Det som måste finnas, minnas –
Fia Adler Sandblads tredje föreställning om det förlorade moderskapet

ur föreställningen Aldrig glömd

Det är något som aldrig släpper taget, som inte skall släppa taget om man inte vill riskera bli cynisk. Efter föreställningen för jag ett långt samtal med Adler Sandblads man, som är psykolog, om födelsens dramatik och helandets gåtfulla förlopp. Hemma igen tänker jag på två filmer med islamsk anknytning jag nyligen sett: Mustang och Nawals hemlighet, båda med konvulsiva motsättningar mellan generationerna som utgångspunkt, där döttrarna desperat strävar efter frihet från århundraden av undergivenhet, förtryck och fördomar Läs mer

Vem är vem?

Skogen – Dinis Machado: Yellow Puzzle Horse
bild ur föreställningen

Nya föreställningen på Skogen Yellow Puzzle Horse handlar helt enkelt om ’hur det hänger ihop’. Hur mycket svamp blir jag en del av när jag äter upp en, i vilken utsträckning kan jag förstå mig själv som ett djur – eller varför inte en insekt? Läs mer

Förtrollande vila i Skogen

Matilda Tjäder & Olof Runsten – Putting the Garden to Sleep
bild ur scenografin

Man lämnar aldrig Skogen besviken. Scenen på Masthuggsterassen erbjuder inte bara föreställningar med överraskande skönhetsvärden, den när också tanken, båda ting som gör att man uppsöker platsen med förväntan som man ett par timmar senare fått infriad – hur ofta kan man säga något sådant? Läs mer

Dödsdansen genom Staden

Produktionsbolaget Ögat och Folkteatern – Dödsdansen (lägenhetsföreställning)
bild ur föreställningen

Det slumpade sig så, att jag ankom till Folkteaterns och produktionsbolaget Ögats uppfinningsrika teaterföreställning nyvaccinerad och därför på ett högst påtagligt sätt en del av ett av dess genomgående teman: isoleringens effekter på ett förhållande under pandemi – något vi ofta informerats om sedan en tid tillbaka, hur förhållanden spricker och faller i bitar när trycket hårdnar. Läs mer

Vårt behov av tröst

Folkteatern, Trail The Blaze – Comforter
Erik Dahl och Charlotte Grimfjord Cederblad

Vårt behov av tröst är titeln på en legendarisk textsamling av Stig Dagerman, postumt utgiven av Olof Lagercrantz 1955. Dagermans ursprungliga novell ’Vårt behov av tröst är omättligt’ är från 1952 och återfinns i dag inläst av Stellan Skarsgård 2016 i en produktion av dottern Lo Dagerman som kan ses på You Tube. Läs mer

Befriande Siegfried

Siegfried Göteborgsoperan

Ingen dålig gåva som Göteborgsoperan skänker envar som loggar in på gofilm.se. Pandemin lyckades inte sätta stopp för tredje delen av Wagners Nibelungens ring. 26-28 mars läggs en filmad version ut med en akt per kväll och kan ses mars månad ut. Gratis! Själv har jag kunnat avnjuta alla tre akterna i följd med detta sjungande kärngäng, där kärleken segrar och slutkyssen ersätts med ett skratt. Läs mer

Teatersport på Kapitolium: en satirisk recension

Politik som teater i USA (del 3)

Era två spetsfundiga teatervetare är tillbaka! Denna gång höjer vi våra monoklar mot den stora finalen i den händelserika trilogin på Kapitolium. Vi synar den exempellösa andra riksrätten av den amerikanske f.d. presidenten Donald J. Trump. Läs mer

Politik som teater i USA (del 2)

Från presidentinstallationen

Här kommer ännu en satirisk teaterrecension från två spetsfundiga teatervetare som tar sig an Världsscenen. Denna gång handlar det om scenkonstverket: Presidentinstallationen. Läs mer

Efter Lars Norén

Minnestext om en bortgången dramatiker
Bild: Lars Norén

 

(1944-2021)

Man skulle kunna säga, att Lars Norén levde som ett öppet sår, en människa som inte kunde annat än låta sig genomlysas av tiden, vara i tiden, vara tiden för att till sist överleva den och i någon mån övervinna den. I en essä om karaktären av hans nya dramatik från 1985 (i danska Information och norska Samtiden) citerade jag franska filosofen Simone Weil i Tyngden och nåden från 1951: Läs mer

Med Lars Norén i minnet

Minnestext om en bortgången dramatiker

Mitt i mitt skrivande om det dagsaktuella utbudet av levande konst i Göteborg (med senare publicering) chockeras jag av nyheten att ännu en gigant i det svenska kulturlivet just avlidit, Lars Norén. Det känns oerhört motvilligt att ta till sig. Vartåt ska vi nu söka oss, vi som idogt hängivit oss åt denne mans oerhörd förmåga att bottna i det mänskliga psykets labyrinter? Läs mer