September 2009


Politik/ekonomi29/09 20:40

Trots att jag just nu är uptagen av annat, tar jag mig ändå tid att läsa mina favoritbloggar. Så idag nöjer jag mig med att servera ett citat från bloggen Ett Hjärta Rött: 

Anders Borg har sedan länge varit inne på samma linje. Det finns endast en väg – den rätta. I boken ”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord” (1992), skrev han så här;

Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.

 

Så låter genuint Orwellskt nyspråk. Man räddar välfärden genom att montera ner den. Man är en “arbetarregering” genom att bekämpa arbetare,  ja alla vanliga löntagare. Vi vanliga människor kallar sådant “att ljuga”. 

Läs resten på bloggen ifråga och varför inte titta in på YouTube och se en film om Anders Borgs parti, dess historia? Det är en historia som han uppbarligen är trogen fortfarande.

Ej kategoriserad29/09 02:17

Önskar att det inte funnes värre ting att bekymra eller förarga sig över än Anna Ankas åsikter. Då vore världen ett paradis.

Ej kategoriserad26/09 03:54

Stor suck!
Jag bockade för alla spam och deletade – och vips hade 200 kommentarer försvunnit, varav endast 24 var spam. Lyckades förstås inte hitta något sätt att återfå de mystiskt försvunna kommentarerna. Jag är hemskt ledsen. Den här uppgraderingen får mig att riva mitt hår.

 

Tillägg 28/ 9 kl. 05.00

Har lagt in alla raderade kommentarer, men som en enda kommentar/post. Något annat sätt kom jag inte på. 

Ni andra som har Word Press, hur mycket spam  får ni in. Är jag den enda som blir nästan dränkt av sådana, varje dag?

Ideologier/propaganda&Massmedia23/09 11:29

Har sett flera avsnitt av den danska TV-serien “Livvakterna”. Den är spännande och välgjord, som danska serier brukar vara. Men efter ett par avsnitt började serien göra mig illa berörd. Jag får känslan av att serien är gjord som en ren propagandafilm för övervakningssamhället.

Säkerhetspolisen i serien har tillgång till all tänkbar elektronisk övervakningsutrustning. Den vet, verkar det som, allt om alla. Poliserna/säkerhetsmännen plockar blixtsnabbt fram data om misstänkta och drar hela deras föregående liv. De bryter sig in hos de misstänka, söker igenom deras hem, kopierar deras hårddiskar, monterar in avlyssningsapparatur och minikameror så att de  kan sitta vid sina datorer på sambandscentralen och titta på vad folk gör och säger i sina hem, vid köksbordet, i badrummet, i vardagsrummet och i sovrummet.

På det här sättet kan säkerhetspoliserna väldigt snabbt ringa in de misstänkta/skyldiga och föranstalta om situationer där dessa kan gripas, på bar gärning eller där man kan skjuta de misstänkta just när dessa ska till att begå sina brottsliga handlingar. Så sitter man där, som tittare, lever sig med i handlingen och blir nervös för huvudpersonerna, om de ska råka riktigt illa ut, och givetvis känner man en lättnad mot slutet, då när skurken skjuts.

Så tänker jag på de lagar om övervakning av människor som vi just har fått i Sverige, som tillåter polisen precis allt det som vi ser i serien Livvakterna. Vad kan vara mer övertygande om förträffligheten hos denna övervakning än medryckande TV-program, ett som visar hur effektivt och snabbt man kan ringa in de “fula fiskarna”, terroristerna eller galningarna. För att inte tala om tittarens känslomässiga reaktion när skurken skjuts i slutet, precis i rätt ögonblick. Jodå även jag drabbas av denna reaktion, trots att jag är mot det Orwellska övervakningssamhälle vi har fått idag och mot dödsstraff och polisskjutande.

Vare sig filmen är medvetet gjord för att utgöra övertygande propaganda för övervakningssamhället eller inte, så fungerar den som en effektiv sådan. Och ingen oskyldig drabbas förstås så “man behöver inte vara orolig om man har rent mjöl i påsen”.

Efter fyra avsnitt gör mig serien alltså riktigt illa till mods. I verkligheten fungerar övervakning inte så där smidigt och exakt. Där spelar slumpmässiga misstag alltid in, man misstänker fel personer, utsätter fel personer för övervakning i hemmet, feltolkar vad som skrivs eller sägs etc. I verkligheten går ingen säker för obefogade misstankar eller för att bli oskyldigt övervakad, gripen eller till och med dömd. Serien är alltså djupt obehaglig och desto mer så då den är skickligt hopkommen, välspelad, och därmed också medryckande.

Politik/ekonomi22/09 14:15

Val snart, och vad är bättre i det samhälle som man nu propagerat fram, med nästan samma skattegnölande som man har i USA, Alliansens föregångsland, än att lova sänkta skatter för att vinna val.

Nu ska man alltså vinna nästa val på att sänka skatterna – och för lånade pengar. Det är ett ruttet valfläsk man erbjuder oss. Men vad kan vara smartare ur regeringens synpunkt, för de ministrar som arbetar som flitiga bävrar för att knäcka facken, sänka lönerna och göra livet till en rent helvete för de sämst ställda, de arbetslösa och de sjuka?

Efter valet, om man vinner det, kan man sedan använda skulden för att motivera nedskärningar i den allmänna välfärden, i den offentliga sektor som de allra flesta av oss har stor nytta och glädje av och som många av oss är totalberoende av i vissa situationer eller under vissa perioder av våra liv, fast många unga friska människor inte tycks förstå den saken.

Vi blir helt enkelt inte friare och lyckligare av att vår offentliga sektor monteras ner. Vi får bara fler fattiga, fler som inte får sjukvård när de behöver det, fler illa behandlade åldringar och ett mycket hårdare samhälle med mer kriminalitet och därmed ett otryggare samhälle för oss alla. Det är ett skräckens samhälle man administrerar fram åt oss, ett grymt klassamhälle av rent 1800-talssnitt där massor av människor dels måste leva med en evig oro för att inte kunna försörja sig, dels börjar bli rädda för att råka ut för den genom Alliansens politik framorganiserade kriminaliteten.
Är detta verkligen vad majoriteten av Sveriges befolkning vill ha?

Länkar:
Augusti 22, 2009 – Endast med god fantasi ger skattesänkningarna 70.000 jobb. Alliansfritt Sverige
Galenskapen fortsätter. Ett Hjärta Rött
Amerikaner säger ja till  högre skatter, Kildén & Åsman
Borgs skamliga budget, Kildén & Åsman
Ska benlösa människor springa långdistanslopp? Kildén & Åsman

Ej kategoriserad21/09 15:10

Nu har jag fått bloggen uppdaterad och känner mig alldeles vilsen på dess administrationssidor. Ber därför mina besökare att ha överseende med mig den närmaste tiden, om jag ex. av misstag råkar stryka fler kommentarer än normalt.
Om din kommentar inte kommer in, utgå ifrån att det inte handlar om illvilja från min sida utan om ett misstag, vilket är fallet (om du följt kommentarreglerna, vilket jag förutsätter att besökarna gör).

Sedan hoppas jag att jag snart ska kunna lägga till lite fler och modernare funktioner men jag måste bli god vän med det nya uplägget och den totalt annorlunda lay-outen på mina adminstrationssidor innan jag klarar av att lägga in sådana.

Goda råd från besökare om vilka övriga funktioner man önskar på bloggen, och ännu hellre, vilken plugin som fixar den saken, emottages med tacksamhet.

Tillägg kl 16.45:
För övrigt får jag väl rekommendera intresserade att läsa min recension av Anita Beckmans avhandling Väntan etnografisk kollage kring ett mellanrum, som också diskuterades på Vetenskapsradion Forum idag. Men passa också på att läsa andra artiklar och recensioner på Alba. Klicka på Albas logotype överst till vänster på bloggen.

Politik/ekonomi15/09 02:53

Lyssnade på Bo Lundgren på Ekot klockan kvart i sex, mannen som förvärrade effekterna av vår fastighetsbubbla i början av 90-talet. Han tycker att:

– Det överlägsna system som heter marknadsekonomi bygger på att individer har idéer, tankar och att man kan utveckla dem och skaffa sig pengar. Men i detta ligger också att det ibland kanske alla människor får någon slags idé som är överoptimistisk.

Ja, så kan man ju förstås också se saken. Men han är optimistisk trots att:

Det blir en bubbla och jag tror att vi kommer att få se bubblor. Vi har haft det genom åren, vi kommer att få se det i framtiden. Det är ett pris vi får betala….

“Vi får betala”? Vilka vi? Och hur mycket får Bo Lundgren betala?

Men, det gör inte så mycket att vi får lite bubblor då och då för:

……det är en dramatisk skillnad mot hur den här världskrisen hanterades om vi går tillbaka till 1920- eller 1930-talen. Då gjorde centralbanker och regeringar de mesta fel. Nu gjorde man det allra mesta rätt, inte allt och inte i USA, där man lät Lehman Brothers gå och en del andra saker…

Så bra då. Jag undrar om alla de som numer “föredrar att gå arbetslösa” (enligt den ekonomiska teori som vår finansminister omfattar) också tycker att detta ekonomiska system med måttlösa finansexesser, för folks pensionspengar bl.a., är ett pris värt att betalas för detta goda ekonomiska system och om de också tycker att kriserna sköts bra?

I Postens tidning Du & Co kan man förresten läsa ett uttalande av Sven Hagströmer: “När jag såg att förmögenheten halverats men att den ändå räckte till barnbarns barnbarn om de sköter sig, ja då kände jag att det var rätt bra”.
Känns ju skönt att veta att även de rikaste får vara med och betala. Dessutom var det ju kul att få veta att om krisen inte hade kommit så hade alla efterlevande, ner till hans barnbarns barnbarns barnbarns barnbarn, kunnat klara sig på hans förmögenhet.

Varför går mina tankar till dem som nu blir arbetslösa, hur de har det om ett år, och till hur deras barn kommer att leva?

Länk:
Bo Lundgren räknar med fler kriser, Ekot
How Did Economists Get It So Wrong? P Krugman, N Y Times
…och DÄR föll även den keltiska tigern…, Ekonomikommentarer

A:1 Bloggpolicy14/09 02:36

Jag har snart bloggat i fem år, just i dagarna fyra år på Alba. Jag började blogga med inställningen att jag skulle försöka besvara och ta de flesta av dem som kommenterade, på allvar. Det blev mycket skrivande, det blev mycket arbete, både att skriva och för att ta fram alla de källor som personer med kritiska kommentarer krävde, eller som jag själv tyckte krävdes för att förklara varför jag intog de ståndpunkter jag gjorde. Kort sagt, bloggandet tog en väldig massa tid.

Nu har jag skrivit om det mesta som intresserar mig på bloggen, ofta många gånger, och idag känns det inte lika inspirerande längre att besvara samma frågor eller motpåståenden som jag redan besvarat många gånger tidigare på bloggen. Dessutom vill jag ägna mig åt lite annat än åt att bara blogga innan jag lägger mig med näsan i vädret.

Vad jag tror om mina besökare:
Man skulle kunna säga att läsare av bloggen, (eller tom läsande människor i allmänhet), kan delas in i två huvudkategorier:

1: De som i huvudsak håller med mig, är vänsterinriktade alltså. Inga problem med dem, även om man förvisso inte behöver vara överens om allt för att man har samma grundläggande samhällssyn. Så det har förstås hänt att jag fått föra intressanta tankeutbyten, om meningsskiljaktigheter, med sådana besökare och dem tackar jag för.

2: De som anser att jag har alldeles fel i allting jag skriver och som i vissa fall har envisats med att klumpa ihop mig med Stalin. I det senare fallet har man en nyansfri och totalt svart/vit världsbild och dessutom grundligt fel vad gäller min politiska hemvist och mina politiska åsikter.

Denna kategori läsare kan sedan, grovt, delas in tre undergrupper:

2:1: De som har lite livserfarenhet och kunskaper, som anser att jag har fel men som har en balanserad syn på världen och som förmår att föra en diskussion om en sak i taget. Dem har det varit roligt att diskutera med.

2:2: De som aldrig skulle komma på idén att söka information någon annanstans ifrån än från högerinriktade eller nyliberala siter och bloggar.
Dessa senares åsikter kan ingenting jag skriver förändra. Dem kan jag inte nå med mina synpunkter.

samt

2:3: De som börjar fundera: Tänk om hon skulle ha rätt, tänk om det ligger något i vad hon skriver” och som börjar att söka sig mer information själva, från flera olika källor, för att så småningom komma fram till mer mogna åsikter, som dock inte behöver vara desamma som mina.

