I Fablernas värld - människan och djuren

"Vegetarian anhållen för mordbrand i Uppsala" "Veganer tog på sig anlagd brand"

	Sen maj 1994 skyltar rubriker som ovan för en radikal hållning i frågan om djurens rätt. De rubrikerna omväxlande kallar vegetarianer och veganer, äter inte kött eller använder inte produkter från djurriket. Därför att de högt värderar även djurens liv. Det enskilda djuret är för många veganer, som också kan vara djurrättsaktivister, individer. De har tagit ställning och vet vad de vill med djuren som för närvarande är i människans tjänst. Vet vi andra köttätande Svenssons hur vi förhåller oss till våra djur. Hunden, papegojan, guldfisken och alla sällskapsdjuren. Kon, grisen, fåret och vår boskap. Människan är ett rovdjur. I 20 000 år har hundar funnits vid människans sida. Katter i 5000 år. Ändå är förhållandet mellan människa och djur idag kanske mer kontroversiellt och omdebatterat än någonsin. Varför bränner annars vissa djurrättsaktivister köttransporter, fritar råttor eller varför blir vi så upprörda av att EU piskar in korna i slaktbilen.

	Emilie E:son är med och fritar råttor eller släpper ut fasaner till det vilda. I en aktion mot institutionen för cellbiologi i Göteborg förstördes utrustning för hundratusentals kronor av Djurens Befrielse Front och Emilie är talesman för DBF. Vad tycker hon om köttätare? Varför blir man aktivist?	Släpp fångarna loss
	Hinduernas heliga kor, talande iranska kor och djuroffer. Djuren har alltid haft en plats i religionen. Gerd Pettersson forskar i detta men får svara på om en andlig dimension gör sig gällande i veganernas och djurättsaktivisternas värld. Vardag och andlighet, skilda världar?	Andliga kickar
	Paul Josefsson är vegan men inte militant utan lunkar på i föreningslivet. Han ser på djuren som individer med ett eget värde och han skådar in i framtiden. Om 20 år kommer vi se tillbaks på vår tid, 90-talet, som en barbarisk tid. En epok i människans historia då vi fängslade, torterade och plågade våra medinnevånare på klotet.	Individuella djur

	"-Hej Uggla Tjena Moss kom hit en stund till oss. Vi sitter ju här!" Ur fablernas värld, ett välkänt(?) barnprogram på TV och skiva. Barnen uppmanar den gamla ugglan att svara på frågor. I fablernas värld: "Jo, här står vad djuren gör och tänker. Djur har också människors känslor. Djuren är väl också människor. Ja det är just vad dom é!" I barnprogram tecknade filmer och serier, mest för barn kryllar det av djur med människors känslor. Leder det till en personifiering av djuren? Vad leder en sån utveckling till för djuren eller barnen. I fablernas värld kan många vuxna tolka som att djuren i sagan eller fabeln är människor i djurskepnad, men bara i fabeln. Inte i naturen eller katten i knät. Kan barn göra den skillnaden? Det svarar de tre människorna Emilie, Gerd och Paul på.