Världen som ett hologram

[051020] Hundra år kan vara litet eller mycket, beroende på perspektiv. För människan som djur betyder det inte särskilt mycket, men socialt och kulturellt kan hundra år vara ganska mycket. Inte minst de senaste hundra åren. Det markerar grovt räknat både början och slutet av den klassiska industrikapitalismen. Nästan inget hörn av världen har gått opåverkat ur vad som skett under den tiden.

Läs de två andra artiklarna om ”världsbyn” i detta nummer av Alba (5/05) med ett sådant filter och skillnaderna blir uppenbara. I början av 1900-talet var andra kulturer något man plockade till det koloniala Europa och visade upp som sensationer. Idag har den globala kapitalismen gjort världen mindre – samtidigt som många känsliga ekologiska system har slagits i spillror, med mänskliga tragedier som följd. Det globala tränger allt djupare in i våra vardagsliv. Om det är bra eller dåligt är en ständigt aktuell fråga på den politiska dagordningen, både lokalt och globalt.

Mentalt möter vi andra kulturer på ett helt annat sätt idag än för hundra år sedan. En idé som har vuxit fram under loppet av några år i Göteborg är skapandet av en världsby, ett slags Skansen men med dagens världsbild som utgångspunkt. Och kanske naturligt nog med invandrande svenskar som initiativtagare. Enligt en presentationsplansch som en arbetsgrupp tagit fram är världsbyn ”tänkt att bidra till att alla människor ser på världen som en gemensam värld… Vi är alla världsmedborgare i en och samma värld. Låt oss lära av varandra och göra den till en bra plats att bo i!”

Bitvis kan man få känslan att den beskrivningen inte radikalt skiljer sig från beskrivningen av parisaren Albert Kahns projekt för hundra år sedan. Så jag åkte till nordöstra Göteborg, till det invandrartäta Angered för att diskutera dessa tankar och hur de står i relation till tidigare projekt. På föreningen Angereds Framtid möts jag av ungerskfödde Géza Nagy och Birgit Modh som kommer från den svenska myllan på Orust. Jag möts av det glädjande beskedet att de just fått 400.000 kronor av stiftelsen Framtidens Kultur för att arbeta vidare med konceptet. Dessutom finns hopp om ytterligare medel från kommunen och regionen.

Det projekt som nu fått bidrag har pågått under några år utan pengar. Nyligen var en grupp från föreningen nere i Szentendre, en liten stad vid Donau någon mil norr om Budapest. Där startade man 1967 i ett sammanhängande område att bygga små byar från olika kulturer. Här som på många andra håll i världen använder ungrarna skansen som ett begrepp för sitt friluftsprojekt.

– Ett projekt som vårt ligger i tiden, hävdar Géza Nagy, och förr eller senare kommer det att bli verklighet. Helst här i nordöstra Göteborg. Vår dröm är att världsbyn ska anläggas i naturområdet Vättlefjäll. Problemet är att det är naturskyddat, men vi ska undersöka vilka möjligheter som finns att få dispens. Delvis är det väl en politisk fråga var gränserna går för naturskyddet. Vår projekt kräver inte primärt att folk ska vara fast boende.

Bebyggelsen i nordöstra Göteborg gränsar till ett stort naturområde, så det finns alternativa platser till Vättlefjäll. Men åter till frågan om vad Världsbyn står för. När jag läser deras egen beskrivning visar de bilder på vad som kan hända i byn, bilder som har sitt ursprung från verkliga platser i andra delar av världen. Översatt till svenska kan det bli tal om hantverk och konstnärliga aktiviteter, fester, musik, dans och teater. Plus konferenser, friluftsaktiviteter och lekar. Kul? Kanhända. Nytänkande i förhållande till Skansen i Stockholm? Lite för vagt i konturerna, tycker jag. Birgit Modh försöker förtydliga projektet.

– Idén kommer ursprungligen från Javad Naini, som tidigare var arkitekt och forskare på Chalmers. Han var intresserad av iranskt hantverkskunnande och såg möjligheterna att kombinera det med den stora arbetslösheten bland invandrare. Tanken var att invandrare från olika länder skulle utveckla de hantverkstraditioner som fanns i ursprungsländerna. Om de återvände till sitt hemland kunde de ha en gedigen yrkesutbildning i bagaget.

– Javad såg möjligheterna att kombinera en sådan utbildning med ett konkret projekt. Hus från olika delar av världen skulle kunna samlas på ett och samma ställe. Så för ungefär fem år sedan skrev han en idéskiss om detta. För sina tankar fick han ganska tungt stöd, bland annat från Kjell-Ove Eskilsson, som då var chef för stadsbyggnadskontoret. Sedan har projektet vidareutvecklats ytterligare.

Idén med Världsbyn speglar mångfalden och det globala samhället, fyller Géza Nagy i. Javad Naini finns fortfarande med i projektet men är inte längre lika aktiv. Skansen finns också med i tanken om Världsbyn som en utgångspunkt, men den handlar inte om ett nationellt projekt utan om ett globalt. På vilket sätt skiljer sig Världsbyn från Albert Kahns projekt i Paris i början av 1900-talet?

– Vår utgångspunkt är att det finns folk från hela världen i Göeborg, säger Birgit Modh. Världen finns inte någon annanstans, den finns här.

