Har vi råd att sälja ut allmännyttan?

[070412] Att bo är grundläggande för alla. I grunden handlade det om ett ”tak över huvudet”, ett skydd mot ett hårt klimat och ovälkomna besökare. Men det handlar om mycket mer. I ett bra hem skall vi kunna trivas och utvecklas i tillsammans med den familj eller grupp man frivilligt valt. Livet hemma skall stå i ett friskt och öppet samspel med det omgivande samhället. En bostad skall fungera som ett led iu ett hållbart samhälle. Det skall finnas bostäder med olika rumsliga och arkitektoniska kvaliteter för att passa olika behov och livsstilar.

Det säger sig väl då självt att en bostad med så intrikata och intressanta funktioner inte kan vara en simpel vara som säljs och köps på en marknad. Bra bostäder har en ekonomisk livslängd på ett 60-tal år men kan stå i ett par hundra om de underhålls och förbättras. På så vis är bostäder grundstenar i de långsiktiga samhälls- och stadsinvesteringarna som skapar ett hållbart samhälle. Man kan kalla bostäder för en social och fysisk infrastruktur, avgörande för ett mänskligt liv.

Välfärdssamhällets verktyg
En långsiktig och målmedveten statlig bostadspolitik var en av grunderna för Sveriges relativt demokratiska och jämställda välfärdsutveckling. Den hade många olika byggstenar som kommunal stadsplanering, kommunala, allmännyttigt ägda bostadsföretag, förmånliga statliga lån, bostadsförmedling, en rationaliserad byggnadsindustri med rimliga byggkostnader. Det som gjorde efterkrigstidens bostadspolitik så framgångsrik var att så många var överens om att arbeta mot samma mål.

Hyresrätten var central i denna bostadspolitik. Folkrörelserna utvecklade HSB:s bostadskooperation och biligt egnahemsbygge i samma anda – men den breda modellen var den hyrda lägenheten med god service.
Viktiga fördelar med hyresrätten i ett rörligt industrisamhälle var möjligheten att bo bra, flytta till ett nytt jobb och få en ny bostad och att lätt kunna byta till en bättre lägenhet när familjen förändras. I Sverige har aldrig, som i många andra länder, kommunalt bostadsbygge varit en nödåtgärd för de mest socialt utsatta.

Allmännyttan som visionsverkstäder
De allmännyttiga bostadsföretagens direktörer, politiker och arkitekter hörde till de stora samhällsvisionärerna. Att planera folkhemmet med sitt moderna bostadsbyggande var en viktig uppgift som arkitekter och byggare stolt tog sig an. I Göteborg verkade bl.a. Erik Friberger och Uno Åhrén, djärva och okonventionella funktionalister. Strax efter andra världskriget bildades Göteborgs Stads Bostads AB (Bostadsbolaget) och byggde upp Torpa runt en grön lekgård och ett litet grannskapscentrum med bl.abibliotek. Torpa är idag klassat som kulturhistoriskt riksintresse. Femtiotalets arkitekter formade stadsplaner, grannskapstorg , hustyper och lägenhetsplaner på ett modernt och vackert sätt – i Göteborg Sven Brolid, Lars Ågren och Tage WilliamOlsson. 1960-talet såg politiker som Torsten Henriksson som drog upp de stora stadsbyggnadsstrategierna för Västra Frölunda och Angered. Inom allmännyttan experimenterades med nya rationella byggsystem, flyttbara väggar, egnahem och radhus för vanligt folk, kollektivhus och centrumanläggningar.

Hyresrätten i kris och vanrykte
På 1970-talet kom katastrofen – världens modernaste lägenheter stod outhyrda i alla delar av Sverige. Kritiken av miljonprogrammet var hård. Postmoderna idéer om, marknadsanpassning, satsa på dig själv, rivningar, utförsäljningar – en rad destruktiva åtgärder ledde till att allmännyttan och hyresrätten fick sämre status. På 1980-talet minskades statsstödet till byggandet, byggmonopolen stärktes. Det blev dyrare att bygga och bo

Allmännyttan som utvecklingsverkstad
Under sin korta historia har de allmännyttiga bostadsföretagen gått i bräschen för nya boendekvaliteter – intressanta planlösningar och stadsplaner, boendeservice och centrumanläggningar. De utvecklade också en allt mer rationell byggnadsteknik – som kulminerade i de produktionsanpassade elementbyggda områdena i början av 1970-talet.

Det är också allmännyttan som har dragit igång de förbättringar av storskaliga och utsatta bostadsområden som blev nödvändiga efter 1970- och 80-talens kriser och försämringar inom bostadsbyggandet och bostadspolitiken. Det ledde till miljöförbättringar och upprustade gårdsmiljöer på 1970-talet. På 1980-talet togs större grepp. I Bergsjön omgestaltades det storskaliga elementbyggda området Stjärnbildsgatan till radhus och Fjädermolnsgatan i Länsmansgården byggdes om och kompletterades med småskaliga hus. Göteborg fick sina första kollektivhus på arbetsgemenskapens grund i AB Göteborgshems ombyggda höghus. I främst Eriksbo förnyades förvaltningsformerna i riktining mot kooperativt förvaltande med ökat hyresgästinflytande.

När det värsta rivningsraseriet lagt sig visade allmännyttan kraft att dra igång ombyggnader av omoderna lägenheter. I Kungsladugård i Göteborg har ett välbyggt område med flera tusen lägenheter efter hand byggts om och blivit en allt mer populär bostadsmiljö.

Mot det gröna folkhemmet
Redan på 1980-talet var det allmännyttiga AB Göteborgshem tidigt ute med kretsloppsanpassning. Ett experiment i det ”gröna folkhemmets anda” -är Solhuset i Järnbrott med solfångare, energibespsring och ett växthus för hyresgästernas gemenskap. Under de senaste årens allt intensivare miljödebatt har bl.a. Eksta Bostads AB i Kungsbacka, Gårdstensbostäder, Göteborgs egnahemsbolag och Mölndalsbostäder satsat på kretsloppsanpassning i nybyggda ”passivhus”, omställning av eluppvärmda småhus m.m.

Ett Sverige utan allmännytta – går det?
Hyresrätt i stora målstyrda företag har historiskt sett visat sig ha stora poänger. Man har förvaltat ett mångsidigt bostadsbestånd och rustat upp och byggt om till en mångfald av boendealternativ – och kostnadsnivåer. Målstyrda företag kan utnyttja sin styrka och investeringsmöjligheter till att skapa mångfald och nytänkande inom bostadsbyggandet. Enligt vissa visioneärer skulle allmännyttan kunna bli drivkraften i en modern byggindustri som kombinerar elementbyggets rationalitet med , datoriseringens möjligheter till småskalighet och variation, samtidigt som man hushållar med resurser.

Är det inte detta vi skall lägga krut på att få politiker och byggbransch att utveckla. En renässans för en svensk modell? Ett grönt folkhem? Är det något vi har råd att sälja ut?

▪ Einar Hansson

Einar Hansson är arkitekt och konsult och har bland annat givit ut Göteborgsguiden.

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: