Från visioner till lokal kulturpraktik

[060202] En snöig vinterdag för två år sedan åkte jag ut till Bergsjön för att träffa stadsdelschefen Christina Börjesson. Hon hämtade mig med bil vid busshållplatsen och vi körde till stadsdelsförvaltningen som hade sina lokaler i ett nedslitet hyreshus byggt i början av 70-talet. Mina förväntningar sjönk. Allting andades tristess, en känsla som förstärktes av det grå vädret.

Svensk kulturpolitik har de senaste 40 åren handlat om vidgat deltagande. Hur når vi ut med kulturen till olika grupper i samhället? Många ansträngningar har gjorts genom åren. Mycket möda och mycket pengar har lagts ner på olika projekt, vars syfte varit att locka nya grupper till kulturlivet, men när publikundersökningarna kommer ser vi ofta samma nedslående resultat. De flitiga kulturkonsumenterna är vita medelålders kvinnor.
Är det dags att ge upp?

Tanken var inte långt borta när jag klev in på Christinas kontor den där vinterdagen. Två timmar senare gick jag därifrån med viljan att försöka pröva något nytt.

Jag har alltid tyckt att konst och kultur måste uppfattas som något basalt. Ändå får det ofta rollen som kristyr på tårtan. Hur integrerar man konsten i livet? Någon berättade att på Bali finns det inget ord som betyder konstnär, där betraktas skapandet som en del av varje människas liv. Hur får vi en bra livsmiljö i våra stadsdelar? Kan kultur bidra till att förändra människors liv i positiv riktning?

I den kulturpolitiska strategi som kulturnämnden i Göteborg antog 1998 finns ett område som kallas kulturplanering, inspirerat av den engelska forskargruppen Comedia. Tanken är att föra samman kompetens från olika områden för att kunna forma en helhetssyn på staden och de offentliga rummen. Ett kulturperspektiv kan berika stadsplaneringen. Vad händer när man ser på staden med flanörens blick istället för bilistens? Kan stadsdelar få nytt liv och ny energi genom att man utvecklar det lokala kulturlivet? Tillkomsten av scener, gallerier, ateljéer, kreativa verkstäder, gallerier och andra mötesplatser stimulerar både invånare och besökare.

Vi har sett det hända i stora städer som New York och London. Hur kreativa krafter kan transformera stadslivet. Inte bara i stora städer förresten; Holstebro i Danmark, Skärhamn på Tjörn med sitt akvarellmuseum och Trollhättan med sin filmindustri är också exempel på hur konst och kultur kan förändra en plats. I de flesta metropoler sker detta organiskt, framförallt genom en ständig jakt på billiga lokaler och ateljéer. Gränserna förflyttas för de kreativa zonerna i takt med att hyrorna höjs. I spåren av detta förändras stadsbilden. Ett exempel på detta är stadsdelen Brooklyn i New York, där en transformering äger rum från att vara en nedgången stadsdel med låg status till att betraktas som ett kreativt och trendigt bostadsområde. Även här var konstnärerna de som var först på plats och frågan är väl hur länge de har råd att bo kvar.

Hur skapar man en god spiral som gör att invånarna trivs och känner sig stolta över sin stadsdel? Bergsjön har många fördelar, en mångkulturell befolkning, spännande arkitektur i centrum, vacker natur, nytt bibliotek, engagerad personal som arbetar i stadsdelen, ny centrumbyggnad, bra kommunikationer. På den negativa sidan finns hög genomflyttning, sociala problem och låg status.

Har Bergsjön möjlighet att förändras av sig själv och få högre status, på samma vis som Kortedala mognat till etablerad stadsdel med 50-tals profil. Om inte stadsdelen förändras av sig själv har man möjlighet att starta och få igång en sån process på konstgjord väg, genom att tillföra aktiviteter och verksamheter som verkar för en utveckling i den riktningen?

Hur skapar man lokal självkänsla och lokal stolthet bland invånarna i en stadsdel? Hur förändrar man omgivningens syn på stadsdelen? Hur får man bort bilden av Bergsjön som en stadsdel präglad av tristess och problem?

Många frågor!
Vem har svaren?

Två år efter mitt och Christinas första möte i Bergsjön, vet jag inte om jag kan svara på de frågor jag själv har ställt. Men, och det är viktigt, jag känner mig mer hoppfull idag än när jag första gången klev in på stadsdelsförvaltningen.

Vad är det då som hänt? Allt startade den där dagen i januari 2004 då vi bestämde oss för att inleda ett tätare samarbete mellan stadsdelsförvaltningen och kulturförvaltningen, men i sann kulturplanerings anda ville vi också involvera annan verksamhet. Vi bjöd in några av de aktörer som på olika sätt var verksamma i stadsdelen; Familjebostäder, Park och naturförvaltningen, Tryggare och Mänskligare Göteborg, Stadsbyggnadskontoret mfl.

Den första tiden ägnade vi åt att forma en gemensam bild av stadsdelen, vi tog del av stadsdelens historia, gjorde stadsvandringar, kartlade styrkor och svagheter, inventerade de kulturella resurser som redan fanns osv. Utifrån det arbetet kunde vi forma olika arbetsgrupper såsom inre och yttre miljö, förskola, skola, äldreomsorg, personal osv. Arbetsgrupperna tog fram förslag som sammanställdes i en gemensam handlingsplan, som förmedlar en helhetssyn och som är skriven utifrån ett kulturellt perspektiv.

En känsla som dök upp under det här arbetet är att det är imponerande mycket som redan sker i Bergsjön. Handlingsplanen fyllde på med nya idéer som tillägg till befintlig verksamhet. I juni 2005 presenterades planen för stadsdelsnämnden i Bergsjön och ett par månader senare i augusti fick också Kulturnämnden en föredragning. Det är ett omfattande material som finns presenterat i handlingsplanen och därför fann vi som arbetade med den det klokt att bryta ner den till ett checklista med punkter som gick att bocka av. Det blev ett dokument som fick rubriken 109 punkter för Kulturen i Bergsjön. Utifrån det har man sedan format åtta mål i stadsdelens budget för 2006.

Vad var viktigast i den här processen? Kanske allt vi lärde av varandra. Det går att utifrån befintliga resurser och förenad kompetens skapa nya aktiviteter. Om alla inblandande samlar sina resurser skapas ett fokus och ett intresse för stadsdelen som frigör kraft och vilja att starta nya projekt.

Det är viktigt att ha oceaner av tålamod och ett långsiktigt perspektiv på den här typen av processer. Att ha rötterna i basverksamheten och viljan och öppenheten att förändra den samtidigt som man kan lägga till spetsprojekt för att ytterligare lyfta självkänslan i stadsdelen. I Bergsjön blev det projektet Konstens plats som genomförs av Esther Shalev-Gerz.

Att lära sig att precis i det ögonblick då man är beredd att ge upp så kan det magiska inträffa och allt förändras… och processen tar fart.

▪ Christina Hjorth

Christina Hjorth är kulturutvecklingschef i Göteborg och har tillsammans med Nils Tengdahl skrivit Göteborgs kulturpolitiska strategi.

Göteborgs kulturpolitiska strategi hittar du här.

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: