Förtryckta indianer vädjar i cyberrymden

fotoillustration

[111215] [Först publicerad i nr 7.99] Zapatistupproret i den mexikanska delstaten Chiapas började den första januari 1994 och fick speciellt de första åren stor internationell uppmärksamhet både i media och av politiker. Texten berättar om hur små civila indianorganisationer använde sig av nätet för att nå ut med sin sak.

Det är inte bara zapatistgerillan EZLN i Mexiko som använder nätet för att nå ut till världen. Nu har också mindre, civila, indianorganisationer i Chiapas inspirerats att använda sig av det mediet för att nå internationell uppmärksamhet för sina krav. En av dessa är ”Sociedad Civil Las Abejas” som består av fattiga mayabönder som sedan några år använder e-mail för att nå både FN, internationella media och stödorganisationer.

fotoillustration
Foto: Majsa Allelin

 

 

Zapatistupproret i den mexikanska delstaten Chiapas började den första januari 1994 och fick speciellt de första åren stor internationell uppmärksamhet både i media och av politiker. Vad som är mindre känt är att upproret också stöds av en bred samling civila indianorganisationer i Chiapas. Trots att dessa inte vill ta till vapen, och ibland har olika åsikter om vad som är bästa politiska strategi, sluter de upp bakom de krav som zapatisterna ställer på den mexikanska regeringen.

En stor del av denna fredliga indianska bas utgörs av de bybor som de senaste decennierna gått med i de befrielseteologiska basgrupper som det katolska stiftet i San Cristóbal har initierat. ”Sociedad Civil Las Abejas” är del av denna katolska bas, och finns i mayakommunen San Pedro Chenalhó, där nästan en tredjedel av byborna är medlemmar.

Las Abejas – ”Bina” – bildades 1992 och medlemmarna vad då uteslutande katolska bybor. Efter zapatistupproret bildade samma katoliker, på initiativ av biskopen Samuel Ruíz, ”Sociedad Civil por la Paz” – Det Civila Samhället för Fred. Regeringen bombade närliggande bergsområden i jakten på zapatisterna och många bybor var rädda för sina liv. Med hänvisning till internationell rätt och förbudet för militära trupper att attackera neutral civilbefolkning satte de vita flaggor på sina hus för att skydda sig. Också bybor med andra religiösa tillhörigheter – den traditionella och protestantiska kyrkor – gick med. Så småningom kom de två organisationerna bli en, eftersom de still största delen utgjordes av samma människor. Sammanslutningen är idag främst känd som Las Abejas.

Både av andra och medlemmarna själva identifieras Las Abejas som oppositionell till regeringen och sympatiserande med zapatisternas krav. De har medfört att de blivit skottavla för regeringstrogna paramilitärer, som utgörs av bybor men har bevisat stöd av militär och polis i delstaten. Sedan hösten 1997 befinner sig runt tiotusen bybor i Chenalhó i interna flyktingläger. Ungefär hälften av de är zapatister, den andra hälften tillhör Las Abejas. Den 22 december samma år attackerade paramilitärer ett av flyktinglägren i byn Acteal och dödade 45 människor, de flesta kvinnor och barn. Alla var medlemmar av Las Abejas.

Flyktingtillvaron och massakern har inte förändrat den pacifistiska linje som är Las Abejas rättesnöre. Tvärtom har det stärkt deras politiska arbete gentemot det civila samhället. Förutom till Gud, lägger medlemmarna sin tilltro till det civila samhällets vilja och förmåga att påverka deras situation. Genom zapatistupproret såg Las Abejas, liksom andra mayaindianer, att det fanns människor ute i världen som sympatiserade sig med deras sak och fördömde deras eländiga levnadsvillkor. Det är till dessa människor man nu vänder sig.

När jag första gången var i byn Acteal i Chenalhó, för snart fyra år sedan, var det en vanlig mayaby med glest belägna hus bland majsfälten. Katolikerna hade en enkel träkyrka där vi satt under Las Abejas möte. När jag var tillbaks våren 1998, ett drygt år efter massakern, var platsen helt förändrad, med gravtempel för de massakrerade, en rad nya enkla byggnader och en stor samlingsplats med ständig ström av besökare. Acteal har blivit ett begrepp och en vallfärdsort för både mexikanare och utlänningar som ville visa sitt stöd för den kamp som förs av Las Abejas och en majoritet av mayaindianerna i Chiapas.

Genom att ständigt bjuda in organisationer, privatpersoner, media och politiker på genomresa försöker Las Abejas göra känt hur de förföljs politiskt, om situationen i flyktinglägren, och om de krav de ställer på den mexikanska regeringen. Via det katolska stiftets datorer skickar de ut sina skrivelser på e-mail, och får besök av FNs generalsekreterare Botrous Botrous Gahli, Mary Robinson, ordförande i FNs Kommission för Mänskliga Rättigheter, och en rad andra politiker och internationella personligheter.

Byborna som är medlemmar i Las Abejas har, genom ett högt pris, förvärvat den ”consciencia civica”, den medborgerliga medvetenhet, som Mexikos intellektuella har börjat tala om, som Carlos Fuentes och Rudolfo Stavenhagen. De legitimerar sina krav genom att hänvisa till den mexikanska författningen, till FN:s deklarationer, och till det fredsavtal om indianskt självstyre som regeringen undertecknat med zapatisterna, men senare tog avstånd från. Illusionslösa men bestämt kräver de att regering och landsmän följer regelboken och ger plats åt också fattiga, illiterata mayaindianer i det mexikanska samhället.

Och budskapet sprider de till:
”A los pueblos Indigenas de Chiapas de Mexico y del mundo entero.
A las organizaciones sociales y politicas de nuestro pais.
A las organizaciones no gubernamentales.
A la prensa Nacional e Internacional.
A todas las organizaciones que buscan la paz.
A la opinion publica.”

991208

▪ Heidi Moksnes

Såhär såg texten ut när den publicerades första gången:

http://www.alba.nu/gamla/Alba7_99/heidi.html

Dela den här artikeln: