Tre nya svenska bilderböcker

[051025] Höstens utgivning av bilderböcker är riklig och god. Det finns massor av lockande, härliga, vackra och roliga böcker för små barn – som vanligt, kan man tillägga. Det finns ju verkligen många fantastiska svenska illustratörer och barnboksförfattare. Här är tre ur mängden.

Bullen plockar svamp (Natur och kultur), av Ulf Sindt, text, och Mati Lepp, bild. Det här är historien om Bullen som går vilse, men övervinner alla faror alldeles på egen hand, tack vare just sin litenhet och naivitet. Ett klassiskt tema, med andra ord. Historien är spännande och fin, bilderna fyllda av typiska karaktärsfulla Matti Lepp-detaljer. Jag gillar som vanligt hans bilder, som den här gången gör en liten blinkning åt Elsa Beskows Tometobobarnen.

Historien om hur den lilla musen Bullen blir vän med en katt och får hjälp av den och till och med hittar en massa svamp är förstås spännande och stärkande för ett litet barn. Om den ändå inte riktigt griper mig, utan känns en aning förutsägbar, beror kanske mest på att jag är så gammal och har läst så många böcker.

Mitt rosa liv (Natur och kultur) av Amanda Eriksson, text och bild. Upptäckten av rosa i en ung flickas liv brukar ha en ganska genomgripande effekt. Allt ska vara rosa. I den här boken får flickan inte särskilt mycket stöd av omgivningen för sin kärlek till rosa. Utom av sin morfar. ”Jag kommer på lördag”, säger han när hon ringer. Det blir en ”total make over”.

I den här boken får barnen lika mycket pekbok som en historia som lika gärna skulle kunna vara ur ”mitt liv”. Det bästa är att detta är första delen i en serie om färger i ett litet barns liv. Jag gillar det här. Det är originellt och funktionellt. Den som en gång haft ett rosa liv vill inte vara utan den här historien.

Taggtråds-Tim (N W Damm & son) av Stefan Ljungqvist och Johan Egerkrans, text och bild. Här är bilderna riktigt snygga, kantiga och tuffa och dramatiska. Historien utspelar sig i en värld utom tid och plats, och handlar om några barnhemsbarn. En av dem är Tim, som blir förskräckligt mobbad av de andra barnen. Till slut försöker Tim rymma, men fastnar i taggtråden på det höga, höga barnhemsstaketet. Då spänner de andra på sig kuddar och kramar Tim, tills taggtråden faller av.

Den här historien gör en riktig djupdykning i hemskheter som en mobbad unge kan bli utsatt för. Och kliver sedan raskt in i en värld av kärlek och försoning. Den värsta mobbaren får visserligen inte vara med, men de andra barnen ställer allt till rätta igen. Och då kan man också förlåta och må bra igen. Det är en fin historia, som förskräcker och är halsbrytande lite lagom mycket.

▪ Anne-Charlotte Horgby
Dela den här artikeln: