[100818] Ett språkmaterialistiskt experiment
”Jag tar det på mig! Här finns ju faktiskt en uppgift och en ledig plats.” Så skriver Helena Looft i sin blogg Kulturkontoret.
Hon beskriver hur språkmaterialismen blivit hånad som ”någon sorts pest eller kolera, någonting onämnbart, någonting som ingen vill erkänna, varken motståndarna eller de som påstås ägna sig åt den?”
Hon berättar där också att tanken med Brusa högre lilla åvar att göra ”en så enkel, formfixerad och innehållslös bok som möjligt, en bok helt fokuserad på språk, eller på en enda bokstav; ja, den skulle helt enkelt bara handla om ett litet å som brusade högre och ingenting mer.”
Boken är alltså ett experiment utan innehåll, form för formens skull, en obegriplig, meningslös, ickekommunikativ diktsamling – och kanske en blivande klassiker?
Brusa högre lilla å är utgiven 2010 på Vulkan
