Smärta – en medicinsk översikt

[071025] 

SMÄRTA / ÖVERSIKT
Allmänt

Smärta kan bero på olika saker, till exempel att man har skadat sig, att man har en sjukdom som orsakar smärta eller att man mår psykiskt dåligt. När smärtan kommer plötsligt går det ofta att hitta en orsak till att det gör ont, som när man bränner sig eller får ryggskott.

Långvarig smärta, som pågår under många månader, kan bero på skador eller sjukdomar i leder, nerver och muskler. Reumatism, nervskador och fibromyalgi är exempel på orsaker till långvarig smärta.

Smärtan har ibland psykiska orsaker och visar att psyket belastas mer än vad man klarar av för tillfället.

Hur man upplever och hanterar smärtan är individuellt. Det finns många olika typer av smärta. Själva upplevelsen av smärta varierar ännu mer och ingen annan kan bedöma hur ont man har.

Behandling
Behandlingen beror på vilken typ av smärta man har. Det finns många olika metoder.

Tillfällig värk och muskelspänningar kan ofta bli bättre med hjälp av behandling med kyla eller värme, avslappning, massage och tänjning av musklerna.

Akupunktur, elektrisk stimulering av nerverna och ultraljud är exempel på andra behandlingar som dämpar smärtan.

Ibland kan smärtstillande och muskelavslappnande läkemedel behövas för att lindra smärtan. Läkemedlen kan tas som tabletter, stolpiller, gel eller injektion.

När ska man söka vård?
Om man vill ha hjälp att undersöka vad smärtan beror på kan man vända sig till sin vårdcentral. Om det behövs kan läkaren där hänvisa till exempelvis en annan specialistläkare, sjukgymnast, kiropraktor eller särskild smärtklinik. Man kan även själv kontakta en legitimerad kiropraktor eller naprapat.

Om man har kraftiga smärtor som man inte förstår orsaken till ska man vända sig till en akutmottagning.

SMÄRTA/ VAD BEROR DET PÅ?

Vad är smärta?
Smärta är ett mycket komplicerat fenomen. Det kan beskrivas som en obehaglig fysisk och/eller känslomässig upplevelse. Bara den drabbade vet hur smärtan känns. Ingen annan kan säga hur ont det gör. Det finns inte heller några metoder för att objektivt mäta hur intensivt man känner smärtan.

För att man ska uppleva smärta krävs att något påverkar kroppen. Då skickas en signal genom nerverna till hjärnan som tolkar upplevelsen som smärta. Det kan vara allt från ett nålstick till psykiska besvär, och det behöver inte vara något utifrån som påverkar.

Smärta brukar delas upp i akut och långvarig smärta. Det finns ingen klar tidsgräns mellan dessa, men ofta räknas smärtan som långvarig om man har haft ont i minst sex månader. Man behöver inte ha ont hela tiden för att smärtan ska kallas långvarig. Det kan också handla om smärta som kommer tillbaka gång på gång, som till exempel migrän.

Kroppens varningssignal
Smärta kan vara en varningssignal som talar om att någonting är fel i kroppen. Smärtan får oss att reagera så att förhoppningsvis ingen allvarlig skada hinner ske. Man drar till exempel snabbt undan handen som lagts på en varm platta redan innan man medvetet hunnit känna att det gör ont. Det kallas för en smärtreflex. Om reflexen inte fanns och handen fick ligga kvar, skulle man få en rejäl brännskada. Den intensiva smärtan varnar oss. Den första intensiva smärtan efter en skada blir efter ett tag ofta mer dov och ihållande. Man använder dessutom handen lite mer försiktigt så att den skyddas och får läka.

Smärtan kan ha olika karaktär
Det finns många typer av smärta med olika styrka. Det kan vara allt ifrån det lilla stick man känner från en mygga, till outhärdlig plåga vid större skador eller allvarlig sjukdom. Om man har ont någonstans kan smärtan ta större plats och kännas svårare om man har en svår livssituation och samtidigt mår psykiskt dåligt. Men det är mycket sällsynt att smärta bara beror på psykiska orsaker.

Kan vara tecken på något allvarligt
Smärtor är ofta tillfälliga och går över antingen av sig själva, eller med hjälp av någon behandling, som till exempel smärtstillande läkemedel. Smärta kan också vara ett tecken på att något allvarligt är på gång i kroppen. Om man har ihållande smärta i buken, bröstkorgen eller huvudet ska man alltid söka läkarhjälp. Det ska man också göra om man drabbas av oklara och långvariga smärtor.

Smärtans väg till hjärnan
I kroppen finns mottagare, receptorer, som registrerar olika intryck. Receptorerna är känsliga för olika saker, till exempel värme, kyla, tryck, eller olika kemiska ämnen. De kan även vara känsliga för retningar som bara innebär hot om att vävnad kommer att skadas.

Receptorerna skickar impulser vidare med hjälp av nervsystemet och signalsubstanser till ryggmärgen. När impulserna når ryggmärgen skickas informationen dels till hjärnan men även direkt till kroppens muskler. Att musklerna får informationen direkt visar sig till exempel när man drar undan handen som lagts på en varm platta redan innan man medvetet hunnit känna att det gör ont.

Många läkare och forskare anser även att det finns en så kallad grindmekanism i ryggmärgen. Den här ”grinden” kan till en del välja ut den information som släpps vidare. Den fungerar som ett slags volymkontroll. Även i hjärnan finns ”volymkontroller” som påverkar aktiviteten i smärtsystemet. När man får vissa typer av behandlingar som massage och akupunktur utnyttjas denna grindmekanism. Impulser skickas som kan konkurrera ut och blockera de impulser som når hjärnan och signalerar smärta. Man upplever då mindre smärta.

När informationen slutligen når hjärnbarken tolkar hjärnan impulsen som smärta, avgör varifrån den kommer och hur den känns. Det är först när impulsen når hjärnbarken som man medvetet upplever smärta. Informationen leds även till andra ställen i hjärnan, och det utlöser en rad följdeffekter i kroppen.

Plötslig smärta påverkar hela kroppen – och själen
Effekterna i kroppen kan visa sig på flera sätt. Om man plötsligt får mycket ont kan man börja kallsvettas, bli blek, andas fortare och djupare, få hjärtklappning och höjt blodtryck. Det är oftast svårt att sova när man har ont. Man brukar inte heller ha någon vidare aptit. Kanske mår man illa och känner sig yr. Det här kan leda till att man blir trött och håglös. Man kommer lätt in i en ond cirkel om inte smärtan kan behandlas effektivt.

Ibland kan de stresshormoner, till exempel adrenalin, som utsöndras vid plötslig smärta ha en positiv effekt. Tack vare en adrenalinkick kan man till exempel orka söka skydd eller hjälp trots att man har blivit svårt skadad.

Smärta föder smärta
Om man har ont under lång tid blir man ofta orolig för vad smärtan beror på, och om man någonsin kommer att bli bra. Ofta uppkommer ett rent sorgearbete på grund av alla förluster man gör därför att man har ont. Man kan förlora kraft, ork, vilja, socialt liv, arbete och kanske till och med livsgnistan.

Om smärtsignalerna fortsätter under lång tid kan de göra ett ”smärtavtryck” i nervsystemet, så att man blir mer känslig för smärta. Man brukar säga att smärta föder smärta. Så småningom kan man utveckla ett speciellt smärtbeteende som påverkar alla i ens omgivning. Till exempel kan man ha rynkad panna och ihopbitna tänder, vara nedstämd, gå haltande och ständigt massera det område där man har ont.

Akut och långvarig smärta
Det onda man får när man lägger handen på en varm platta, eller drabbas av njurstensanfall och ryggskott, är exempel på smärta som räknas som akut. När man har akut smärta hittar man oftast en orsak till varför man har ont.

Reumatism, nervskador och fibromyalgi är exempel på orsaker till långvarig smärta, eller kronisk smärta som den också kallas. Begreppet kronisk smärta kan vara missvisande eftersom man kan luras att tro att man måste dras med den hela livet. Så behöver det inte vara. Den långvariga smärtan kan också behandlas. Det onda kanske inte går att få bort helt, men kan ofta lindras. Om man har ont länge hittar man inte alltid en förklaring till varför smärtan finns kvar.

Olika typer av smärta
Ont som kommer plötsligt och ont som varar länge kan beroende på orsak delas upp i
• vävnadsskadesmärta, nociceptiv smärta
• nervsmärta, neurogen smärta
• smärta med psykologisk orsak, psykogen smärta.
• smärta utan känd orsak

Vanligt att skadad vävnad orsakar smärta
Vävnadsskadesmärta eller nociceptiv smärta kallas den typ av smärta man känner när någon vävnad i kroppen skadas eller håller på att skadas. Smärtan är vanlig och de flesta har upplevt den någon gång.

Namnet nociceptiv smärta kommer från de känselkroppar för smärta, smärtreceptorer eller nociceptorer, som finns i huden och i inre organ och som registrerar smärta.

När man lägger sin hand på en varm platta är det vävnadsskadesmärta man känner. Det gör man även efter en operation eller vid olika inflammatoriska sjukdomar. Ett inflammerat område blir rött, varmt och svullet. Receptorerna reagerar på värme, cellskador, inflammationer och mekaniskt tryck. När man har en inflammation bildas dessutom ämnen i vävnaden som gör att man får mer ont.

Skadade nerver
Nervsmärta eller neurogen smärta beror på skador eller sjukdomar i nervsystemet. Både direkt skada på nerven och tryck på nerven gör att man upplever smärta.

Man brukar skilja mellan perifer nervsmärta, då orsaken finns i nervsystemet ute i kroppen, och central nervsmärta, då hjärnan eller ryggmärgen är drabbad. Vid båda typerna av nervsmärta får man oftast känselstörningar och förändrad känsla i till exempel huden. Smärtan kan även stråla ut i en arm eller ett ben. Ibland har man ont i attacker, som blixtar. Nervsmärta finns ofta kvar länge.

Sjukdomar och tillstånd då man kan känna nervsmärta är till exempel
• diskbråck
• ischias
• bältros
• diabetes
• multipel skleros, MS
• tumörer
• stroke.
Fantomsmärtor efter amputation hör också till gruppen nervsmärta. De avskurna nervtrådarna ger signaler och hjärnan tolkar situationen som smärta i den kroppsdel man förlorat. Avskurna nervtrådar som börjat växa ut igen är ofta extra känsliga, och man kan få ont vid bara mycket lätt beröring eller utan någon beröring alls.

Smärtan kan ha psykiska orsaker
Ibland har man ont trots att inte nerverna är påverkade och trots att det inte finns några impulser från vävnaderna. Smärtan har istället psykiska orsaker, så kallad psykogen smärta. Man är i dålig själslig harmoni och smärtan man känner hänger ofta samman med depression.

En förklaring skulle kunna vara att smärtan beror på rubbningar i hjärnans signalsubstanser, framförallt serotonin och noradrenalin, som påverkar aktiviteten i smärtbanorna. Detta är ännu inte bevisat. De här signalsubstanserna har också betydelse för uppkomsten av depressioner. Därför kan läkemedel mot depression minska upplevelsen av att det gör ont. Vid psykogen smärta kan det ibland vara svårt att säga exakt var man har ont.

Om man drabbas av psykogen smärta så behöver det inte vara ett tecken på allvarlig psykisk sjukdom, men det visar att psyket belastas mer än vad man klarar av för tillfället.

Ibland hittar man ingen klar orsak
Ibland hittar inte läkaren någon förklaring till den smärta man har. Det kan någon gång bero på att man har en skada eller sjukdom som är svår att upptäcka, eller att man har en gammal skada som läkt men där aktiviteten någonstans i smärtsystemet ändå fortsätter. Psykologiska faktorer som oro och ångest kan bidra till att man får ökad smärta som det är svårt att hitta orsaken till. Smärta utan känd orsak kallades tidigare idiopatisk smärta, men det begreppet används inte så ofta numera.

Smärta när man är cancersjuk
När man har en cancersjukdom kan man få ont av flera olika anledningar. Det man känner kan vara vävnadsskadesmärta, nervsmärta, smärta med psykologisk orsak och smärta utan känd orsak.

Alla känner olika
Det finns alltså många olika typer av smärta. Själva upplevelsen av smärta varierar ännu mer och ingen annan kan bedöma hur ont man har. Därför måste den som säger att det gör ont alltid tas på allvar.

Förutom att olika personer får olika mycket ont så kan en och samma person ha olika mycket ont vid olika tillfällen. Många saker kan spela in. Humör, kondition, stress och om man tidigare haft ont har betydelse. En teori är att mängden endorfiner som man har i kroppen också kan spela roll. Endorfiner är ett slags smärtstillande medicin som kroppen bildar själv. Smärttröskeln och toleransen är alltså olika, dels mellan olika personer, dels vid olika tillfällen.

Smärtans orsak spelar också en stor roll. Det är lättare att stå ut med att ha ont om man vet vad det beror på och vet att det går över, exempelvis vid en förlossning, än om man har smärta som till exempel beror på cancer i livets slutskede.

Förutom att man känner olika så finns det också stora skillnader i hur man visar sin smärta. Här spelar den kulturella bakgrunden stor roll. I en del kulturer är det tillåtet att ge livligt utlopp för sin smärtupplevelse offentligt, medan andra kulturer inte accepterar sådana känslouttryck. Detta är viktigt att ha i bakhuvudet när man försöker förstå en annan människas upplevelse av smärta.

SMÄRTA / DIAGNOS
Sök hjälp vid kraftiga och oklara smärtor

Smärta kan vara något helt naturligt som har en känd orsak, till exempel att det gör ont när man har ramlat och fått ett skrubbsår. Det hela går snart över när man plåstrat om sig eller vilat.

Om man har oklar smärta som inte går över eller som återkommer, eller kraftiga smärtor i huvud, mage eller bröstkorg, kan smärtan tyda på något allvarligt. Då ska man söka hjälp. Det är svårt att ange en klar tidsgräns för när man bör söka hjälp, här får sunda förnuftet råda. Är man osäker kan man ringa till sin vårdcentral eller till sjukvårdsupplysningen och fråga.

Man ska inte ta värkmedicin innan man går till en läkare. Om smärtan har dämpats är det svårare för läkaren att ta reda på vad den beror på.

Vart vänder man sig när man har ont?
Om man vill ha hjälp med att undersöka vad värken beror på kan man själv uppsöka en kiropraktor eller naprapat för att bli undersökt och behandlad om man har smärtor från muskler och leder i till exempel rygg eller nacke. Man kan också ta kontakt med sin vårdcentral eller motsvarande. Läkaren där kan, om det behövs, hänvisa till exempelvis en annan specialistläkare, legitimerad sjukgymnast, kiropraktor, naprapat eller smärtklinik.

Om man har kraftiga smärtor som man inte förstår orsaken till ska man åka till en jour- eller akutmottagning. Det kan till exempel handla om akuta bröstsmärtor, svår huvudvärk eller magsmärtor.

På en distriktssköterskemottagning kan man bland annat få hjälp med sjukvårdande behandling, rådgivning och förebyggande hälsovård. Hit kan man vända sig med lindrigare typer av smärta.

Om man vill ha råd om hur man själv kan lindra sina besvär ska man i första hand kontakta sin vårdcentral eller en jourmottagning om det är efter kontorstid. På många ställen i landet kan man även ringa sjukvårdsupplysningen. Antingen får man råd om hur man lindrar besvären på egen hand, eller så tipsas man om till vilken vårdgivare man ska vända sig. Även på apotek kan man få information om egenvård.

Smärta har ibland inte kroppsliga orsaker utan kan också hänga ihop med hur man mår psykiskt. Därför kan man ibland behöva uppsöka exempelvis en psykolog, psykiatriker eller kurator.

Om man har ont i tänder eller tandkött ska man kontakta en tandläkare.

Vad är en smärtmottagning?
På en smärtmottagning samarbetar personer med olika utbildning och yrkesbakgrund för att ta hand om människor som lider av långvarig smärta. I arbetsgruppen kan specialistläkare inom narkos, neurologi, neurokirurgi, ortopedi, psykiatri, reumatologi, rehabiliteringsmedicin och klinisk farmakologi ingå.

Även sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog och kurator kan finnas med i arbetsgruppen. Dessutom kan andra yrkeskategorier, som till exempel specialisttandläkare, ibland delta i samarbetet.

Man ska ha haft ont under lång tid och vara utredd av en allmänläkare eller annan specialistläkare innan man kommer till smärtmottagningen. En viktig del av behandlingen är att gå i så kallad smärtskola. Där får man lära sig mer om smärta, om att leva med smärta och om olika behandlingsalternativ.

Om man själv är välinformerad är det lättare att delta aktivt i behandlingen. Det är också lättare att stå ut med smärta som kanske inte går att behandla fullständigt om man vet mer om det som gör ont. Man kan lära sig att acceptera och hantera det onda.

Man får ofta rita en in i en figur vilken typ av smärta man upplever.

Läkaren gör en analys av smärtan
Om man söker på grund av smärta får man räkna med att svara på en rad frågor, oavsett vart man vänder sig. För enkelhetens skull kallas vårdgivaren för läkare i fortsättningen.

För att kunna föreslå en lämplig behandling gör läkaren först en analys av smärtan. Läkaren frågar till exempel
• var man har ont
• hur länge man haft ont
• hur smärtan började
• om man haft liknande smärtor tidigare
• om smärtan har ökat eller minskat sedan den började
• om smärtan stör eller hindrar nattsömnen
• om smärtan förändras när man till exempel äter, rör sig, anstränger sig eller är utsatt för psykiska påfrestningar.
För att beskriva hur det känns kan man använda ord som molande, dov, intensiv, krampaktig, skärande, huggande, stickande, svidande, brännande, ilande, bultande, pulserande eller utstrålande i arm eller ben. Det är också viktigt att berätta om man har ont hela tiden, om smärtan kommer och går eller om något lindrar, till exempel stillhet, rörelse eller läkemedel. Det är bra att tala om vad man själv tror att det onda beror på.

Bra skriva smärtdagbok
Man får ofta rita in i en figur var man har ont och vilken typ av smärta man upplever. Figuren kan även användas under behandlingen för att se hur smärtan påverkas.

Det är också bra om man hemma har skrivit upp när på dygnet man har ont, hur det känns och i vilka situationer man har ont. Om man har med sig sin ”smärtdagbok” till läkaren är det lättare att beskriva smärtan.

Smärtan uppskattas med hjälp av en smärtlinjal
Olika människor upplever smärta på olika sätt och den kan vara svår att beskriva. Hur intensiv smärtan är kan man själv uppskatta med hjälp av en så kallad Visuell Analog Skala, VAS, på en smärtlinjal.

Smärtlinjalen har en flyttbar del som kan ställas in längs en linje, där linjens ena ände anger ”ingen smärta”, och den andra änden ”värsta tänkbara smärta”. När man har ställt in den flyttbara delen så att den visar smärtans svårighetsgrad, vänder läkaren på linjalen. Där finns i stället siffror längs linjen så att ”ingen smärta” motsvarar siffran noll och ”värsta tänkbara smärta” motsvarar siffran tio.

Man kan förstås även beskriva sin smärtupplevelse med ord, men det brukar vara enklare att visa på en linjal hur ont man har. Smärtlinjalen används även för att se hur smärtstillande medel verkar. Smärtskattningen och effekten av behandlingen skrivs in i journalen.

Barn kan få se tecknade bilder
Barn får i stället titta på bilder av tecknade ansikten med olika ansiktsuttryck, allt ifrån skratt till gråt. Barnet kan välja det ansiktsuttryck som bäst stämmer överens med hur det känns just då.

Läkaren undersöker och föreslår behandling
Sedan blir man undersökt av läkaren. Ofta räcker det att läkaren använder sina händer eller enkla instrument vid undersökningen. Ibland behövs kompletterande undersökningar, till exempel röntgen eller provtagning.

De frågor som läkaren ställer och den undersökning som görs leder fram till en diagnos och ett förslag till behandling.

SMÄRTA/ VÅRD OCH BEHANDLING

Information och delaktighet viktigt
Om man har ont kan det bero på en sjukdom, en skada eller att man mår dåligt psykiskt. Det kan också vara så att det inte går att hitta någon förklaring till smärtan. Eftersom orsakerna kan vara av olika karaktär och kan gå i varandra är det viktigt att man får en behandling som ser till hela människan.

Självklart är det bäst om själva orsaken till smärtan kan behandlas. Då försvinner ju det onda. När själva orsaken inte kan behandlas, eller det onda inte lindras med vanliga metoder, får läkaren istället rikta in sig på att lindra smärtan. Om man har haft ont länge kan man ha som mål att få bort det onda i vila, att få mindre ont eller att få bättre livskvalitet trots att man har ont.

Det är viktigt att läkare, patient och anhöriga har realistiska mål när smärtbehandlingen inleds. Man måste få mycket information om vad läkaren anser att smärtan beror på, och vilka möjligheter som finns att behandla den. Man måste också aktivt vara med i behandlingen.

Många olika behandlingsmetoder
Eftersom det finns många typer av smärta finns det många olika behandlingsmetoder. Ingen metod hjälper vid all slags smärta, utan behandlingen måste anpassas till varje enskild persons typ av smärta.

Vad kan man göra själv?
Vid lättare smärta behöver man ofta inte söka läkare. Man kanske har haft liknande värk förut och vet varför man har ont. Då kan man oftast vårda sig själv, kanske med hjälp av någon receptfri, smärtstillande medicin.

Levnadsvanorna kan spela en roll
Man kan försöka motverka framtida smärta genom att följa de allmänna rekommendationer som finns om hur man förebygger dålig hälsa. Det kan vara bra att tänka på:

Levnadsvanorna. Stor alkohol- eller kaffekonsumtion samt för lite sömn kan orsaka huvudvärk. Rökning gör till exempel att blodcirkulationen till muskler, leder och ledband blir sämre. En del läkare anser att man lättare får ont om blodcirkulationen blir sämre.

Motion och träning. Motion och handledd rörelseträning har i flera undersökningar visat sig minska smärta och påskynda tillfrisknande, även vid kronisk smärta. Om man motionerar regelbundet får man grundkondition och grundtränade muskler. Det kan vara bra för att undvika till exempel ryggont. Om man styrketränar musklerna regelbundet minskar risken ännu mer för att få ont efter exempelvis tunga lyft eller ovana arbetsställningar.

Arbets- och sittställning. Det är bra att försöka undvika olämpliga arbetsställningar, upprepade rörelser och tunga lyft. Enkla saker som att ofta byta arbetsställning och att ta en kort paus ibland kan vara till hjälp för att undvika muskelvärk och överbelastningsbesvär. Man ska också se till att man har en bra stol och att man sitter rätt på stolen med ryggen lutad mot ryggstödet. Be gärna företagsläkaren, en sjukgymnast, ergonom eller kiropraktor om råd.

Lyftteknik. Att lyfta rätt är viktigt. Man ska helst böja i knäna i stället för att lyfta med böjd rygg samt undvika vridningar i samband med lyftet. Om det är omöjligt att ha rak rygg när man lyfter ska man ta ett så djupt andetag som möjligt, hålla andan och krysta innan man böjer sig ned och lyfter. Man ska alltid försöka hålla den sak man lyfter så nära kroppen som möjligt.

Belysning. Dålig belysning kan orsaka huvudvärk.

Datorarbete. ”Musarm” och ”tennisarmbåge” är vanliga besvär hos många som arbetar vid en dator. Man kan minska risken för att få dessa besvär genom att lära sig använda kortkommandon i så stor utsträckning som möjligt och genom att växla hand. Ett handledsstöd är också bra för att undvika att man får ont.

Avslappningsövningar. Om man gör avslappningsövningar regelbundet kan risken minska för spänningshuvudvärk och värk i nacke och axlar. Man kan få råd av till exempel en sjukgymnast eller kiropraktor eller ta hjälp något kassettband med avslappningsövningar. Det gäller att hitta de muskler man spänner och öva sig på att slappna av istället.

Synkontroll. Om man ofta har huvudvärk kan orsaken vara så enkel som att man börjat få dålig syn och behöver glasögon. Man går då till en optiker och får sin syn kontrollerad.

Kyla eller värme kan lindra vid tillfällig värk
Man kan pröva att dämpa tillfällig, lindrig värk med hjälp av kyla eller värme. Om man drabbas av en akut skada, som till exempel en stukning, kan kyla minska smärtan. Om man exempelvis har menssmärtor eller värk som beror på stela muskler kan det vara skönt med en ytlig värmebehandling med hjälp av till exempel en värmedyna eller en värmelampa.

Avslappning och massage
Om man har värk som beror på muskelspänningar brukar det lindra med avslappningsövningar och massage. När man har ont spänner man musklerna ännu mer. Avslappningsövningar bryter den onda cirkel som lätt uppkommer. Massagen ökar blodcirkulationen i musklerna och utsöndringen av kroppens egen värkmedicin, endorfinerna. Dessutom ökar oxytocinet, som är ett hormon som bidrar till en känsla av lugn och ro. Det är förmodligen förklaringen till att de flesta upplever massage som lugnande och avslappnande. Effekten av massage är dock kortvarig.

