April – Flatås bygglek –
Byggleken i Flatås 1974 där man hade anställd personal som höll ordning och hjälpte till med verktyg o virke. Där fanns också getter o kaniner. Barnen kunde adoptera kaninerna. Jag gillar ju att plåta folk som hoppar, så jag tog den här bilden. Läs mer
Från taket till sandlådan
Jag cyklade (1976) omkring bland Stjärnhusen med kameran.
Såg några tjejer som hoppade från taket ner i sandlådan.
Jag stannade till och plåtade några hopp. Det var Anne Pöllönen som hoppade snyggast.
(klicka på bild nedan för att se större bild)
Fotogalleri: Ingmar Jernberg
Läs mer 
Många konstnärer vet tidigt vad de vill göra i livet och skaffar sig en utbildning som förhoppningsvis kommer att leda dem till målet .Men att veta vilka yrken som kommer att finnas i framtiden har blivit allt vanskligare att förutse. En sak som fascinerar mig är att kulturutövare ofta har oväntade bakgrunder. Det gör att livet ofta bjuder på överraskningar, som är fallet med Årets fotograf i Alba 2023, Ingmar Jernberg. Läs mer
December – Idén till bildserien som jag berättade om förra månaden – Boxed Landscapes – föddes ur ett enkelt tekniskt fel. Jag använde en Pentax 67 för att ta en bild på pojkvännen under vår Islandsresa, bredvid ett mäktigt vattenfall. Men filmen vevades inte fram helt mellan exponeringar; resultatet blev två bilder som tillsammans skapade en bild som i sig såg ganska rimlig ut, Läs mer 
Augusti – Porträtt – Mina mörka porträtt har blivit mitt signum. Jag älskar mörkret. Ända sedan barnsben har jag dragits till det otäcka, det vemodiga, de mörkaste sagorna, de läskigaste filmerna. Att jag då tycker att en riktigt fin bild på min son är en som får honom att se ut som en blivande psykopat borde inte överraska någon. Självklart blir inte alla mina porträtt riktig Läs mer 
Juli – Judarn – Jag bor granne med ett litet naturreservat. Här finns, förutom mäktig urskog och gigantiska flyttblock från istiden, en sjö som omges av ett träskområde. Med årstiderna genomgår det en förvandling som alltid är lika fascinerande och överraskande, trots att jag nu varit med om den otaliga gånger. Jag vet inte hur många bilder jag har tagit här genom åren, eller m Läs mer 
Juni – Auschwitz-Birkenau – Att ens ta fram kameran på en sådan här plats känns vulgärt. Men jag gör det ändå. För jag förvånas över hur det kan finnas så mycket skönhet här, trots allt som skett. Som om inget skett. Jag tar även bilder på både sovbaracker och skorstenar, taggtrådsstängsel och vakttorn. Men det är bilderna på naturen som känns mest. Som om inget skett.
( Läs mer ![Årets fotograf 2022: Alison De Mars [maj]](https://www.alba.nu/wp-content/uploads/2022/05/05-Diptyk-skog.640px-110x58.jpg)
Maj – Diptyk/skog – Min pojkvän skrattar när jag försöka påstå att jag inte är andlig. ”Du är en av de mest andliga personer jag känner”, säger han. ”Det märks så fort du kommer ut i skogen.” Och det stämmer. Skogen är mitt tempel. Jag hittar mening, grubblar över stora och små frågor, finner tröst och utmanar mig själv.
Att ge sig ut i skogen med en kamera är en Läs mer