Skriver de om fel saker?

[061015] All världens fantastiska berättelser vill vi ge våra barn och unga. Men får de det? De senaste årens debatt och barn- och ungdomslitteratur har bland mycket annat handlat om mångfalden; att svenska barn och unga inte ges möjligheten att läsa böcker från utanför den anglosaxiska kultursfären. Men Gunilla Borén, översättare, barnbokskännare och författare, ser många hinder för att unga läsare i Sverige ska få ta del av litteratur från länder i Asien, Afrika och Sydamerika. Språkliga hinder gör att många böcker – bra som dåliga – aldrig har en chans att nå oss, men de kulturella och politiska hindren är minst lika stora. Många platsar inte i den svenska barnboksutgivningen.

– Jag är pessimistisk. Förutsättningarna för att skriva barnlitteratur är så annorlunda i världens fattiga länder. I stora delar av världen har barndomen och att vara barn inte ett egenvärde. Barnen ses mer som små vuxna. De barnböcker som finns har ett pedagogiskt syfte, det vill säga att de är läroböcker. Länderna här har ingen tradition för att skriva barnböcker och det finns ingen marknad för det – föräldrarna skulle ändå inte ha råd att köpa dem till sina barn.

En barnboksutgivning i ett land kräver en infrastruktur av bibliotek och ett visst ekonomiskt välstånd för att kunna slå rot.

– I de länder som fått ett ökat välstånd de senaste åren, såsom Kina eller Indien, har det vuxit fram en medelklass som alldeles säkert snart kommer att efterfråga barnkultur och barnlitteratur till sina barn. Men i ett land som inte har haft någon tradition som barnboksförfattarna kan luta sig mot, tar det några generationer för en inhemsk barnlitteratur att växa fram.

Gunilla Borén har tidigare varit ledamot av juryn för Hans Christian Andersen Award – som väl fortfarande, om än i viss konkurrens med Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA-priset), är världens mest prestigefyllda pris inom barnlitteraturen. Hon har också varit ordförande för den svenska sektionen av IBBY – The International Board on Books for Young People och hon har översatt barn- och ungdomsböcker. Den tyska författaren Cornelia Funkes böcker ”Tjuvarnas herre”, ”Bläckhjärta” och den alldeles färska ”Bläckmagi” kanske hör till de mest kända.

– Genom mitt arbete som översättare, inom IBBY, och så vidare, har jag sett många böcker som absolut inte skulle vara gångbara i Sverige. Jag har till exempel sett en barnbok från Palestina om barn som kastar sten och där stenkastandet ses som berömvärt. Jag har sett böcker om barn som agas och där agan framställs som naturlig.
Det är generellt så, menar Gunilla Borén, att barn- eller ungdomsböcker, som är starkt laddade med politiska eller religiösa värderingar eller argumenterar för till exempel barnaga eller diskriminering, aldrig skulle gå att ge ut i Sverige. Det går att skriva om i princip vad som helst för barn, men det går inte att skriva hur som helst om känsliga ämnen och det går definitivt inte att använda en barnbok för politisk eller religiös propaganda i vårt land.

– Därmed inte sagt att våra barn- och ungdomsböcker inte skulle vara politiska. Alla böcker är politiskt och ideologiskt präglade av något och det faktum att de inte är kontroversiella gör dem inte fria från den typen av laddning. Men i Sverige är vi väldigt medvetna om FNs barnkonvention och vi kan rimligtvis inte ge ut barnböcker som står i strid mot den.

Men det är inte bara brist på politisk korrekthet som kan vara ett hinder för en utländsk barnbok att översättas och ges ut i Sverige. Synen på vad en barnbok ska vara bra för kan skilja sig på fler sätt än så. Det finns en gammal konflikt om huruvida en barnboks främsta syfta bör vara pedagogiskt eller i första hand erbjuda sina läsare en upplevelse. I Sverige har den konflikten mognat under de senaste sextio åren och här – liksom i de anglosaxiska länderna – är det upplevelseläsningen som betonas.

– Men jag har läst många i och för sig förtjusande och välskrivna men menlösa berättelser från Sydostasien – Indonesien, Malaysia – om vikten av att ordna det trevligt för sig själv och andra. Det är inget fel på det, men jag ser ingen mening med att ge ut dem i Sverige. De påminner om den typen av moraliserande berättelser jag själv läste när jag var liten.

Skulle det då inte också kunna finnas en massa underbara och oplockade litterära blommor ute i världen? Jo, men inte särskilt många, än så länge, tror Gunilla Borén.

– Bilderböcker och sagor finns det nog en del, men däremot inte så många samtida, vardagliga berättelser för äldre barn och unga. Däremot tror jag att vi kommer att få en avsevärd utveckling av barnboken i många länder. Men det innebär inte automatiskt en ökad mångfald av barnboken i världen. Tvärtom får vi nog se en likriktning av barnboken världen över, precis som är fallet med annan kultur. Den anglosaxiska litteraturen översätts även i utvecklingsländerna och kommer att påverka barnlitteraturen där, säger Gunilla Borén.

Att hon är pessimistisk betyder inte att Gunilla Borén inte ser värdet av att söka efter pärlorna bland världens barn- och ungdomsförfattare. Hon skulle gärna se att någon oberoende aktör inom området – som till exempel ALMA-juryn – skulle systematisera arbetet med att leta. Det är en omöjlig uppgift för förlag eller översättare att söka efter för oss gå igenom utgivningen i länder vars språk ligger långt ifrån vår egen sfär, menar hon. Och språkhinder finns på närmare håll än Asien. Det översätts till exempel oerhört få titlar från östra Europa och Ryssland. Och de stora västeuropeiska länderna Frankrike, Spanien och Italien får inte många av sina barn- och ungdomsbokstitlar utgivna i Sverige.

– Det kanske är så att förutom språket så finns det kulturella skillnader även här, som gör att förläggare inte tror att böcker från Frankrike eller Spanien kommer att gå hem i Sverige. För den bistra verkligheten är ju att böckerna måste gå att sälja. Å andra sidan är det lite underligt att så få böcker från Tyskland översätts till Sverige, trots att tyskarna gillar och flitigt översätter våra barnböcker.

Förklaringen är sannolikt att vi i Sverige har en så rik bas för barn- och ungdomsutgivningen bland våra egna författare och i den anglosaxiska utgivningen, att vi inte har ett så stort behov av att hitta ännu fler titlar att ge ut, oavsett vilken världsdel de kommer från. Trots att det anses så självklart av de flesta förmedlare av barnböcker i olika sammanhang, inklusive Gunilla Borén, att det är viktigt att svenska barn och unga får tillgång litteratur från andra delar av världen, för att få en större förståelse för människor i andra kulturer.

Vad var det då som gjorde att Cornelia Funkes böcker trots allt hittade hit? De har också gjort succé i de anglosaxiska länderna, vilket få utländska författare gjort. Gunilla Borén har fått mycket beröm för sina översättningar av dem.

– Hon är en riktig berättare. Och hon berättar så konkret. Att läsa hennes böcker är nästan som att se en film framför sig. Hon har en sådan inlevelsförmåga.

▪ Anne-Charlotte Horgby
Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: