Har Alba någon framtid på nätet?

[061207] Alba har under sina tio år på nätet haft en något vinglig resa. Utan bidrag från ett EU-projekt hade vi antagligen aldrig kommit igång, även om startsträckan är betydligt kortare för ett webbmagasin än för en tryckt tidning. Men för bägge slagen av tidning gäller fortfarande att distributionen är det kanske svåraste ledet. Hur når man sina läsare?

Det redaktionella arbetet satte igång på hösten 1996, i ett EU-projekt som i huvudsak var inriktat på att utveckla kultur på nätet. Alba var redskapet för att ge arbetslösa journalister ökad kompetens inom det nya medium som då befann sig i sin linda. De andra delarna i projektet var kulturförvaltningen i Göteborgs kommun och Nätverkstan, som startade en kulturserver och utbildningar mot entreprenörskap inom kultur. Dessutom Pilotprojektkontoret, som främst satsade på design i bred bemärkelse och som delvis var inriktad mot internet.

Under ett och ett halvt år var Alba mer en journalistisk produkt än senare. Idag är vi två journalister som driver tidningen. Några av våra skribenter kan klassas som kulturjournalister, men de flesta har på andra sätt skaffat sig specialkunskaper. För de flesta av oss som skrivit artiklar i Alba har det varit som om vi skriver för en papperstidning.

I början diskuterade vi mycket på vilket sätt en nättidning skiljer sig från tryckta tidningar. Skärmarna till datorerna var sämre än idag och många ansåg att det inte skulle gå att skriva långa texter. Ville man undvika snuttjournalistiken måste man leverera sina texter i flera små paket, hette det ofta. De skulle inte vara längre än att de kunde läsas på en skärm utan att behöva skrolla. En annan diskussion handlade om hur man ska använda möjligheterna att använda hyperlänkar i presentationerna. Med inlagda hyperlänkar skulle det linjära berättandet lösas upp. Läsandet var beroende av vilka länkar man klickade på och i vilken ordning man fick olika berättelser. Några kulturskribenter gick naturligtvis i spinn inför denna öppning.

Diskussionerna visar ändå att form och innehåll är beroende av varandra. Ett reportage om hemlöshet måste göras på olika sätt i en tryckt tidning och i TV, även om researchen i huvudsak är densamma. Det är väl med internet som med TV, det tar lid att lära sig ett medium. Alba har inte precis varit en föregångare när det gäller att utveckla webbens speciella form. Häll ner våra texter i en tryckt tidning och du kan inte skilja dem från andra. Bortsett från att Albas texter ofta håller högre kvalitet, förstås…

Om vi tittar på formaspekten, kan man idag se att webben håller på att bli en smältdegel för alla andra medier. Här kan du läsa texter som publicerats i tryckta tidningar, här kan du lyssna på radio och se på video och TV. Text, ljud och rörliga bilder i ett nytt sammanhang. Hur ska man kunna behärska detta i en och samma person? Och vilka vägar tar journalistiken?

I detta sammanhang kan det vara intressant att stoppa ett tag vid kulturtidskrifterna. De tillverkas ofta av intellektuella, som akademiker, eller av halvintellektuella, som jag. Själv ingår jag i redaktionen för Krut, Kritisk utbildningstidskrift, och har alltså inblick i produktion av kulturtidskrifter för både tryck och webb. Många tryckta tidskrifter, inklusive Krut, har en vikande upplaga. Speciellt sådana som varit med sedan 70-talet, då det fanns massor av boklådor av olika slag i hela landet. Med tiden har distributionen blivit en krisbransch. Rent tekniskt är distributionen av elektroniska tidskrifter fullkomligt överlägsen de tryckta tidskrifterna. De tryckta tidskrifterna har möjligheter att få produktions- och distributionsstöd. De elektroniska däremot anses inte värda en enda krona. God natt, kulturpolitiker.

Webbmagasin kostar inte många tusenlappar per år att driva. För både webbtidskrifter och tryckta magasin är tid den verkliga hårdvalutan. Här har de tryckta tidskrifterna möjlighet att omvandla prenumerationsintäkter till redaktionella tjänster och mindre arvoden och därmed till tid för skribenterna.

Jag tror att webbmagasinen kommer att driva kulturpolitiken i en anan riktning än vad de tryckta magasinen hittills har gjort. Vi har sett hur nätet kan vara ett effektivt medel för mobilisering. Ett av de mest uppmärksammade under de senaste tio åren är ciapasindianernas kamp i Mexico mot centralregimen. När detta skrivs pågår en omfattande kamp bland unga skolelever i Chile mot den försämrade utbildningen i den offentligt betalda skolan. Nätet används för diskussioner och organisering av kampen. Elevernas kamp har tagit det politiska etablissemanget med överraskande stor kraft.

Här någonstans börjar nätet bli högintressant, som en arena för möten mellan olika sociala skikt i samhället. Där gymnasisten möter professorn och där centrum möter förort. Fröet till detta i Alba är de fristående avdelningar vi har – Teaterakuten, Unga Alba och Motvallsbloggen. Vi har även haft en fot i företeelser som Medietrappan och Nätverket för en kritisk offentlighet i Göteborg. I de nordöstra invandrartäta stadsdelarna av Göteborg växer självmedvetenheten och på universitetet finns öar av grupper som vänder sig tydligare ut mot samhället.

I denna smältdegel kan Alba bli ett intressant inslag. Inte bara som ett magasin på nätet för diskussion av aktuella samhällsfrågor, utan även som en mötesplats och en del av något ännu större. Lyckas vi inte med det tror jag inte att Alba finns om tio år. Men om vi lyckas att knyta an till samhällsutvecklingen på ett bredare sätt, ser jag fram emot vad nästa decennium har i sitt sköte. Då kan vi på ett fördjupat sätt, som det står i vår plattform, vara med och kritiskt diskutera framväxten av kunskapssamhället.

▪ Christer Wigerfelt
Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: