Det var en gång, för sådär en tio år sedan, på ett universitet i Sverige, en kvinnlig forskare inom ett mycket mansdominerat akademiskt område, som sökte en tjänst. De andra två sökande var män. De sökandes arbeten sändes till en sakkunnig på ett utländskt universitet för bedömning. Den sakkunnige rankade kvinnan som nummer ett, och männen som nummer två och tre. Inte lång tid därefter sparkades kvinnan från det vikariat hon upprätthöll vid sin institution och inte fick hon den sökta tjänsten heller.

Sålunda gjorde man sig av med en kvinnlig kompetent person. Vem som fick tjänsten kan kvitta, det var inte kvinnan. Fallet är inte unikt, för att uttrycka det med ett understatement, och även om sådant drabbar kvinnor i högre grad än män, jag kunde berätta om ett antal fall av liknande slag, så drabbas även kompetenta män av samma behandling titt som tätt.

PS: Den omtalade kvinnans namn och namnet på universitetet förblir anonyma av hänsyn till kvinnan, som kan drabbas hårt om hon nämns vid namn. Sveriges akademiska värld är nämligen ett ormbo. Men jag vill betona att berättelsen inte handlar om mig.

Introduktion / Kompetensskräcken