– Det globala är inte längre abstrakt, kompletterar Géza Nagy. För hundra år sedan visade antropologerna upp det pittoreska. Dagens antropologer har ett helt annan synsätt. Dagens svenska bostadsområden är präglade av västerländsk modernism och speglar inte den verklighet som finns i nordöstra Göteborg. Vi kan inte ändra så mycket på det. Men Världsbyn kan spegla att Sverige har element från andra kulturer. Invandrarna får möjlighet att visa hur de har levt. Alla kan få inblickar i hur andra människor kan leva.

Birgit Modh hävdar att Världsbyn inte ska vara traditionellt museal utan förändras i takt med aktiviteterna. Ett annat viktigt inslag i tankegångarna om det projekt de vill förverkliga, är att bygga på hållbarhet. Andra och tidigare kulturer än dagens svenska har byggt på hållbar utveckling. Det är tankegångar som har vuxit sig allt starkare när vi i Sverige och resten av Västvärlden ska bilda våra framtidsbilder. Effekterna har med förkrossande tydlighet beskrivits i Leif Ohlssons artikel i detta nummer av Alba. Världsbyn vill vara ett exempel på att äldre byggtekniker från olika delar av världen kan utgöra en inspiration för framtida byggande.

Géza Nagy tror också att skolor kommer att vara väldigt intresserade av att göra studiebesök i Världsbyn. Vilket leder tanken till Världskulturmuséet, som öppnade för ett knappt år sedan i Göteborg. Dessa bägge verksamheter borde ha stora beröringsytor. Men för tillfället är det bara lätt beröring som gäller.

– I Szentendre finns ett etnografiskt museum som verksamhetspartner. Men här i Göteborg är Världskulturmuseet på väg att måla in sig i ett hörn, trots att det finns personer där som är väldigt positiva till vårt projekt. De befinner sig ju i ett hus som inte utan vidare kan fungera utanför sig självt. Detta försöker de motverka genom att bjuda in utomstående, menar Géza Nagy.

Man brukar säga att det är en sak att få pengar till bygget av ett museum, en helt annan att få pengar till driften. Géza Nagy tror att just Världsbyn kan ha större möjligheter att hitta annorlunda samarbetspartners för finansieringen.

– Vi kommer inte att kunna få hel finansiering av stat och kommun. Men detta är ju ett projekt som rör hela världen, så vi kan alltså söka pengar överallt! Ett exempel är ett thailändskt tempel som har byggts i jämtländska Visp. Den thailändske kungen har varit på besök och lovat stödja projektet ekonomiskt. Han har dessutom föreslagit några andra byggnader för att kunna locka thailändska turister dit.

– Visst kan det tänkas att det kan uppstå konflikter med externa finansiärer av detta slag, som återspeglar konflikter på det internationella planet. Jag ser inget konstigt i det. Det är ju den verkligheten vi lever i.

Hur är det med originaliteten i idén om Världsbyn? Om tanken ligger i tiden borde det väl finnas en massa liknande projekt i världen. Men både Birgit Modh och Géza Nagy tycker inte att det finns några paralleller, utom några projekt som möjligen ligger i närheten. Ett kallas ”Little World” och ligger i Japan. Där har man sedan slutet av 60-talet byggt små byar från olika länder i världen. När ekonomin började svikta blev ”Little World” mer kommersiellt. För att öka på besökssiffrorna öppnade man för möjligheterna att gifta sig i de olika kyrkor som finns. Man öppnade även pubar och annat som gav ökade intäkter.

Själv tänker jag att det nog blir svårt att föreställa sig att man befinner sig i en tysk pub, eller Kneipe som det heter på tyska, när alla pratar japanska. Ser man till Världsbyn kan kulturkrockar även uppstå på andra sätt. Om man bygger hus från olika kulturer intill varandra, vad vinner man på det och vad förlorar man? Géza Nagy kan inte ge något entydigt svar.

– Vi har inte bestämt hur upplägget ska ske, utan vi för en diskussion om det. En möjlighet är att vi för samman exempelvis sjönära kulturer. Sen får man inte glömma att vad vi än gör är det präglat av dagens mentalitet och den kan få förändras med tiden.

– Det finns ju alltid en risk att vissa kulturer blir statiskt beskrivna och exotiserade, säger Birgit Modh.

– Visst, fyller Géza Nagy i. Föränderligheten måste byggas in i projektet. Detta är något som vi kommer att diskutera med några antropologer.

Som avskräckande exempel på projekt som ligger nära Världsbyn nämner Géza Nagy Epcot Center i Florida. Byggt 1971 som ett alternativ till Disney World av Disney själv. Diversifiering kallas det på koncernspråk. Här har Disney byggt repliker på verkliga byggnader i olika städer. En sammanhängande samling av hus ska ge känslan av att befinna sig i Paris, för att ta ett exempel. Det blir förstås billigare för amerikanen att åka till Florida än att åka till Frankrike. Och inte behöver man traggla sig fram med kroppsspråket som enda tillhygge i umgänget med andra. En stolt devis lyder: Creating the New World of Tomorrow. Det syftar på en framskrivning av det framtida samhället, sådant som vi brukar få anledning att småle åt när verkligheten tar sig andra vägar.

Men varför skulle detta, om än kommersiella, projekt nödvändigtvis vara dåligt? Både Géza och Birgit har lite svårt att peka på det. De är inte i princip emot kommersialisering. Storskaligheten i Epcot Center är de tveksamma till.

Jag håller med på åtminstone en punkt. Den framtidstanke som Epcot Center presenterar tycks inte bygga på en energiförbrukning som ligger i harmoni med ett hållbart framtida samhälle. Projektet Världsbyn har fångat in några av vår tids stora utmaningar.

▪ Christer Wigerfelt
Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: