Stundtals poetisk debut

böcker.vinjett

[190608] Efter en depression, ett ”nervöst sammanbrott” eller liknande tar Daniel en månad ledigt och lånar en lägenhet i Stockholm, där är det tänkt att han skall läka ihop och möjligen hitta de saknade pusselbitarna till ett tidigare trauma.

”Det var trots allt bara andra dagen än. Bara andra dagen. Tjugoåtta dagar kvar innan han var tvungen att ta itu med det där som skavde. Han visste inte riktigt hur, eller ens vad det var som skavde. Han visste att han nästan förstod, att han nästan kunde ta på det.”

Varje kort kapitel har var sin dag i november som rubrik, han skall vara där hela månaden. Med kameran som skydd mot omvärlden beger han sig ut i staden, fotar sprickor och håligheter i fasader och andra trasigheter. Han samlar foton till en kommande utställning.

Han har en märklig tro på att kameran, hans plåtande, skall befria honom från ”det där” på något sätt. Kameran har enligt honom en magisk förmåga som antingen skall täppa igen hans inre håligheter, eller möjligen få syn på dessa pusselbitar han saknar, letar efter och skyr.

Magnus Cadier, som här (på det sedan en tid göteborgsbaserade förlaget Thorén & Lindskog) romandebuterar med November har trettioen dagar, arbetar som bibliotekarie precis som sin protagonist. Han har även en bokbindarutbildning och har läst litteraturvetenskap i Göteborg, han bor och arbetar numera på Österlen. Romandebuten är välskriven, med en myckenhet av miljöskildringar och drömmar som ”fördröjer” själva berättelsen för oss. Berättat i tredje person är vi med inifrån Daniels blick, tankar och känslor. Han är en känslig själ och har helt uppenbart varit med om något traumatiskt, han verkar inte heller haft det alltför bra hemma i familjen med en far som tydligen var åt det ”barska” hållet.

Daniel vandrar runt med sin kamera, dricker väldigt ofta kaffe eller te hemma eller på lokal. Han träffar då och då på en ung kille, Nicholas, som bor vägg i vägg, och romanen bygger upp för att också bli en sådan där klassisk romantisk berättelse; kärlek med förhinder. Motstånd. Motstånd, men till slut händer det som är tänkt att hända. Dock utan att det för den skull måste sluta ”lyckligt”.

Bilder av kroppar i ett rum dyker ständigt upp i både vaket och drömmande tillstånd, bilder som skakar om och upprör Daniel. Vi känner av nerven från något som hände ”den där sommaren”, men får aldrig riktigt reda på om vad det handlar.

”Blundade och rösterna passerade. Blundade och bilderna kom tillbaka. Mattias ansikte. Hans frånvarande ögon. Rörelsen i sängen. De brunbrända händerna med ärr efter svettsloppor kring Mattias hals. Blicken som plötsligt vänt sig mot fönstret. Vänt sig mot Daniel och sett att han såg. Blickarna fastlåsta i varandra för ett ögonblick; så kort att det aldrig skulle gå att mäta upp i någon mindre beståndsdel.
Och ändå tog det ögonblicket aldrig slut.”

Det fungerar som spänningsskapande, att inte skriva ut allting, men känns också som lite av romanens svaghet. Något som påverkar huvudpersonen i så hög grad blir det liksom aldrig någonting med, nästan så det rinner ut i sanden när romanen går mot sitt slut. Gynnar det läsaren att inte veta, gynnar det romanen? Jag är tveksam.

Bilderna från rummet med kropparna, handlar den om att Daniels pojkvän blev påkommen som otrogen, eller blev han där tagen med våld? Det är väl frågan man kan ställa sig, men en fråga som vi alltså inte får svar på.

En sak som lite grann stör eller förvirrar mig är att som jag läser skildringen av Daniels  möten med Nicholas, men även hur han tänker och känner rent allmänt, kan jag inte komma ifrån uppfattningen att han är i de sena tonåren eller strax över tjugo nånstans. Men vid ett tillfälle framkommer det att Daniel är trettinio, och det känns inte direkt självklart. Tonen i hur Cadier beskriver huvudpersonen och det han erfar talar om en yngre människa, åtminstone för den här läsaren. Tonen är annars ”fin”, välstädad och ordentlig och stundvis poetisk, men kanske hade lite mer ”kött och blod” varit välgörande.

▪ Stefan Hagberg

bokomslag

Magnus Cadier
November har trettioen dagar
Thorén och Lindskog 2019

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: