänder de andra kanalerna förstås populära underhållningsprogram. Man kan inte låta bli att misstänka att det handlar om en medveten politik för att få så få människor som möjligt att informera sig om vad våra politiker har gjort mot oss, och i stort sett i total hemlighet. Men, programmen kan troligen ses också på SVT Play (fast jag kan inte hitta dem), av dem som kan titta på dessa förstås. Numer kan ju inte alla svenskar se på TV ens, då de förlorade mottagningen i och med digitaliseringen och hela Sverige inte ska med längre.
Endast 10% av alla penningtransaktioner i världen handlar om betalning för varor och tjänster. Övriga transaktioner handlar om finansiella transaktioner, som köp och försäljning av aktier och andra värdepapper, till spekulation alltså. Väldigt sunt säger nyliberala nationalekonomer.
Om husfar i en familj spelar poker med 90% av familjens tillgångar, så att övriga i familjen tvingas svälta på de 10% de får att leva på och konsumera för, då är det ingen som anser att denna familjs ekonomi är sund. Än värre anser man det vara om pappa, när han förlorar allt i ett parti, tar hälften av de 10% familjen har att leva på, för att komma igång och spela igen, med argumentet att familjens ekonomi kräver detta.
Alla anser att denna husfar är totalt galen och att det är helt oacceptabelt att göra som han gör. För att inte tala om när husfar börjar låna pengar för att finansiera sitt pokerspelande, och tvingar de övriga i familjen att stå för räntor och amorteringar av lånen, med sina 5-10% av tillgångarna.
Lustigt så olika bedömningsgrunder man kan tillämpa.