Jag kan avgöra vilka som hör till grupperna 1 och 2:1, men inte om en person ska anses ingå i grupp 2:2 eller grupp 2:3.

Slutsats:
Nu har jag alltså beslutat att i fortsättningen skriver jag, dels för dem som i huvudsak tycker som jag och som kanske tycker att de på den här bloggen ibland kan finna fler argument för sina åsikter, dels för dem som är beredda att själva tränga djupare in i områden som jag skriver om och som, även om de tror att de kan allt om området och att jag inte kan något, trots detta är intresserade av att vidga sina vyer och skaffa sig mer allsidig information alldeles på egen hand.

Jag kommer alltså inte att lägga ner så mycket energi på att ta fram de belägg, som somliga kräver eller anser att jag ska prestera. Det här är inte en vetenskaplig avhandling. Det är en personlig blogg där jag uttrycker mina åsikter, som jag givetvis grundar i erfarenheter och kunskaper, men som jag inte är skyldig att belägga i varje detalj. Somligt skulle kräva ett helt uppslagsverk för att förklara för den som inte kan något alls om området och när jag inser det, då svarar jag inte på kommentaren mer än kanske vad gäller någon detalj.

Jag kommer att lägga ner mindre tid på bloggandet alltså. Jag har tröttnat på de där som kräver “belägg” för allt jag säger. Det visar sig nämligen att ger jag sådana, så hoppar de ofta vidare till nästa tuva och påstår något annat, som är lika galet, och som de kräver belägg av mig om felaktigheten i. Det blir oändliga och totalt meningslösa diskussioner av sådant. Och som sagt, mitt framtida liv är idag för kort och därför för värdefullt för mig för att jag ska ha lust att lägga ner tid på folk som i grunden inte vill tänka eller informera sig själva utan som bara är ute för att nita mig och som tror att de kan göra det. Jag kan ha fel i detaljer, men i stort har jag mer kunskaper än många av dem som försöker “nita” mig. Dessutom grundar sig en politisk åsikt inte enbart i fakta utan också i subjektiva moraliska värderingar och sådana går inte att belägga. De grundläggande värderingar, den samhällssyn och människouppfattning, som jag har får man acceptera om man läser den här bloggen.

Massmedia13/09 19:57

Så blir du 10 år yngre på 10 veckor, läser jag i Aftonbladet, men jag får inte ta del av tipsen på nätet utan att betala. Det förstår jag. Om jag hade det idiotsäkra tipset, eller medlet, som gjorde folk 10 år yngre på 10 veckor, skulle jag också ta betalt för det, mycket mer betalt dessutom än Aftonbladet tar.

Ideologier/propaganda&Vård/omsorg13/09 02:52

Alla som följer med lite i media vet förstås att Obama just nu utsätts för en regelrätt hatkampanj (liknande den som unghögern utsatte Palme för på sin tid, fast värre). Obama ville nämligen införa en obligatorisk sjukvårdsföräkring, i stil med vad de flesta européer har. För detta beskyller den amerikanska högern honom för att vara kommunist/socialist – och det vet ju alla hur Stalin var – en massmördare. (De svenskar som inte vet det ska informeras om den saken nu, för massmord på 30-talet är viktigare att känna till och ta avstånd ifrån än massmord som begås nu, framför allt som de senare mest begås av kapitalistiska system, och att sådana kan begå dylika brott mot mänskligheten är inte vad Forum för Levande Historia har regeringsdirektiv och får statliga pengar för att lära oss.)

Jag behöver inte själv skriva om hur det ser ut i USA, i det här avséendet, istället rekommenderar jag mina besökare att läsa mer om saken på bloggen Utredarna.

Det är vad som beskrivs där som många nyliberaler (och dit räknar jag Alliansregeringen) i Sverige anser vara ett bra sjukvårdssystem. Det viktiga är inte att alla får acceptabel vård till lägsta möjliga samhällskostnad, utan att privata företag kan göra stora profiter på vården.

Next Page »


Motvallsbloggen
lades ut 10/2 2005

Webmaster