Segregationen sätter hyresrätten i strykklass

[080612] Sverige toppar OECD:s lista över segregerade länder och Göteborg har beskrivits som en av Europas mest segregerade städer. Boendesegregation betyder att olika grupper av människor bor åtskilda, separerade och koncentrerade på olika platser. Med olika grupper åsyftas oftast ekonomi, ålder samt nationellt och kulturellt ursprung, skillnader som har betydelse för deras förutsättningar på bostadsmarknaden.

Göteborg stad har i budgeten för 2008 förkunnat en vision om ett samhälle där man vänt segregation till integration. Därför har man ålagt alla nämnder, styrelser och kommunala bolag ansvaret att motverka segregationen.

Ett problem för att effektivt motverka segregationen är att kommunens vision om ett integrerat samhälle saknar tydliga riktlinjer om hur segregationen skall motverkas. Otydliga riktlinjer har lett till att institutioner, bostadsföretag och stadsdelsnämnder själva fått definiera sin roll vilket gjort politiken illa samordnad och ineffektiv. Vem har egentligen ansvaret för integrationen? Och vad är orsakerna?

Sociokulturella teorier
Integrationspolitiken skär genom hela samhället och berör exempelvis utbildnings-, arbetsmarknads-, kultur-, bostads-, social-, och flyktingpolitik. Åtgärderna för att skapa integration har därmed en stor variation. Tittar vi på de integrationsfrämjande insatserna hos de kommunala bostadsföretagen hittar vi flera projekt med syftet att engagera, aktivera och stärka marginaliserade gruppers inflytande. Flera insatser handlar om att engagera de boende i närmiljön genom olika gårdsprojekt. Kommunala Poseidon och Hjällbobostaden säger sig vilja ”bygga sociala nätverk … för att överbrygga avståndet mellan kulturer” och AB Bostadsbolaget har med liknande argumentation anordnat matkulturkvällar.

Bostadsföretagen har ett brett program för ökad integration men de beskrivna insatserna vittnar om en föreställning om segregationen som något som beror kulturella barriärer. En sådan föreställning beskrivs med akademiskt språk som sociokulturell. Att använda sociokulturella teorier för att förklara segregationen är vanskligt men inte ovanligt. Den tongivande svenska forskningen är ofta kritisk till sociokulturella teorier eftersom de stigmatiserar människor och kulturaliserar ett problem som i grunden är strukturellt och främst beror på dålig stadsplanering, fattigdom och institutionell diskriminering.

Upploppen i Paris hösten 2005 och Nørrebro, Köpenhamn 2008 kan exempelvis förklaras som en konsekvens av utbredd segregation och fattigdom. Sociologen Mehmet Ümit Necef m.fl. antog en sociokulturell inställning i den mediala diskussion som följde efter kravallerna i Köpenhamn och lade ansvaret för upploppen på individer, attityder och kulturer; ungdomarna ”väljer att vara offer” hävdade Necef. Vi hörde liknande resonemang efter upploppen i Paris där den nuvarande presidenten Nicolas Sarkozy beskrev de inblandade som ”bovar och slödder”.

Det intressanta med exemplen är inte de hårda orden utan att de lyfter fram individuella egenskaper framför strukturella problem. Liknande slutsatser går att dra från bostadsföretagens arbete. Men det är svårt att dra en slutsats kring vilken förklaring Göteborg stad företräder. Förmodligen ser man segregationen som både ett kulturellt och ett strukturellt problem och förmodligen är frågan ideologiskt förankrad och varierar över partigränserna.

Otydlighet försvårar tillämpningen
Klart är att otydligheten försvårar tillämpningen. Bostadskoncernen AB Framtiden har tolkat budgeten i sitt ägardokument som säger att bostadsföretagen skall stärka Göteborgs utveckling genom att ge de boende: ”inflytande […] fördjupat engagemang i och ansvarstagande för sitt boende […] för att utveckla sin egen välfärd” Med begrepp som inflytande, ansvar, och att individen själv skall utveckla sin välfärd visar på en socialpsykologisk (sociokulturell) förståelse. Eftersom bostadsföretagen även arbetar med strukturella åtgärder är det anmärkningsvärt att den strukturella förståelsen lyser med sin frånvaro i ägardirektiven.

De strukturella variabler som bostadsföretagen och kommunen inom ramen för bostadspolitiken kan påverka och till vissa delar arbetar med är att skapa en variation av upplåtelseformer, motverka diskrimineringen, och att tillämpa ett integrationsperspektiv vid stadsplaneringen.

Blanda upplåtelseformerna
Inkomsten avgör vilken upplåtelseform vi kan efterfråga: Personer med fast jobb och hög inkomst har möjlighet att köpa en bostadsrätt eller villa, men för de flesta är hyresrätten den bästa, enda ekonomiskt hållbara lösningen. Genom stadens planering med hyresrätter i ett område och bostadsrätter i ett annat har man byggt in segregationen redan från början. Här kan kommunen gå in och styra och variera nyproduktionen och bygga den upplåtelseform som saknas i en stadsdel. Detta görs i alldeles för liten utsträckning, trots att de flesta politiker och bostadsbolag talar sig varma om stadsdelar med blandade upplåtelseformer. Bygg hyresrätter bland villamattor och villor bland hyreshusen, och bostadsrätter lite överallt . På det sättet kan vi få en blandning i befolkningen.

Motverka diskriminering
Det är svårt att uppskatta omfattningen av diskrimineringen men både DO och Antidiskrimineringsbyrån kan intyga att vissa grupper missgynnas av hyresvärdarnas kriterier genom krav på fast anställning, hushållets storlek, tidigare referenser eller nekande av personer med socialbidrag. Orsakerna till att man inte får en lägenhet kan vara i princip vad som helst så länge hyresvärdarna fritt kan vraka bland de bostadssökande. Här är bristen på bostäder en viktig förklaring men också avsaknaden av ett kösystem utifrån registreringstid. En sådan kö har socialdemokraterna i Göteborg röstat för på sin egen kongress men än så länge har inget konkret förslag synts till.

Bygg mer, bygg rätt
Den tredje variabeln handlar om brister i stadsplaneringen. Göteborg växer. Populationen i åldrarna 20-27 kommer att öka med 14 % fram till 2020. För att möta anstormningen på bostadsmarknaden måste vi därför snabba på byggandet av billiga hyresrätter. Men för den sakens skull får vi inte glömma visionen om ett integrerat Göteborg. Flera av Göteborgs stadsdelar är isolerade öar, vissa välmående lokalsamhällen med god service andra helt utan den service som gör stadsdelen levande. För att skapa integration måste vi bygga ihop staden, bygga ringleder för kollektivtrafiken, uppvärdera förorten och minska belastningen på centrum. Varför har vi exempelvis två stora fotbollsarenor, en opera, en nöjespark och fler utskänkningstillstånd i centrum men inga publika attraktioner av den digniteten i de nordöstra stadsdelarna?

▪ Erik Normark

Erik Normark är ledamot i nätverket Jagvillhabostad.nu i Göteborg och student vid Förvaltningshögskolan där han skrivit magisteruppsatsen ”Boendesegregation i Göteborg – En studie av bostadspolitiska institutioner och kommunala bostadsföretag”. (Medförfattare: Jakob Kilner)

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: