8 okt.
Jag sitter i solen på ett fik nära huset där jag bor. På trottoarkanten sitter en hemlös man. Han ser glad ut ­ kanske är folk mer givmilda när det är krigstider? Han tar upp en bunt sedlar ur fickan och räknar dem, sedan skrattar han ­ ett stort, hest, skratt, som gör att han nästan trillar ner från trottoaren. På gatan mittemot spelar en man på saxofon.

Jag har inte sovit särskilt gott inatt. Hela natten har ljudet av helikoptrar som cirklar över huset gjort mig lite orolig. För första gången sedan jag kom hit känner jag den där oron som många andra jag mött tycks tampas med. På Tv spekulerar de över bin Ladens tal och undrar över hans nästa drag. Jag tycker det är fascinerande att han kan tala till hela världen på det här sättet. Att en man kan få världen att gunga. (åtminstane framställs det så i media.) Det skulle inte förvåna mig om han blir en kultfigur om ett antal år och det kommer att tryckas upp T-shirtar med Bin Laden på. " Mannen som fick ett helt imperium på fall" ­ typ.

Bush har sagt att han inte vill ha hämnd i första hand, utan rättvisa. En journalist på TV frågade sig idag var skillnaden egentligen ligger, med tanke på hur USA agerat? Jag tänker mycket på det där med hämnd. Det är mänskligt att vilja ha hämnd. Jag tror att nästan alla människor kan drivas till en lust att döda. Om de är tillräckligt rädda och tillräckligt kränkta. Det måste finnas goda krafter i världen som plockar fram andra sidor inom människan.

Det är därför jag blir så ledsen när alternativa rörelser, fyllda av människor som annars kan verka ganska intelligenta, säger att det är något gott som hänt när 6000 människor har dött. Att USA (vilka är det?) får skylla sig själva, med tanke på den utrikespolitik de fört....det är en konstig retorik. I kampen mellan noshörningen och elefanten är det ju alltid gräset som får lida. Jag tycker att de människor som säger så har en vi/dom retorik som också påminner om Bush. Det är så synd....nu behövs det mer än någonsin människor som kan tänka intelligent och nyanserat!!

9 okt.
Jag träffar Wasiq Khan på ett fik och diskuterar hur han upplever det som händer. Wasiq är doktorand i ekonomisk historia och håller precis på att avsluta en doktorsavhandling om slavhandleln till USA. Han är mycket orolig över situationen just nu..
- Okunskapen i det här landet om muslimer och mellanöstern ar enorm. Vi är redan underrepresenterade i amerikanska institutioner och det kommer förmodligen bli värre efter detta. Jag är snart färdig med min avhandling och skall ut och söka jobbskall jag dölja min bakgrund då? USA har varit frihetens och möjligheternas land för många, det var därför mina föräldrar beslöt sig för att komma hit en gång i tiden. Men jag är orolig för vad detta innebär för muslimerna. Jag har precis gift mig och min fru är på väg hit från Pakistan, det är en hård tid att komma alldeles ny till Amerika. Det här är på många sätt en mångkulturell stad, om du går ut på gatorna ser du alla sorters människor från alla delar av världen. Men pröva att gå från gatan in på kongressen och bara se hur det ser ut där. Alla är vita, kristna och övre medelklass.

Wasiq uppfattar läget som mycket instabilt för Pakistan. Det finns miljontals människor från Afghanistan i Pakistan nu. Många av dem bor i flyktingläger, många bär vapen. Det är från dessa flyktingläger som bin Laden har rekryterat många av sina terrorister. Det är inte så svårt att förstå när man ser den misär som flyktingarna i dessa läger lever i. De har ingenting. Just nu skapar vi möjligheten för sådana som bin Laden att värva nya terrorister genom bombningarna och den misär attacken skapar.

Wasiq tror att det finns en möjlighet att det kan bli inbördeskrig i Pakistan. Han menar att de människor som vi hör tala för Pakistan i TV har, inte representerar folkets åsikt.
- Tänk dig själv egentligen.det räcker med en vakt som är beredd att döda tex Musharraf, för att läget skall bli verkligt instabilt. Makt är så sårbart.

Det finns i huvudsak fyra etniska grupper i Pakistan. Pungabi, Sindhi, Pushtoon och Baluch. Pushtoon och Baluch finns det många av även inom Afghanistans gränser. Det har redan varit upplopp i städer som ligger vid gränsen, som Quetta och Peshawar. Det har varit människor som tillhör Pushtoon som bränt ner biografer mm som en protest mot kriget och hur den egna regeringen reagerat i den här frågan.

- Jag tror det är svårt för USA att vinna det här kriget. Människorna i Afghanistan är så oerhört vana vid krig. De vet att de kommer förlora många liv. Men människor i USA är inte lika beredda att ta förluster. Det finns en risk att opinionen i USA vänder om det börjar komma tillbaka för många liksäckar.

10 okt.
Jag, Zero, Wasiq med fl. pakistanier, är på American University och lyssnar på Benazir Bhutto. Föreläsningssalen är fullsatt och människor står längs väggarna. Hon är onekeligen ganska karismatisk, denna kvinna, som blev premiärminister vid 35 års ålder. De flesta andra pakistanierna verkar dock hata henne och tycker att hon är en av de mest korrumperade människor som finns. Benazirs tal är vackert och späckat med honnörsord. Hon talar om frihet och terrorhotet. Hon flirtar med Amerika och västerlandet tycks gilla henne. Jag vet inte riktigt vad jag skall tro. De som själva bott i Pakistan säger att hon knappast gjort något gott för landet och framför allt inte för kvinnornas ställning.

Karla berättar att hennes syster hade en god vän som dog i World Trade Center. Stämningen är lite ledsen hemma och FBI varnar för ett hot mot staden de närmaste dagarna.

11 okt.
Jag är och ser Mary Shelleys "Frankenstein", på en liten teater vid Adams Morganjag blir mycket fångad av berättelsen. På scen vandrar det ohyggliga monstret och skapar död och elände i sin enorma ensamhet. Frankenstein skapade ett monster som han tappade kontrollen över.när han väl hade skapat det, så kunde han inte få det ogjort. Jag tänker på Wasiqs ord om att bombningarna kommer att skapa nya terrorister.

12 okt.
Jag intervjuar Mats Karlsson, vice president för external affairs på WB. Han har sitt kontor högt upp i WB huvudbyggnad, precis utanför fönstret ser man vita huset. Jag är där för att fråga honom om hur han ser på de ekonomiska följderna av terrorattackerna 11 sept , samt hur han ser på förutsättningarna för dialog med proteströrelsen.

Tillväxten i I-länderna kommer att bli lägre till följd av attackerna, vilket i sin tur får konsekvenser för tillväxten i U-länder, menar Mats. Beräkningar WB gjort säger att ca 10 miljoner människor som annars skulle ha tagit steget ut ur fattigdom, kommer att förbli där, dvs. leva på under en dollar om dan. Detta handlar om mycket konkreta konsekvenser, 20-30 000 barn kan komma att dö som en direkt följd av att den internationella ekonomin är i gungning.

- Hur förhåller du dig till påståendet: "fattigdom leder till terrorism"?

- Det är inte riktigt så enkelt. I sådana fall hade Afrika varit fullt av terrorister och så är det inte alls. Fattiga kämpar med sin vardag, det är inte i första hand fattiga människor som är terrorister. Samtidigt tror jag att vi alla känner att det finns ngn slags länk mellan fattigdom, uteslutning och instabilitet, osäkerhet. Länkar finnsmen de är inte direkta. Lösningen mot terrorism på lång sikt tror jag är utveckling, social jämlikhet och politisk integrering. Förhållandet mellan fred och fattigdom går genom social rättvisa, öppen samhällsstyrning, men också vilka värden man får att gälla i ett samhälle.

- Vad kan WB göra för att skapa en bättre dialog med proteströrelsen?

- Vi kan nog göra en hel del vi också, men jag tror att proteströrelserna måste göra alldeles klart att de vill hålla våldet borta ifrån sig. Det är helt klart att den våldsamma delen är de som har skapat svårigheten under de senaste åren.

Mats säger att det hela tiden förekommer dialogförsök världen över, men anser ändå att WB inte har gjort de framsteg som de borde ha gjort när det gäller dialog, sen Seattle.
- Det finns ett uppvaknande i den unga generationen som såna som jag har längtat efter, jag ser i botten en enorm potential för att öka medvetenheten och grogrunden för politiska beslut världen över. Där borde det skapas mer utrymme för förtroendefulla samtal där det finns möjlighet att ha en strukturerad dialog över tid i vårat samhälle, som leder in till beslutsfattande forum. Detta borde vi fundera på! Hur skulle formerna för en sån dialog se ut?

För några veckor sedan fattade banken beslut om en öppenhetspolitik, (som inte går lika långt som svenska regeringens unika öppenhet, eftersom offentlighetsprincipen i Sverige är unik,) där det handlar om att delge operationella dokument och policydokument, även i utkastform. Mats menar att detta skulle kunna fungera som en grundval för många nya former av dialog. Mats menar också att det är viktigt att i diskussionen med WB respektera den typen av beslutssituation som de står inför. WB är ju styrda av länder, det är deras regeringar som bestämmer. Ibland skall man inte rikta missnöjet mot WB, utan även föra en dialog med regeringarna, inte bara ledningen och tjänstemännen på banken.

Mats håller med om att det finns det som är berättigat i proteströrelsens kritik.
- Vi har en historia av att ha varit väldigt säkra på lösningar och predikat dem. Vi behöver vara en lyssnande bank, vi behöver vara flexibla i olika landsituationer.att man har instrument som är anpassade efter hur landets politiska processer ser ut.

Mats talar om behovet av multilateralt samarbete i ett globalt samhälle.
- Vissa problem i världen är ju någonting som måste bekämpas av
koalitioner av aktörer: regeringar, FN, världbanken, och andra org, privata företag. Kofi Annan fick nobelpriset idag. Wolfensohn ringde naturligtvis upp honom tidigt i morse och gratulerade. WB är också en del av det breda FN-systemet, så vi kan ta till oss en liten del av den känslan av att vara erkända. K. Annan gick ut med ett pressmeddelande där han sa att han såg priset som ett stort stöd for multilateralt samarbete. Och det är ju precis vad som krävs för att arbeta på lång sikt idag, tror jag.

På vägen hem från Världsbankens kontor funderar jag över det Mats sagt om en ny öppenhetspolitik. Hur skall man se på möjligheterna till dialog som WB ger? En fantastisk möjlighet till ökad demokrati eller som ett alibi för WB att fortsätta köra på "i sina odemokratiska hjulspår", som Nagesh uttryckte det?

13 okt.
På TV fortsätter man att diskutera Anthrax hotet. Det har upptäkts fler fall, en journalist på NBC i New York har blivit smittad. Jag och Zero pratar om att USA är ett imperium och att alla imperium historiskt sett brukar falla förr eller senare.

Det är ganska tomt i stan, eftersom FBI gått ut och rekomenderat folk att lämna Washington i helgen. På Tv säger experter att familjer bör ha en väska med viktiga saker färdig, så att de kan lämna stan fort om det skulle behövas. Hälsoministern intervjuas på TV om Anthrax-situationen. Jag och mina vänner får känslan av att han vet mer än han vill säga. Kanske vill han inte att folket skall drabbas av panik? I vilket fall som helst så lyckas han inte dölja sin oerhörda nervositet.

Människor är verkligen rädda. Detta är psykologisk terror.

14 okt.
Jag går på en arabisk filmfestival med Wasiq och Abed. Kul att se postiva bilder av den delan av världen. Såg en jättebra film från Syrien.

Läs övriga dagar:
19-23 sept, 24-30 sept, 1-7 okt, 15-20 okt