Lekande, skapande och kaos

Tydligen ska man vara lite barnslig för att skapa. Man ska leka fram sina skapelser. Skulptören, författaren och skådespelaren som du snart ska möta tycker så. Hjärnforskaren Matti Bergström stödjer konstnärernas argument och menar att när barn leker då sprudlar idéerna som en otämjd fors. Ur kaos från hjärnstammen hämtar idéerna sin näring och formas i mötet med logiken och strukturen. I mötet med hjärnbarken.

När vuxna leker säger vi och Matti Bergström att de är kreativa. Men vi vuxna har svårt att finna det ohämmade kreativa flödet. Att tränga in i den fantastiska fantasivärlden, där allt går av sig själv. Vi vuxna tänker mest med hjärnbarken, det vill säga den logiska delen av hjärnan. I nattens drömmar kan vi däremot släppa loss. Därför kanske det inte är så konstigt att vi dagdrömmer fram många av de goda idéerna.

Vad tycker då konstnärerna om sitt skapande? När är de kreativa?

-Det kommer genom handflatorna
Barbara Häggdahl, skulptör och bildkonstnär har nyligen ställt ut i Stena salen på Göteborgs Konstmuseum.

Arbetslöshet ger tid som ger en roman
Författaren Margareta Lindholm med alldeles färska boken "Assar".

Känslan av en god historia
Martin Brøns, skådespelare, manusförfattare och regissör har snart premiär på barnteaterföreställningen "Hilding med röda skor".

Boktips:
Matti Bergström
Svarta och vita lekar
Kaos och ordning i hjärnan - om det lekande barnet
Wahlström & Widstrand
1997

"Vilket syfte har kulturen i samhället?
Vi har gett hjärnans svar på denna fråga: hjärnan kan inte tåla osäkerhet och rädsla och därför måste den klara av hotet från det okända i den yttre miljön genom vetenskap och hotet från det inre okända genom konst. Det är - enligt denna förklaring - paradoxalt att det är rädslan som driver människan till kulturell verksamhet. En sådan konklusion är inte lätt för humanister att svälja." s 122

"Vi kommer ihåg att det var barnet i barnens rike som bedriver både forskning ("vetenskap") och konst i lekens form. I och med detta synsätt förstår vi vetenskapensmännens (och -kvinnornas) och konstnärernas inre läggning och personliga drag. De är barnsliga och emotionellt ytterst känsliga, ja, lätt sårbara. För oss vanliga människor är det ofta svårt att förstå deras sätt att tänka och deras språk: de "leker"." s 122

"Ja, konstnärer och vetenskapsmän, de verkliga sådana, är barn. Barnet i dem har aldrig dött. Och dessutom handlar det i konst och vetenskap om lek, riktig lek." s 123