Vi måste själva bli experter på våra mediciner
Det finns många situationer där man egentligen känner sig mer uppgiven än glad när man börjar få rätt. Frågan om den slarviga och ogenomtänkta läkemedelsförskrivningen och om många läkares förhållningssätt vad gäller en hel del medicinering, både av äldre och yngre patienter, borde inte ens ha uppstått. Man tycker att alla läkare borde kontrollera hur mediciner, som de skriver ut, faktiskt fungerar. Men detta är alltså mer undantag än regel – otroligt nog. Nu börjar en del läkare i alla fall att tala och skriva om detta problem.
I Läkemedelsvärlden kan vi läsa om en artikelserie i Vestmanlands Läns Tidning på temat gamla blir sjuka av läkemedel. Den resulterade i att 300 patienter eller anhöriga hörde av sig med sina läkemedelslistor, listor som analyserades av Per Börell, som säger:
– Där hittade vi en hel del skrämmande saker och konstigheter. Lika skrämmande är den bild som växer fram när man pratar i förtroende med läkarna. Det finns tusen bortförklaringar till att inte göra läkemedelsgenomgångar och de system som finns verkar uppenbarligen inte användas av flertalet, säger han
I en annan artikel i samma tidskrift skriver man:
Hittar man läkemedel som inte gör någon nytta och kanske dessutom ställer till skada ska behandlingen avslutas. Då måste läkaren känna till om medlet bör trappas ner eller om det går att sluta tvärt, säger Claes Lundgren.
Och äntligen – det börjar erkännas – i alla fall av några läkare, att utsättning av SSRI kan ge kraftiga utsättningsproblem, något man tvärt förnekade för bara några år sedan. Om detta fortsätter Claes Lundgren:
Vissa läkemedel, till exempel antidepressiva, kan ge kraftiga utsättningsreaktioner om inte dosen sänks stegvis. Då blir patienten och doktorn oroliga för att de tror att sjukdomen har kommit tillbaka och läkaren sätter snabbt in läkemedel igen. De har förväxlat utsättningsreaktionen med sjukdomen. Han berättar att hans intresse väcktes i det dagliga arbetet med äldre. Ofta sökte han information om hur behandlingar avslutas, men kunde inte hitta någon.
Vi inom vården har inte frågat efter den här informationen tidigare. Industrin kan inte känna till våra vardagsproblem om vi inte signalerar dem, menar han vidare. Vad värre, skulle jag vilja tillägga, vårdpersonal, läkare såväl som sköterskor, har inte velat se problemen ens och patienter som rapporterat om biverkningar eller utsättningsproblem har avfärdats som hypokondriker, SVB-käringar eller som så allvarligt mentalt störda att de behöver ännu mer av den medicin som de regerat negativt på, eller fler preparat av samma slag.
Det är alltså vi patienter som måste bli experter också på medicinerna vi tar och det är vi som måste ställa krav på läkarna, att de ordentligt redovisar varför de ger oss det ena eller det andra prepratet. Att vi själva måste betraktas som experter på hur vi reagerar på medicinerna är en sjävlklarhet som läkare borde lära sig förstå och acceptera.
08/01 16:09 at 16:09
Ja doktorer är nog de farligaste människor vi har i detta land. De tar livet av betydligt fler än de som dödas i trafiken.
Jag har hjärtproblem och har därför varit tvungen att äta Waran i ett par år. Det är exakt samma som råttgift (Warofarin) och måste ätas under mycket noggrann kontroll för att blodvärdet ska hålla en jämn nivå.
När jag var tvungen att besöka Södersjukhuset för några år sedan för ett akut gallstensanfall så ville jourhavande kirurgbakjour att jag skulle äta Voltaren eller ngt annat antiinflammatoriskt. Hade jag inte själv känt till alla varningar för kombinationen (Fass) så hade jag faktiskt riskerat att dö.
Min ortoped förskrev Vioxx (den nu förbjudna) trots att han visste att jag var både hjärtopererad och behandlades för det. Vioxx var känt för att folk dog i infarkt..
Nää, så det gäller att vara påläst..
08/01 17:59 at 17:59
Jinge:
Ännu en sedelärande berättelse får jag säga – tack för den.
Har samma erfarenhet nära inpå mig, en person som också fick Vioxx, mot värk, och som drabbades av hemska biverkningar, gick till läkaren, som inte trodde på henne och när vi sedan kollade i bipacksedeln så nämndes just de biverkningar hon led av, som sällsynta sådana men som skulle föranleda omedebart stopp för intag av preparatet.
Jag begriper inte vad läkare får lära sig under sin utbildning. Det fattas uppenbarligen viktiga delar i denna.
08/01 20:49 at 20:49
Rapportera läkemedelsbiverkningar:
Det intressanta med försöket i Uppsala är att det ger alla människor, som får mediciner på recept eller direkt från apoteken, denna rätt och möjlighet att rapportera biverkningar.
Om jag till exempel blir magsjuk av ett livsmedel, så blir det ju alltid ett väldans pådrag med undersökningar och riktigt ingående tester och förstasidor i alla dagstidningar. Om jag via ett recept får en medicin som ger mig rent otroliga biverkningar och även i vissa fall bestående men, så har jag själv inte ens rätten att rapportera detta som en läkemedelsbiverkning. Något är galet!
Det är bra att detta försök startats och vi hoppas på uppföljning och utvidgning så att det blir en allmän rätt att rapportera biverkningar.
09/01 00:26 at 00:26
Tänk om det vore så här lätt att anmäla läkemedelsbiverkningar?
Anmäl misstänkta matförgiftningar till Miljöförvaltningen
Det är viktigt att du anmäler en misstänkt matförgiftning, så att vi kan försöka se till att ingen annan drabbas av samma orsak. För att kunna utreda misstänkta matförgiftningar arbetar en inspektör dagligen med brådskande fall. Misstänker du att du blivit matförgiftad – konstakta oss på Livsmedelskontrollen:
09/01 09:05 at 09:05
”Hjälper medicinen?”
är titeln på en bok av Bodil Jönsson och några medförfattare från Apoteket, vd Stefan Carlsson och marknadsdirektör Eva Fernvall. Här lär läsarna peppas att stå upp för sina upplevelser av sin behandling. Från och med i höst ska det också startas en helt ny portal för att sammanställa patienters egna upplevelser av sin medicinering.
10/01 22:09 at 22:09
Jag kan ju tipsa er om
RFHL/Öppet forum och Kilen
Jag har själv blivit halvt invalidiserad av rävgiftet Seroxat(SSRI). Har blivit lurad att tro att alla hemska utsättningssymtom var min grundproblematik i en ny skepnad, tills 5 kr trillade ner när jag hittade till föreningarna jag länkar till ovan. Jag har förlorat år av livet och blev förändrad som person, var till slut bara en skugga av mitt forna jag.
11/01 01:28 at 01:28
Sven:
Tack för din kommentar. Det är viktigt att de som drabbats syns och hörs och kommer fram på alla ställen i samhällsdebatten, ju fler ställen de skriver på, ju fler får information om deras erfarenheter. ’
Jag hittade också de där sidorna när jag började undersöka vad man gav min mamma och varför hon reagerade så konstigt och varför hon blev så mycket mer förvirrad så snabbt. Det är mycket bra sidor som man skulle önska att många läste lite på innan de börjar ta de här medlen.
12/01 23:03 at 23:03
Jönköpings läns landsting har en bra hemsida! Här tipsar de om hur man kan rapportera läkemedelsbiverkningar via Internet.
14/01 01:58 at 01:58
På denna sida, hos Jönköpings läns landsting, finns Läkemedelsskolan och där hittar du också länken till Rapportera biverkningar.
24/02 21:47 at 21:47
Hej, jag har läst bl.a din berättelse Sven, och har tyvärr också blivit både lurad och förgiftad av SRRI-medel ->RÄVGIFTET!..
Det är 3 år sedan jag slutade abrupt med dem, allt gjorde jag i ren okunskap, och utan ngn som helst uppföljning av min läkare (1 besök)! efter endast 3månaders bruk av dessa potenta medel. De förstörde på denna korta tid hela min tillvaro, och min omgivning blev i totalt kaos. Redan vid insättande blev jag hemskt sjuk, jag kontaktade min läkare, som sade att så ”skulle man må” någon vecka,?!, jag fick medlet mot värk, så jag skulle alltså räkna med att börja må dåligt i början av behandlingen.
Jag blev istället till en zombie som tappade allt hår, fick svåra hudbesvär och mkt mera, men lyckades sluta själv, trots att läkaren rekomenderade mig att forsätta och ta pillret på morgonen istället för på kvällen. Ändå berättade jag alla symtom som uppstått för mig. Jag har en massa symtom/skador? kvar, och åldrades minst 20 år på 1/2år. Och tror aldrig jag blir helt frisk efter detta. Jag levde på näringspulvret Meritene, som enda näringsintag under ca ett år, via en dietist skrevs detta ut, men läkaren undrade inte VARFÖR min mage/tarmar helt slutat att fungera på mig?? Innan jag ”sattes” på SSRI, åt jag som alla andra, alltså normalt.
Enda sättet att skydda sig mot sådana här sk. behandlingar/övergrepp?, tror jag är att lära sig själv, för läkare ”verkar inte” kunna detta, eller förstå? att de ”rör om” hela vårt signal/nerv-system. De sätter istället ofta in ännu mera mediciner, vilket jag sett ökar risken för att det slutar ändå värre.
Så ett gott råd till alla, var mkt kritisk generellt till läkares medicinska kunskaper vid besök som föranleder förskrivning av läkemedel. Kolla i FASS, samt sök mkt fakta från de som ätit av preparatet du ev. fått förskrivit till dig INNAN du påbörjar en kanske helt ”onödig” eller rent av livsfarlig medicinering/behanding.
Donald
25/02 18:23 at 18:23
Donald:
Tack för att du berättar.
Det tycks mig som om somliga inte blir sjuka av SSRI, medan andra blir väldigt dåliga av dem. Om läkemedelsindustrin kunde erkänna detta, och läkare tillhållas dels noggrann uppföljning, dels försiktighet och att de måste ta patienternas berättelser om biverkningar på allvar, så skulle en hel del vara vunnet. Isället tycks läkare alltför ofta, ja rent regelmässigt, reagera som du beskriver. När patienter klagar över biverkningar så hävdar de att det i själva verket beror på att dosen är för svag och ordinerar högre doser eller att man äter ytterligare SRRI-prepat dessutom.
Det hela är inget mindre än en gigantisk skandal, att det får fortgå är en ännu större skandal. Det finns tillräckligt många belägg för att SSRI skadar många människor allvarligt.
Jag har, precis som du, råkat ut för en läkare som försökte sätta mig på SRRI för värk, en mycket smärtsam nackspärr beroende på att jag vridit huvudet fel och drabbades av en muskelbristning eller liknande. Men jag hade ju redan sett hur de här medlen kan verka och tog aldrig emot receptet. Den läkaren talade inte om vad hon började skriva ut, utan kallade medlet ”en muskelavslappnande medicin” som skulle hjälpa mig. Har fler bekanta som råkat illa ut vad gäller slarvig medicinförskrivning och läkarens misstro mot patienten.