Han vill gestalta det hotfulla och mörka

[080728] Året som omdiskuterad kriminalreporter i Norrland är inget kritikerrosade författaren David Lagercrantz minns som någon dans på rosor. 1987-88 var emellertid en lärorik tid som lade grunden till skribentens succébygge senare i livet. ”Änglarna i Åmselse” om trippelmördaren Juha Valjakala blev hans genombrott för den riktigt breda publiken och Sonet Films ska producera en påkostad film efter Lagercrantz mycket läsvärda roman om Håkan Lans – ”Ett svenskt geni”. Personerna i David Lagercrantz böcker är ofta besatta, ibland på gränsen till galna. Många av dem är virtuoser inom sitt område, men stänger ute den övriga världen varpå deras egen tillvaro sätts i gungning.

– Jag kan skrämmas av sådana människor och samtidigt avundas dem. Alla vill vi väl leva tryggt och lyckligt, men många av oss har också en stark dragning till det hotfulla, mörka. Det får oss att leva upp. Det vill jag gestalta, säger David Lagercrantz.

Den då 26-årige reportern lämnade Sundsvall 1988 för att fortsätta med kriminaljournalistiken i kvällstidningsvärlden, först på Kvällsposten i Malmö och till sist på Expressen. David Lagercrantz litterära arv var redan initialt hans varumärke, trots de självklara begränsningar som polisnyheter inbegriper. Raljeranden och större språkliga utsvävningar göre sig icke besvär.

– Jag märkte snart att i polisprosan fanns mycket av det värsta och det bästa med det skrivna språket, förtydligar författaren och drar sig tiden på Expressen med Bo Strömstedt som chefredaktör till minnes:

– Med brott tapetserade vi Sverige, säger David Lagercrantz.

I det tidiga 1990-talet sa han upp sig från tidningen Expressen och skrev på frilansbasis en rad uppmärksammade reportage, bland annat ”Bobby Fischer bor i Budapest” som publicerades i Månadsjournalen 1995 och som beskriver hans jakt på den undflyende schacklegenden, via Reykjavik, Pasadena, Belgrad och Budapest bakgator. Påföljande år träffade han äventyraren Göran Kropp som cyklat genom Europa och Asien och från Kathmandu vandrat in till Mount Everest basläger. Samma månad som tolv människor dog i ett inferno på berget hade svensken bestigit toppen. Mötet var tänkt som en enkel intervju. Men ämnet fascinerade alltför mycket och den bok Lagercrantz kom att skriva om dramat blev oväntat en internationell bestseller och räknas i dag som en klassiker i äventyrsgenren. Efter Göran Kropps bortgång hösten 2002 gavs den ut igen med nytt förord.

Undertecknad som hade förmånen att dela arbetsrum med Lagercrantz vid tiden för Åmselemorden dröjer sig, trots författarens övriga försäljningssuccéer, kvar vid just romanen ”Änglarna från Åmsele” som tillkom knappt elva år att dåden ägt rum och stigmatiserat bygden i Västerbotten för alltid.

Författaren David Lagercrantz menar att Juha Valjakkala blev en ”dokustjärna” långt innan dokusåpornas tid.

Unga kvinnor såg honom som en rockstjärna – de flesta andra som ondskan själv.
– Juha blev en blandning mellan rockrebell och ren ondska och han var lätt att hata. Men för unga människor, som inte förstod, blev han tvärtom lätt att älska, säger David Lagercrantz.

Vid gripandet publicerades mängder av bilder på mördaren Juha och hans flickvän Marita Routalammi. Bilder som fick dem att se ut som rockstjärnor. Dessutom skrev Juha ett brev som offentliggjordes och detta sammantaget gjorde att människor kom dem nära.

David Lagercrantz minns hur unga kvinnor förälskade sig i Juha under rättegången. Det var vanliga tjejer som efter hand förändrades för att bli så lika Åmsele-mördaren som det var möjligt.

– Offren försvann i sammanhanget. De visades på små passbilder i media medan Juha kom fram. Han är en av de få mördare som bara benämnts med sitt förnamn. Bara det var en slagkraft. Han blev en ”dokustjärna” långt innan dokusåpornas tid.

David beskriver Juha som en psykopat men som inte är obegåvad. Han berättar att han kunde dupera pressen med olika utspel. Om hans benådning säger han:
– Personlighetsstörningen kommer han alltid att ha. Men man kan väl inte låsa in människor resten av livet. Även trippelmördare måste komma ut någon gång.

Förväntningarna var stora på en ung skribent som bar namnet Lagercrantz. Det fungerade såväl som börda som dörröppnare åt David. Pappan var numera framlidne legendariske kulturredaktören Olof och storasyster är populära aktrisen Marika. David Lagercrantz växte upp i Solna och på Drottningholm. Ursprungligen studerade han för att bli filosof, men av en nyck sökte han in på Journalisthögskolan och hans liv tog en ny riktning. Under uppväxten på 1970-talet låtsades han komma från enklare förhållanden än han faktiskt gjorde. Dels ville han, som så många andra ungdomar, komma bort från det föräldrarna stod för. Dels var grupptrycket starkt. Bland klasskompisarna fanns en ilska mot allt som andades överklass.

– Jag fick ducka. Min person, mitt språk, mina gester retade folk. Oavsett om man låtsas om det eller inte ligger klassperspektivet bakom många konflikter, menar David.

Vad få i hans läsekrets känner till är författarens väl utvecklade idrottsintresse i ungdomen och att David Lagercrantz aldrig upphört med träning och att vårda sin fysik.
– Det var förmodligen därför det föll sig så naturligt för mig att skriva boken om Göran Kropp, konstaterar David över en kopp kaffe i hans eleganta våning på söder i Stockholm, där han lever med sin fru Anne och döttrarna Signe och Nelly.

År 2000 utkom biografin om den svenska uppfinnaren Håkan Lans – Ett svenskt geni – som i dag sålts i över 50 000 exemplar i Sverige. Boken som beskriver Lans strid med de amerikanska storföretagen hade thrillerartade inslag och ledde till anbud om att skriva kriminalromaner. IT-bubblan höll då på att blåsas upp och i börsyran fann Lagercrantz likheter med religionen. Också på aktie-börserna tycktes allt handla om tro – tron på ett framtida rike där datorerna välsignar våra liv.

Men lika gärna som förväntningar kunde driva upp kurserna kunde en aning, en enda farhåga sänka dem, slog det honom och långsamt växte intrigen fram till debutromanen Stjärnfall. Hjälten i boken är Daniel Mill, en dyster, men knivskarp aktieanalytiker som hoppat av finansvärlden och nu lever ensam med sin dotter på Södermalm i Stockholm. När romanen inleds kraschar börsen och ett rykte sprids bland aktiemäklare att två människor mördats. Boken nådde stor framgång hösten 2001, och såldes till flera länder.

Vid besöket hos den framgångsrike författaren och vännen sedan drygt 20 år frapperas undertecknad av David Lagercrantz bibehållna och kanske till och med växande ödmjukhet. Till min stora förvåning säger den alltid lika artige och vältalige förre kriminalreportern som replik på de opretentiösa mediautbildningar jag själv höll i början av 2000talet:

– Det var länge sedan jag besökte Norrland. Det skulle vara kul att återuppleva Sundsvall, nu när jag fått en massa distans till mina upplevelser där. Jag håller en hel del föreläsningar numera, så behöver ni en namnkunnig gäst däruppe ska du definitivt slå en signal.
Vid sidan av författarskapet undervisar David numera i konsten att skriva.
– Att vara författare är ett ensamt jobb. Det är roligt att komma ut och prata. Det lär man sig mycket av eftersom man tvingas formulera sina egna tankar.

▪ Jack Edstrand

Jack Edstrand är journalist.

David Lagercrantz har skrivit:
Göran Kropp 8000 plus (1997)
Änglarna i Åmsele (1998)
Ett svenskt geni (2000) (om Håkan Lans)
Stjärnfall (2001) (roman)
Där gräset aldrig växer mer (2002) (roman)
Underbarnets gåta (2003) (roman)
Himmel över Everest (2005) (roman)

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: