Hur luktar rädsla?

Utställning i Wanås

[120913] Vi lever i ett hav av dofter. Många av dem försöker vi medvetet dölja med parfym, ett beteende som har vuxit till en miljardindustri. Hur är det med rädsla, luktar den på ett särskilt sätt? Konstnären Sissel Tolaas har undersökt saken.

Sissel Tolaas är dubbelt aktuell i konstparken Wanås, några mil norr om Kristianstad. 1989 skapade hon en skulptur av glaslådor, då till bredden fyllda med torra löv från den omgivande lövskogen. Idag har löven förmultnat och sjunkit samman och ljuset har fått mer spelrum i glasskulpturen. Skulpturen illustrerar samtidigt hur Sissel Tolaas försöker arbeta med naturen som en viktig föränderlig ingrediens i sina konstprojekt.

När hon i år återkommer till Wanås är det med en utställning i konsthallen och nu är det dofter som kommit i fokus för hennes projekt. Men det är inte naturens egna dofter som hon återskapar, utan det sker på syntetisk väg. Sissel Tolaas har ingått i ett slags partnerskap med ett kemitekniskt företag där de har skapat ett veritabelt luktarkiv bestående av tusentals molekyler.

Vi kan ha olika känslor för kroppsliga dofter men inser också att människor luktar olika i olika sammanhang. Ett av Sissel Tolaas luktprojekt var att gestalta dofterna av Mexico City, stadsdel för stadsdel, vilket är en kombination av stadens och människornas dofter. På utställningen i Wanås kan man känna hur dofterna från olika stadsdelar, från plats till plats, varierar. Här får man en alternativ luktkarta över staden. Publika och icke-publika områden delar in staden i osynliga gränser med olika lukter, där vissa kan accepteras på en plats men inte på en annan, som det formuleras i utställningskatalogen. Invånarna fick även sätta namn på sina upplevelser. För som hon säger: lukt är identitet.

Med lukten som sinnesorgan öppnar Sissel Tolaas en helt ny värld för oss. Hur luktar krig? – frågar hon sig och tar sig an första världskriget. På en tavla läser vi: Lukt blir minnen vi förknippar med särskilda upplevelser och känslor. Efter första världskriget berättade många soldater att de inte kunde glömma lukten av skyttegravarna. Vad var det då de kände för lukter? Jo en blandning av detonerad handgranat, avföring, djurkadaver, människolik, blod, jord, klor, förbandsmateriel, fenol, giftgas, krutrök. Blandningen varierade förstås, men Sissel Tolaas tog fram sin syntetiska blandning och strök lösningen på ett plank. Som besökare kunde vi få oss dessa dofter till livs genom att skrapa med fingrarna på planket.

I ett annat projekt – FEAR of Smell, the Smell of FEAR – som begreppsligt ligger nära rädsla, lät Sissel Tolaas män med panikångest ta svettprover när de drabbades av sina ångestattacker. Proverna skickades sedan till företaget i Berlin för analys. Där reproducerades dofterna syntetiskt och kapslades in i mikrokapslar. Därefter blandades det ut i ett doftfritt bindmedel som ströks ut på planket.

Hur beskriver man doften av rädsla? Det är inte enkelt att verbalisera. Vill du veta kan du alltid åka till Wanås och skrapa på planket.

▪ Christer Wigerfelt

Utställning i WanåsDoften av ångest.

Undersökning av kroppsdofterDoftanalys.

Dela den här artikeln: