När Jacques Offenbach efter hundratalet operetter och andra lättare musikverk slutligen fick till en opera för eftervärlden dog han i en hjärtattack tre månader före premiären utan att ha hunnit fullborda den. Hans Hoffmans äventyr har sedan dess lockat till allehanda bearbetningar. Den iscensättning som nu ges på Göteborgsoperan kan nog ses som en av de mer äventyrliga. Läs mer
En tunn bok landade i min brevlåda, på bara 80 sidor. Den handlar om exkluderande design. Kanske finns det inte så mycket att skriva i detta ämne, eller varför så tunn? Jag drar mig till minnes när Centralen i Stockholm tog bort bänkarna där människor kunde sitta och vänta på nästa tågavgång. Med ett resolut beslut avskaffade man alltså helt enkelt vänthallarna. Frågan är större än så, visar det sig. Läs mer
I många länder ökar motsättningarna mellan makthavare och medborgare. Gula västarna i Frankrike protesterar mot högre bensinpriser, i Kanada mot inskränkningar i rörelsefriheten under pandemin, i USA mot ett påstått stulet val. Finns det något som förenar protesterna av olika slag? Är demokratin garanten för politisk stabilitet eller är den en del av problemet? Frågan behöver penetreras. Läs mer
Ekonomi betyder att hushålla med pengarna. Så är pengar formen för demokratins praktik? Betänk då att i USA uppger nästan var tredje vuxen att de kämpar för att klara sig eller nätt och jämnt klarar sig ekonomiskt. Exemplet kan överföras även till Europa, men uppenbarligen finns här något som skaver. Läs mer
Har vi tappat bort värdet av den offentliga förvaltningen och den offentliga tjänstemannen? I den tilltrasslade logik av privat och offentligt som råder idag är det bra att gå tillbaka till Lennart Lundquist klassiker Demokratins väktare från 1998. Idén och strävan efter det gemensamma goda har ersatts av ett fokus på individens nytta och lycka menade han. Tjänstemännen och förvaltningarna har ett stort ansvar för demokratin. Läs mer
– Du är så söt att man skulle kunna äta upp dig, kunde det hända att man sade till barnen när de var små… men då hade man inte sett filmer som Raw (2017) och nu senast Bones and all, ett verk av regissören till den finkänsliga kärleksskildringen Call me by your name, också den från 2017, där den nu aktuella historien är ett allt annat än finkänsligt arbete om hejdlös lust att helt konkret inmundiga sina medmänniskor, leva upp till sin kapacitet som ’eaters’. Läs mer
För var och en med 70-talets politiserade gruppteater i minne är det alltid lite överraskande, att även inom filmmediet möta arbeten som har ett inte bara tydligt men också välartikulerat budskap att leverera. En sådan film är Boy from Heaven av Talik Saleh, som fokuserar på en problematik omkring religion och makt i vår omedelbara nutid. Närmare bestämt universitetet Al Ahsar i Kairo, som för (sunni)islam är vad Vatikanen är för kristendomen. Den belönades för bästa manus i Cannes i år och är även utsedd till Sveriges Oscarsbidrag 2023. Läs mer
”Nu när min mor är död, vill jag inte veta något mer om henne än vad jag visste medan hon ännu levde.
Bilden av henne börjar nu åter bli den som jag tror jag hade av henne när jag var mycket liten, en stor vit skugga ovanför mig.”
Kvinnan är Annie Ernaux bok om sin mor, den föreligger i en dubbelvolym med berättelsen om fadern, i Min far. Båda invändningsfritt översatta av Katja Waldén, och ingår i Norstedts utgivning av hennes böcker som påbörjades ett par år innan hon fick Nobelpriset. Läs mer
Det handlar om klass, om stad kontra landsbygd, om gamla könsroller och traditioner, och framförallt om alla de underlägsenhetskänslor dessa olika perspektiv kan ge upphov till. Underlägsenhetskänslorna tillhör de nya Nobelpristagarens far och finns beskrivna i hennes korta roman Min far (i original 1983), i översättning av Katja Waldén. Läs mer
Amerikanskfödda Gertrude Stein levde mellan 1874 och 1946 med sitt huvudsakliga säte i Paris, där hon numera ligger begravd på Père-Lachaise och där hennes hem var en självklar samlingspunkt för en grupp modernistiskt orienterade konstnärer. Storheter som Pablo Picasso, Henri Marisse och Ernest Hemingway. Hennes prosa är långt ifrån skön-litterär, den är fyrkantig, massiv, insisterande – som hon själv. Men den är fantastisk att ta i sin mun, jag har själv prövat. Plötsligt tas man med, slutar tänka, ’slår sig ned’ i hennes trollformler som börjat leva sitt eget liv innanför ens läppar. Läs mer