Kristersson metaforernas mästare

Krönika: Erik Cardelús

[181120] Krutröken har skingrats, studiolamporna slocknat och kakelresterna har sedan länge sopats upp från golvet. Det blev ingen Vuxen i rummet. Ingen Ulf Kristersson som statsminister. Ingen ny borgerlig regering ledd av Moderaterna, i armkrok med Kristdemokraterna, flankerade av de andra borgerliga partierna och med Sverigedemokraterna som en blåbrun gädda i vassen.

På onsdagens presskonferens sparade inte Ulf Kristersson på bitterhetens specialeffekter och menade att händelsen var den största inom borgerlig politik på 40 år. ”Centern och Liberalerna kunde ha avstått, men röstade nej till en borgerlig regering, vi noterar det.”

Frågan är om ”Vi noterar det” kommer att sälla sig till den Vuxne i rummet och ända in i kaklet? Hursomhelst väcker frasen viss nyfikenhet. För vilket ”vi” avsågs när Kristersson stod där uppe på podiet? Vilka är vi, i dessa förvirrade politiska tider?

För det politiska landskapet står inte att känna igen. Den tidigare så självklara binära social-moderata blockpolitiken verkar som bortblåst. Istället framträder nu – i snarlik sekelskiftsanda – tre politiska block på kartan: det liberala, det konservativa och det socialistiska/socialdemokratiska. Därutöver har vi tre partier som flyter runt – ett förtörnat nationalkonservativt parti, ett åsidosatt vänsterparti och ett vingligt grönt parti. Lite regnbågsaktigt, alltså, om man nu ska ge kaoset en muntrare beteckning.

Men frågan kvarstår: Vilket ”vi” handlar det om? Vilket ”vi” noterade det liberala sveket däruppe på podiet inför det samlade pressuppbådet? Var det ett pluralis majestatis, alltså det ”vi” som monarker använder sig av för att låta sin egen röst bli folkets? Eller handlar det snarare om ett åkallande av flocken, för att hålla det biologistiskt? Eller är det enbart det tröttbittra konstaterandet från en vuxen i rummet som fattat att det gör ont att köra huvudet i kaklet?

Annars påminner frasen om det som brukar väsas fram med dovmörk stämma på andra sidan av det sociala spektrumet: ”Vi vet var du bor.” Även här har vi att göra med ett ”vi”, även här uttalat i skarpt läge. Glansig träningsoverall och bling-bling på en dunkel bakgata eller sober marinblå kostym och välknuten slips på en välupplyst presskonferens – det finns många sätt att uttala ett ”vi”. Många sätt att trumma upp en föreställd gemenskap när man känner sig sviken.

Frågan nu är vad som blir nästa ”vi”? Vad och vilka inkluderas i Annie Lööfs ”vi”. Och hur kommer det att gå för detta ”vi”? Den som följer den politiska såpoperan får se.

▪ Erik Cardelús
Val 2018

Dela den här artikeln: