Underkant – nr 1 2005

[050210] Den skarpa februarisolen förmår ej genomtränga dimman i Hanne Sundins dikt. Kanhända kan dimman lätta först när diktens ord fokuserar på den?
/Peter Johansson, skalman.is@home.se

Dimma

Den tunga dimman sänker sig
En kall och klibbig hinna

Rörelserna saktas ned
Tankar stannar gradvis

Alla drömmar fastnar halvvägs

Läppar och ögonlock
lufttätt förslutna

En jordklotsstor kokong
som aldrig blir en fjäril
aldrig får flyga
aldrig ser igen

Den slutgiltiga dimman
lättar inte

Vi borde skrika
men tanken tänks inte

Läppar förblir
lufttätt förslutna

▪ Hanne Sundin
Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: