Resa på Linje 17 – från Kärrtorp till hit

[140109] Hemkommen från en nordisk konferens om kommunpolitik, har jag fått mig inte bara en tankeställare, utan många. Mina forskarkolleger i Norden blir förvånade att vi inte är så engagerade i personröstning i Sverige, medan i Norge kan väljaren skicka extra ”slengere” till kandidater som de vill ge supportröster till i andra partier, trots att man i huvudsak röstar på sin favoritkandidat.

Ett lokalt initiativ i Arendal kommun har listat vilka partikandidater som är OK att rösta på enligt deras synsätt, därmed har man tryckt upp en trycksak till hushållen i Arendal för att informera om kandidater i olika partier som stödjer den enskilda sakfrågan: ska man bygga ut och modernisera, eller inte? Mina norska kolleger tycker att det är självklart att sakfrågor har en stor politisk betydelse vid sidan om partipolitiken, medan jag eftertänksamt svarar att ”I Sverige är det i princip de politiska partierna som tar dessa avgöranden…”.

Jag resonerar med en kollega från Göteborg; visst var det mer trädkramning förr? Vad har hänt här i Sverige sedan jag var ung? Trädkramarna sågs senast i Ljungskiletrakten för cirka 20 år sedan.  Göteborgskravallerna ägde rum 2001, det har redan gått 12 år sen dess. Samma år förstördes World Trade Center genom en helt osannolik terrorattack, och kriget mot terrorismen inleddes. Globalt spred sig rädslan för den okända terrorismen som lurade bakom varje knut och på varje flygplats; därför godkändes videokameror, kabelspaning, drönare och datainsamling av tidigare aldrig skådad omfattning.

Big Data skapade nya möjligheter för målsökande marknadsföring eller analys av hotfulla profiler. Ändå kunde inte massakern på Utøya förutses, all modern teknik till trots. Big Data eller Storebror lämnar allt mindre utrymme för individens integritet, samtidigt som Storebror inte kan ersätta betydelsen av lokalt sammanhang, lokalt ansvar och lokal kontroll.

En generation är förstörd, enligt PISA-rapporten. Kanske för att skolor tillåts gå i konkurs, kanske för att lärarna kontrolleras utifrån så många parametrar att de inte hinner undervisa. En generation har begåvats med teknisk utrustning, spel och fiktiva verkligheter; är det så underligt att de inte vet vad de behöver matematik till, eller kan läsa och förklara innehållet i en länge text? Kompetenser som matte, naturvetenskap och svenska antas eleverna kunna inhämta via paddor. Tekniktilltron är oändlig, samtidigt som föräldrar och beslutsfattare inte tillmäter sociologiska, humanistiska eller demokratiska samband någon större vikt.

Därför är demonstrationen mot rasism i Kärrtorp dubbelt välkommen, och dess sympatidemonstrationer. Det är självklart att vi inte kan bygga ett samhälle på intolerans eller rasism. Lika självklart är också att det är människor som lokalt måste ta ansvar för sina värderingar, och synliggöra det demokratiska handlingsutrymmet. Lokalt måste vi granska vad som sker med våra skattemedel, och endast lokalt kan vi bekämpa intolerans och diskriminering. Ditt och mitt lika värde kommer Big Brother aldrig att ta ansvar för.

▪ Ylva Norén Bretzer


Ylva Bretzer NorénYlva Norén Bretzer är forskare i offentlig förvaltning i Göteborg.


Kategorier
Dela den här artikeln: