Ikväll såg jag TV-programmet om ”affären Gillberg” och om hur han och hans assistenter förstörde forskningsmaterial för att det inte skulle kunna granskas av ett par andra forskare.

Det var ett intressant program som stämde bra med mina intryck och min uppfattning då affären pågick. Gillberg beskyllde sina kritiker, de som misstänkte att han inte hade så mycket fog för sina påståenden om att c:a 10% av alla barn led av DAMP/ADHD, för att föra en ren förtalskampanj. Det kan dock aldrig anses vara förtal att ha en annorlunda åsikt än en annan forskare. Tvärtom är kritisk granskning av forskning och vetenskapliga rapporter och material själva kärnan i vetenskapen och just det som gör vetenskapen mer tillförlitlig, i det långa loppet, än allmänt tyckande. Utan möjligheter till sådan granskning är vetenskapen inte bättre än vilket allmänt tyckande som helst.

När jag följde diskussionerna i massmedia, och läste artiklarna om vad som förevar, både rapporter om saken och Eva Kärfves och Leif Elinders inlägg i saken, samt Gillbergs och hans försvarares, så kunde jag inte se någon smutskastning av Gillberg från Kärfves och Elinders sida, medan mycket av det som kom fram om affären redan då, och som också belystes i TV-programmet, tydde på att Gillberg, med sympatisörer, smutskastade Eva Kärfve och Leif Elinder bortom allt förnuft. Bland annat skrev Gillberg Sten Levander, som försvarade Gillberg, till Lunds universitet och krävde att Eva Kärfve skulle avskedas. Dessutom försökte man misstänkliggöra kritikerna genom att sammankoppla dem med scientologerna. Nu är scientologerna skumma i många avséenden, men allting de säger är inte fel. Det är lika korkat att avfärda all kritik av nerdrogningsromantiken med att kritiken är scientologisk, som det vore att avfärda det faktum att Hitler fixade tyskarna jobb, med att han var en skurk. Det var han, men det förvandlar inte det faktum att han fixade jobb åt folk till en lögn.

Björn Christofer Gillberg forskar vidare, vid Göteborgs universitet, trots att han dömts för domstolstrots (han kan ju inte straffas flera gånger för samma försyndelse, som rektorn vid Göteborgs universitet säger i programmet) och för att ha förstört forskningsmaterial som han inte fick förstöra och trots att han inte brytt sig ett dugg om vetenskaplig hederlighet. Visserligen har han inte belagts med forskningsfusk, det går av förklarliga skäl aldrig att göra det eftersom han förstörde materialet hellre än att låta någon kontrollera sin forskning. Just det är ohederligt nog. När en forskare förhindrar det för all vetenskap grundläggande kontrollerandet av forskares arbeten då är han inte längre en seriös forskare.

Det handlade inte, som han ville göra gällande då, om att utlämna materialet till vem som helst. De forskare som begärde att få kontrollera det var bundna av tystnadsplikt vad gällde de undersökta personerna.

Här kan man dels se hela programmet, titeln är ”Fördärvet”, dels en längre intervju med professorn i forskningsmetodik, Björn Söderfeldt, där han dömer ut Gillbergs forskning på forskningsmetologiska grunder. Hans kritik är fullständigt förödande för Gillberg och hans assistenter. Jag håller helt med honom, vad gäller generell användning av statistik, bl.a av faktoranalys, på frågor om betéenden.

Här skrev jag lite om saken för tre år sedan:
Kontrollerande verksamhet självklar för seriösa forskare, Motvallsbloggen, 14/5 2005

PS: Jag begriper inte varför inte Bo Rothstein rycker ut och kräver att Göteborgs universitet borde fråntas sin universitetsstatus förresten.