Kärlekskaos på Stallebrottet
Den fenomenala skådeplatsen Stallebrottet på Bohus Malmön har haft premiär på ännu en föreställning baserad på en av William Shakespeares många alster. Efter fjolårets Stormen gäller nu En Midsommarnattsdröm. Men glöm sagans magi och poesi för här gäller nutida västkustbetonad lokalpatriotism med en komprimerad handling förlagd till campingplats på ö i stället för trolsk skog utanför Aten med skådespelare som med oerhörd energi i gällt tonläge gestaltar de medverkande i denna förväxlingskomedi där det gäller att rätta till kärleksförhållandena. Så nog blir det kaotiskt! Läs mer
Bildning och gruppdynamik – allvar skrivet med lätt hand
Ramón fick en forskartjänst i Stockholm, det var aldrig tänkt att han skulle stanna, men nu trettio år senare är han spansklärare på ett bildningsförbund. Han har vid flera tillfällen sökt bidrag till en kursresa, och får plötsligt ett godkännande. Läraren har nämligen fått en i hans tycke utmärkt idé; han ska ta med studenterna till sin hemstad Buenos Aires och resa i den store Jorge Luis Borges fotspår. Läs mer
En mänsklig vård, en fantasi?
Hur ska den vara? Den mänskliga vården. Är den en utopi, en fantasi? I finlandssvenska Hannele Mikaela Taivassalos roman InSanatorium, besöker vi ett sanatorium på en okänd plats i ett okänt land. Här har patienterna det bra, så bra det går när livet känns svårt, ibland till och med outhärdligt. Med ett fantasifullt och insiktsfullt språk, lotsar Taivassalo oss läsare skickligt in i sanatoriets värld, ja, InSanatorium är avskilt från resten av världen. Utanför finns kråkorna och katterna, de katter som matas i smyg. Läs mer
Om gränsen mellan det verkliga och det fabulerade
Stundvis tänker jag på en karaktär kanske som i en roman av Jon Fosse. Exentrisk och fixerad, på vissa plan närmast inlåst likt en Emily Dickinson. Han har knappt varit utanför gränsen för delstaten han är född och uppvuxen i, Victoria vars huvudstad är Melbourne och ligger i södra Australien. Läs mer
Underhållande om komplexa konflikter
Det här är den första romanen av den ryskt-moldaviskt.ukrainskt-judiskt bördige Kapitelman som ges ut på svenska. Sedan tidigare har jag hört talas om den svartsynt dråpliga skildringen av östeuropeisk byråkrati och kultur efter murens fall, Eine Formalie in Kiew, som tyvärr inte finns översatt. Vi får tacka Rebecca Kjellberg och Polaris för att detta – att döma av den här boken – egenartade författarskap introduceras på svenska. Nu är siktet inställt på Rysslands invasion av Ukraina. Men inte så mycket kriget självt, utan vad det gör med den mitteleuropäische Mensch und Kultur som nästan helt utplånades av nazismen och sovjetväldet och som nu slits i sär av det europeiska krig som i skrivande stund pågått längre än vad båda världskrigen gjorde tillsammans om vi räknar från invasionens början 2014. Läs mer
Initierad och välskriven spänning
Skulpturer i världsklass på Avenyn
Med en formmässigt fantasi- och materialrik samling skulpturer av en av vår samtids internationellt mest betydande skulptörer, Tony Cragg, sätter Wetterling Gallery nu definitivt punkt för sin närvaro i Göteborg. Också Skulptur i Pilane gör i sommar en extra satsning med tolv verk av samme skulptör. Men det är från vernissage på Avenyn i Göteborg som denna rapport utgår. Läs mer
Om gränsen mellan liv och död
Helena Granström debuterade 2008 med Alltings mått (recenserad här på Alba), en poetisk essä om ”… hur det västerländska kulturarvet separerat individen från sin omvärld och människorna från varandra.” Hon var då verksam vid Stockholms universitet inom teoretisk fysik och matematik. Sedan dess har hon gett ut ett antal essäböcker såväl som romaner. Inte sällan har hon använt sig av sina naturvetenskapliga kunskaper också i de skönlitterära verken. I den andra boken, versromanen Osäkerhetsrelationen, låter hon fyra forskare inom den moderna fysiken mötas. Gissningsvis handlar det bland annat om Albert Einstein och Niels Bohr. Därefter har hon i sina romaner fört in självbiografiska erfarenheter, även om det alltid är vanskligt att säkert veta vad som faktiskt är självupplevt. Som exempel har hennes graviditet varit grund i en berättelse. Läs mer
En människa vi inte längre har plats för
Redan i den prisade debuten, Korparna från 2011, trädde Tomas Bannerhed fram som en mästerlig naturlyriker på prosa för vår tid – men inte bara det. I Norden laddar vi gärna skogars snår och gläntor, sjöars stränder och ruggar, landsbygdens ängar och åkrar och diken och dammiga vägskäl, alla djuren som dväljs där – fiskar, fåglar och kryp, byten och rov – med en alldeles särskild upplevelse av att bara vara; en sällsam frid och självklarhet mitt bland alla ljuden, dofterna och färgerna under vindars och årstiders skiften. Allt detta är Bannerheds element, men han skiljer ut sig genom att mitt i naturen låta ett beckmörker ta plats i människors inre, ett glupande slukhål som obönhörligt kväver själen mitt i all prakt. Tendensen skärptes i uppföljaren Lugnet – alldeles inpå gränsen till det uthärdliga. Och den återkommer på ett helt nytt sätt i den här här fängslande och finstämda romanen om särlingen Einar. Läs mer



