Vilka politiska spår skapar skogsbränderna?

Efter en skogsbrand.

[180719] Högsommar och efter långvarig torka brinner det i markerna. Enligt uppgift rasar skogsbränder på över 75 platser i vårt land, utan att elden för den skull verkar avta. Värst drabbade är Jämtland och Hälsingland, landskap som normalt förknippas med avskildhet och lugn. Djupa skogar, porlande vattendrag och vackra vyer.

Nu svävar istället brandhelikoptrar och brandflyg över de avlägsna nejderna, brandkår kallas in från andra regioner och frivilliga rycker in. Från Italien kallas speciellt brandflyg in, nu väntas fransk hjälp komma också. I nyhetsrapporteringen talas det i braskande rubriker om ”brandkatastrof”, ”frivilliga hjältar” och att ”Sverige brinner.”

En naturens torka som bryter nyhetstorkan och som får nyhetsredaktioner att växla från lojt lågvarv till hetsigt högvarv. Mitt bland alla braskande rubriker finns det – som så ofta sagts – ett större problem: extremväder, något som drabbar allt fler världen över (DN 18/7-18).

Det är ett obestridligt faktum är att jorden blir varmare, att isar smälter, att torka blir vanligare och skogbränderna fler. Allt i linje med forskarnas teorier om klimatförändringar.

Men vad kommer detta leda till, politiskt och samhällsligt, på kort och lång sikt? Stannar det vid en periods intensiv nyhetsrapportering, uttalande om höjd beredskap och ett antal spridda åtgärder? Eller blir skogsbränderna en politisk game-changer?

Av en ren slump lyssnar jag under en av dessa stekheta dagar på en P3-dokumentär om säldöden sommaren 1988, en händelse som fick stort genomslag i media och fick flera konsekvenser. Dels började folk bry sig mer om sälar, dels hamnade miljöfrågorna i fokus. Men tydligaste av allt bidrog säldöden till att det första nya partiet på 70 år kom in Sveriges i riksdag, nämligen Miljöpartiet.

I radiodokumentären framträder Birger Schlaug, tidigare mångårigt språkrör för Miljöpartiet och idag en av partiets starkaste kritiker. Schlaug har gått till storms över att Miljöpartiet blivit allt för regeringsfäigt och tillrättalagt, vilket har trängt undan den tidigare tillväxtkritiken och systemkritiken. I en debattartikel i Aftonbladet (26/5-17) menar Schlaug att det ”behövs ett modigt och starkt grönt parti.” Men hur starkt och modigt är egentligen Miljöpartiet idag? I de senaste opinionsmätningarna parkerar partiet strax över fyraprocentsspärren och vid flera tillfällen under mandatperioden har det synts sprickor internt. Så läget för djärva utspel är kanske inte det bästa.

Så – kan de katastrofala skogsbränderna få några större politiska konsekvenser, annat än att partierna så där pliktskyldigt och allmänt talar om att vi måste kraftsamla och öka vår beredskap? Nja, bland de viktigaste valfrågorna hamnar miljö- och klimatfrågor långt ner, vanligtvis mellan sjunde och nionde plats beroende på mätning.

I topp hamnar nästan regelmässigt invandring och integration, sjukvård och skola (SvD 2/5-18). För att ytterligare komplicera bilden visar samma SIFO-undersökning att flertalet svenskar oroar sig mer för klimatet än för terrorism. Så en klimatoro finns, men det behövs en samlande symbol för att denna oro ska leda till direkt och konkret politisk handling.

I våra medie- och PR-dominerade tider pratar man ju så ofta om att ”ge något ett ansikte” eller ”sätta det på kartan”. Oron behöver helt enkelt bildsättas och inramas av en berättelse för att bli påtaglig och konkret, precis som bilderna på de döende sälarna fick igång opinionen i slutet på 80-talet. Vi har dessutom lättare att visualisera och granska kvaliteten på vårdcentralen vi går till, skolan våra barn går i eller integrationen runt oss. Klimatet har som bekant ingen direkt röst eller talesperson, därtill är det globalt snarare än nationellt.

Vid sidan om det står vi inför ett problem som ofta präglar politiken: tendensen att välja kortsiktig signalpolitik framför långsiktiga reformer. Därtill är det långt ifrån säkert att just Miljöpartiet reagerar starkast i detta läge. Exempelvis rankar Naturskyddsföreningens utvärdering av miljöpolitiken Vänsterpartiet högre än Miljöpartiet (DN debatt 15/5-18).

Vilket parti eller politisk kraft som mer kraftfullt och långsiktigt reagerar på skogsbränderna och den klimatoron som ändå finns, är således svårt att sia om. Om det ens händer. Politiken brukar ju vara både rörlig och rörig, ett oförutsägbart spel, helt enkelt.

▪ Erik Cardelús

Referenser

Aftonbladet, 26/5-17, Birger Schlaug, Språkrören förstår inte Miljöpartiets roll.

DN debatt, 15/5-18, Mandatperiodens bästa parti för miljön är Vänsterpartiet.

DN, 2018-07-18, Extrem sommarhetta världen över.

SvD, 2018-05-02, Miljön långt ner bland viktigaste valfrågorna.

Kategorier
Dela den här artikeln: