Ond bråd död
Lee Cronin – Evil Dead Rise
Otäcka bilder mitt i Sverige – med tjugo års mellanrum
Nils Petter Löfstedt – På Hvitfeldtska bodde vi, Peter Pontikis – Bullets
Ibland utkristalliserar sig en bild av ens land som man inte känner igen och vad gör man då? Hur reagerar man? Hur kan polis och myndighet komma åt det nya gängvåldet som arbetar med en hänsynslös effektivitet, inkapslad i en svåråtkomlig maffia präglad av en råhet vi inte är vana vid och därför har svårt att förstå, än mindre hantera? Läs mer
Klassisk rörmokare åter på vita duken
Aaron Horvath, Michael Jelenic – Super Mario Bros. Filmen
En kunglig affär? af Klintbergs dokumentär raffinerar umgängeskonsten
Karin af Klintberg – Kungen
Det råder inte tvivel om, att Karin af Klintberg legat på som en iller för att övertyga hovstaten om det gagneliga i att ge henne tillstånd att porträttera vår monark genom en serie närgående men sobert genomförda intervjuer.
Det gjorde den alldeles rätt i och det råder heller ingen tvekan om, att Carl XVI Gustaf funnit bekantskapen tilltalande och att det varit på håret att han låtit fördämningarna brista för att äntligen få säga ’som det är’ men så sker naturligtvis inte. Filmen är, vid sidan av så mycket annat, ett lysande exempel på hur man håller stilen, distansen eller varför inte säga ’masken’ – även om han vid ett par tillfällen låter undslippa sig ett par yttranden i stil med
– för fan, det hade jag nästan glömt! Läs mer
I fullt förtroende – något om Göteborgs 46:e filmfestival
Intryck från Göteborgs filmfestival 2023
Efter över femton år i olika former av deltagande i GIFF, GFF – Göteborgs (Internationella) FilmFestival, som publik- och/eller biografvärd, som kritiker eller bara som vanlig biobesökare har jag ett stort förtroende för festivalen: jag vet att den kommer att bli bra. Filmutbudet kommer att vara bra, publiken kommer att vara glad och sprudlande, berusningen filmöverflödet för med sig kommer att stanna kvar i flera veckor framöver… Läs mer
I ett hus vid skogens slut
M. Night Shyamalan – Knock at the Cabin
En till hundra procent smaklös film
– om ett icke-existerande mänskligt särintresse
Luca Guadagnino – Bones and all
– Du är så söt att man skulle kunna äta upp dig, kunde det hända att man sade till barnen när de var små… men då hade man inte sett filmer som Raw (2017) och nu senast Bones and all, ett verk av regissören till den finkänsliga kärleksskildringen Call me by your name, också den från 2017, där den nu aktuella historien är ett allt annat än finkänsligt arbete om hejdlös lust att helt konkret inmundiga sina medmänniskor, leva upp till sin kapacitet som ’eaters’. Läs mer
Fångade i var sina obevekliga nät
Tarik Saleh – Boy from Heaven & Mark Mylod – The Menu
För var och en med 70-talets politiserade gruppteater i minne är det alltid lite överraskande, att även inom filmmediet möta arbeten som har ett inte bara tydligt men också välartikulerat budskap att leverera. En sådan film är Boy from Heaven av Talik Saleh, som fokuserar på en problematik omkring religion och makt i vår omedelbara nutid. Närmare bestämt universitetet Al Ahsar i Kairo, som för (sunni)islam är vad Vatikanen är för kristendomen. Den belönades för bästa manus i Cannes i år och är även utsedd till Sveriges Oscarsbidrag 2023. Läs mer
Kärlek och Konsekvens – mellan två omgångar av Young Royals
Lisa Ambjörn m fl – Young Royals
Första säsongen av Netflix-serien Young Royals avslutades med att kronprins Wilhelm bryter anonymiteten i förhållande till Simon genom att omfamna honom offentligt och säga som det är:
– Jag älskar dig.
Sedan lämnar han internatskolan i Hovets bil, det lackar mot jul och i sista bilden ser han med fast blick upp mot kameran, men vad han kanske redan då har beslutat sig för vet vi ingenting om. Läs mer
Kvinnliga öden och utvägar
Om fyra olika skildringar av kvinnodilemman
I Claire Denis’ senaste film Kärlekens labyrinter spelar Juliette Binoche en kvinna fångad mellan två män där historien, ovant Denis, aldrig på allvar försöker förklara karaktären av hennes dilemma, orsakerna till att hon slits mellan de två, vilket försvagar filmen och gör att den tappar en precision man annars vant sig vid vara Claire Denis’ adelsmärke (High life, White material). Läs mer