Stela muskler kan tänjas ut
Om musklerna är stela kan stretching minska stelheten och smärtan och förbättra rörligheten. Ofta är det bra att först mjuka upp musklerna med värme för att öka blodcirkulationen. Sedan tänjer man musklerna försiktigt.

Det är oftast bra att röra på sig
Det är lätt hänt att man blir stillasittande och passiv när man har ont, men motion påverkar kroppens eget smärtstillande system. Det är bättre att röra på sig så mycket man kan, annars blir värken bara värre med tiden. Att till exempel ligga stilla i sängen när man har ont i ryggen är bland det sämsta man kan göra.

Handledd styrketräning är en av de få behandlingsmetoder som visat på positiva resultat hos personer med fibromyalgi. Kombinerad träning och kognitiv beteendeterapi, KBT, minskar långvarig smärta av olika typ. Man kan också följa ett träningsprogram som provats ut för en själv av en sjukgymnast eller kiropraktor. Träningsprogrammet innehåller rörelser som ligger på gränsen till vad man klarar av utan att det gör för ont. Syftet är att träna upp styrka, smidighet och kondition. Stegvis kan man göra mer och mer. Träningen leder till att endorfiner frigörs i kroppen och att blodcirkulationen ökar. Det gör i sin tur att smärtan minskar.

Feldenkraismetoden
Feldenkraismetoden är en speciell form av rörelseträning som man antingen kan göra ensam eller i grupp. Det är egentligen ingen smärtbehandlingsmetod, utan ett sätt att lära sig göra rörelser utan att spänna sig. Man gör enkla rörelser som ska öka kroppsmedvetandet, förbättra rörligheten och göra att man mår bättre. Metoden kan fungera när man har långvarig smärta. Övningarna kan minska den känsla av stress som ofta följer på långvarig smärta. Metodens effekter är dock inte vetenskapligt bevisade.

Smärtstillande läkemedel
Det finns många läkemedel som dämpar eller tar bort smärtan tillfälligt. En del preparat gör det svårare för smärtimpulserna att nå fram till hjärnan, antingen vid själva skadan eller i ryggmärgen där signalerna kopplas om. Andra läkemedel verkar smärtdämpande i hjärnan, eller förändrar upplevelsen av smärta. Smärtstillande läkemedel delas in i:

Medel som verkar ute i kroppen. Smärtstillande läkemedel som verkar ute i kroppen vid skadan kallas för perifert verkande. En del av medlen är inflammationshämmande, till exempel Magnecyl, Ipren, Pronaxen eller Diklofenak. De dämpar inflammationen, om det finns en sådan, och minskar smärtan. Medlen är effektiva, men en del av dem kan ge magbesvär om man har en känslig mage. Medel som inte har någon inflammationshämmande effekt är ofta skonsammare mot magen, till exempel Alvedon och Panodil.

Medel som verkar centralt. Smärtstillande läkemedel som verkar i ryggmärgen eller i hjärnan kallas centralt verkande. Förutom att dämpa smärtan påverkar medlen även upplevelsen av smärta, så att det onda inte känns lika obehagligt. Exempel på centralt verkande läkemedel är morfin och morfinliknande läkemedel. Morfinpreparat är ofta mycket effektiva när man har drabbats av svår vävnadsskadesmärta, men de ger ofta biverkningar som illamående, förstoppning och trötthet. Man kan bli beroende av den här typen av läkemedel.

Medel som verkar både centralt och ute i kroppen. Vissa läkemedel är effektiva mot den smärta som beror på skadade nerver ute i kroppen, eller på skadade nerver i hjärnan, i centrala nervsystemet. Till denna grupp hör flera medel, dels så kallade tricykliska antidepressiva läkemedel, till exempel Tryptizol, dels antiepilepsiläkemedel som Tegretol eller Neurontin. Dessa läkemedel används i detta sammanhang inte för att behandla depression eller förhindra epilepsi, utan det är medlens direkt smärtlindrande egenskaper som utnyttjas.

Kombinationsläkemedel. En och samma tablett innehåller flera olika substanser som verkar antingen ute i kroppen, eller centralt i hjärnan för att effekten ska bli så bra som möjligt, till exempel Citodon. Även av de här preparaten kan man bli beroende.
Ibland kan även muskelavslappnande medel hjälpa till att lindra smärtan.
De flesta läkemedel har prövats ut vid behandling av akuta eller kortvariga smärttillstånd och fungerar bäst då. Vid långvarig smärta behöver ofta en läkare ge råd om när, hur och vilka läkemedel som kan ha en bra effekt på smärtan.

Receptbelagda mediciner inte alltid bättre.
Receptfria läkemedel är avsedda för tillfälligt bruk. Personalen på apoteket kan ge goda råd om vilken medicin som är bra vid den smärta man har. Om man inte har rådgjort med en läkare ska man bara ta värkmediciner under kort tid när man har tillfälligt ont. Om det gör ont länge ska man kontakta läkare för att utreda det onda och få råd om behandling.

Många tror att receptbelagda mediciner är bättre än receptfria, men så är det inte alltid. Effekt och risk för biverkningar beror på vilket läkemedel man tar och vilken dos man använder, inte om det är receptfritt eller receptbelagt. Både receptfria och receptbelagda värkmediciner kan också påverka och påverkas av andra mediciner eller sjukdomar. När man behandlas under längre tid bör en läkare bedöma vilken behandling som är den bästa. Det är viktigt att följa doseringsråden på förpackningen. Man ska aldrig kombinera olika läkemedel på egen hand, och man ska inte heller ta läkemedel som någon annan fått utskrivna till sig.

Risker med smärtstillande läkemedel
Man ska inte dricka alkohol när man tar smärtstillande läkemedel, eftersom man kan få allvarliga andningsproblem eller leverskador. Om man är gravid ska man alltid fråga läkare eller personalen på apoteket innan man tar värkmedicin. En del läkemedel kan påverka omdömet och reaktionsförmågan och man ska vara försiktig om man kör bil när man har tagit dem. Man kan fråga sin läkare eller apotekspersonalen om råd.

Läkemedlen görs i olika former
Smärtstillande läkemedel finns i form av tabletter, brustabletter, salva/kräm, stolpiller och sprutor. Brustabletter och stolpiller verkar snabbare än vanliga tabletter. Stolpiller är speciellt bra om man mår illa eller har svårt för att svälja, eller om man har känslig mage. Salva/kräm kan användas när det gör ont på ett visst ställe i eller nära huden. Sprutor har snabbast effekt, men de behöver för den skull inte vara ”starkare” och bättre som många felaktigt tror.

Smärtstillande läkemedel finns även i form av plåster. Fördelar med plåstret kan vara att man inte behöver komma ihåg att ta annan medicin regelbundet. Plåstret sitter på under flera dygn. En annan fördel är att man under dessa dygn får i sig läkemedel jämnt fördelat, det vill säga man behöver inte riskera att få ont innan man tar nästa dos av läkemedlet.

Smärtlindring med hjälp av pump
Om man har svåra smärtor efter till exempel en operation kan man själv ta smärtstillande läkemedel med hjälp av en pump. Metoden kallas patientkontrollerad smärtlindring.

Pumpen laddas med en kassett som innehåller smärtstillande medicin, ofta morfin. Sedan kopplas pumpen med en slang till en kanyl som går in i ett blodkärl i armen. Pumpen har en knapp, som man håller i handen. När man får ont trycker man på knappen. Pumpen ger då en förinställd dos läkemedel direkt in i blodet. Pumpen är spärrad så att man inte kan trycka på knappen för ofta.

Om man har fått ryggbedövning under en operation, kan en liknande teknik användas så att man kan ge sig själv smärtlindring efter operationen. Under operationen har man fått bedövningsmedel genom en kateter i ryggen. Om katetern lämnas kvar och kopplas till en pump kan man efter operationen ge sig själv bedövningsmedel när man känner att man behöver det.

Förutom att det hjälper mot smärtan brukar det kännas tryggt att veta att man kan ge sig själv en dos när man behöver, i stället för att behöva ligga och vänta tills en sjuksköterska kan komma med en spruta.

Behandling av kiropraktor
Den behandling som ges av en kiropraktor kallas kiropraktisk justering. Vid behandlingen hjälper kiropraktorn att få igång dåligt fungerande leder. När leden och omkringliggande muskulatur fungerar bättre minskar smärtan eller försvinner. Kiropraktisk behandling används vid smärta i ryggen, nacken och resten av det som brukar kallas rörelseapparaten. Det kan även röra sig om utstrålande smärtor i ben eller armar, huvudvärk och smärtor efter idrottsskador.

Akupunktur – en urgammal metod att lindra smärta
Akupunktur är en urgammal kinesisk metod att lindra smärta, som har accepterats av den västerländska läkarkåren. Tunna nålar sticks in på bestämda punkter på kroppen. De punkter som används kan både ligga nära det ställe där man har ont och längre bort. Nålarna får sitta kvar allt från några sekunder till tjugo minuter eller mer. De snurras försiktigt ibland, förs upp och ned eller så kopplas de till en strömkälla som ger svaga elektriska impulser. Behandlingen gör inte ont, men man upplever värme eller en diffus utstrålande känsla från området där nålen sitter.

Akupunktur gör att det bildas mer endorfiner i kroppen. Endorfiner är en slags smärtstillande medicin som kroppen bildar själv. Det anses även att det så kallade ”grindkontrollsystemet” i ryggmärgen påverkas så att smärtimpulserna blockeras. Den här ”grinden” kan till en del sålla den information som släpps vidare. Den fungerar som en slags volymkontroll.

Akupunktur är bra om man lider av bland annat migrän och smärtor som är orsakade av inflammation. Ofta behövs det flera behandlingar under en period. Smärtlindringen kommer för det mesta direkt och sitter i dagar till veckor. Efter en avslutad serie behandlingar kan man bli helt fri från smärta.

Elektrisk stimulering av nerver
TENS, transkutan nervstimulering, är ett slags elektrisk stimulering av nerverna. Man sätter fast elektroder på huden och ansluter dem till en dosa som ger svaga elektriska impulser. Under behandlingen upplever man en ”surrande” känsla i huden, som kan bli lätt rodnad. Smärtlindringen sitter ibland i under flera timmar.

Behandlingen upprepas flera gånger om dagen, oftast under flera dagar. Antingen blir man behandlad hos en sjukgymnast eller så kan man få låna hem apparaten efter att ha fått lära sig hur man använder den. TENS-apparater kan även förskrivas som hjälpmedel. I svåra fall kan elektroderna opereras in över ryggmärgen för att man ska få bättre effekt.

TENS kan hjälpa framför allt vid vävnadsskadesmärta, samt vid nervsmärtor.

Behandling med ultraljud
När man får behandling med ultraljud överförs mekaniska svängningar från en speciell apparat till kroppen. Ultraljudsvågorna värmer upp djupt liggande vävnad intill benvävnaden. Man känner däremot sällan någon värme under behandlingen.

Ultraljud lindrar tillfälligt smärta, som beror på inflammationer i senor, bindväv och muskler. Effekten av ultraljud är dock inte vetenskapligt bevisad.

Nervernas överföring av smärta kan blockeras
Överföringen av smärta i nerverna kan blockeras på olika sätt. Det kallas nervblockad, som kan vara tillfällig eller bestående. Nervblockader används framför allt när man har nervsmärtor.

När man får en tillfällig nervblockad så sprutas lokalbedövningsmedel in i närheten av nerven. Blockaden kan upprepas några gånger, men bör inte användas som en regelbundet återkommande behandling under lång tid. Smärtöverföringen till hjärnan kan även hindras tillfälligt med en ryggbedövning, som blockerar överföringen av smärtimpulser i ryggmärgen. Hur länge bedövningen sitter i beror på vilket medel som ges och hur stor dosen är. Ofta handlar det om några timmar.

Om läkaren skär av nerver så stoppas smärtöverföringen i de nerverna permanent. Även kyla eller alkohol kan användas för att förstöra en nerv för alltid. Man kan få biverkningar i form av bland annat förnyad smärta efter en tid när nya nerver börjar växa ut. Metoden används därför bara i speciella fall, främst vid svår smärta när man har cancer, och efter noggrant övervägande.

Att lära sig leva med smärta
Smärta har inte bara kroppsliga orsaker utan hänger även ihop med hur man mår för övrigt. När själva orsaken inte kan behandlas, eller det onda inte lindras med vanliga metoder, måste man ibland lära sig hantera och leva med smärtan. Man måste försöka ta tillbaka kontrollen över sitt liv, i stället för att låta smärtan styra.

Samtalsterapi hos en psykolog eller psykiatriker kan vara ett bra stöd, liksom beteendeterapi. Målet med den här typen av behandling är inte att ta bort själva smärtan. I stället får man lära sig olika beteenden som gör att man får en bättre kontroll över smärtan. Det minskar upplevelsen av att det gör ont.

Om man lider av svårbehandlad och långvarig smärta kan beteendeterapi fungera i kombination med smärtlindring. Många personer har långvariga smärttillstånd som sällan går att åtgärda med de flesta av de metoder som nämnts i denna översikt. Har man långvarig smärta kan man behöva söka hjälp hos speciella smärtkliniker med rehabilteringsmedicinska resurser.

Socialt stöd kan hjälpa
När man har riktigt ont eller har haft ont under lång tid är det lätt att tappa hoppet. Man kan då bli hjälpt av att träffa en kurator som kan ge professionellt, socialt stöd. Många kan också bli hjälpta och få styrka genom att samtala med en präst eller en diakon.

När inte någon förklaring till smärtan finns
När det inte går att hitta en förklaring till smärtan är det mycket viktigt att den tas på allvar så att man inte drabbas av den dubbla bördan att dels ha ont, dels inte bli trodd. Om det till slut inte går att hitta någon direkt orsak till smärtan får man försöka hitta sätt att leva med den. Man kan även söka stöd hos psykolog, psykiatriker eller beteendeterapeut, vilket kan lindra besvären. Se också ovan om socialt stöd.

Ett annat sätt är att träffa andra med liknande problem under erfaren ledning. Det finns så kallade ”Värkstäder” över hela landet som hjälper människor att hantera sin långvariga värk och smärta. Länk till ”Värkstäderna” finns i kapitlet Fördjupning och länkar.

Däremot är det inte bra att få läkemedelsbehandling som inte är verksam mot smärtan eftersom man bara riskerar att få biverkningar.

Kunskap är viktigt
Undervisning och information är mycket viktigt för att uppnå en bra smärtbehandling. Inte bara den person som har smärtan, utan även anhöriga, behöver få information om smärtan och olika behandlingsmöjligheter. Ofta kan man gå i en så kallad smärtskola. Den som har ont bör även få möjlighet att delta i besluten kring sin egen vård. Om man deltar aktivt i behandlingen så blir resultatet bättre.

Den här texten är skriven av Gunnel Bjerneroth Lindström, docent i anestesiologi och intensivvård. Den är hämtad från Sjukvårdsrådgivningen.se där det i anslutning till texten också finns fler länktips och fördjupningslänkar.

▪ Gunnel Bjerneroth Lindström
Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: