[081025] För att komma upp på kullen där Tent of Nations och Daher’s Vineyard är belägna måste jag och min kollega Brigitta klättra över ett par stora stenbumlingar som blockerar bilvägen. När vi kommer fram till Daoud Nassers grind välkomnas vi av en sten med texten vi vägrar vara fienden på engelska, tyska och arabiska. Den ser lite ensam ut där den liggen i sanden men jag blir glad av att se den.
När vi står på toppen av kullen och väntar på Daoud inser jag att vi befinner oss på en plats som är omgiven av israeliska bosättningar. Jag vet att Betlehem liggen i dalgången bakom kullen men när jag snurrar runt 360 grader räknar jag till nio bosättningar. Neve Daniel är den största. Vi befinner oss en bra bit in på västbanken, ungefär en halvtimmes bussfärd från Jerusalem.
Daoud väntar inte på oss vi grinden men strax kommer även han klättrande över samma stenar och förklarar att han har problem med bosättare som stängt av hans väg. Han rycker lite på axlarna när han säger att han alltid måste parkera bilen på andra sidan stenarna men påpekar att bosättarna i alla fall inte kunnat öppna en bilväg genom hans mark även om det gjorts tre försök. Den senaste gången plöjde Daoud och hans bror upp marken och byggde en liten stenmur. När en bil med en förvirrad bosättare senare försökte köra på vägen som inte fanns och var tvungna att stanna, förklarades det att detta var privat mark och att det uppenbarligen inte var en genomfartsväg.
När vi kommer in på området verkar det först övergivet sånär som på några tältkonstruktioner och några få byggnader. Men snart börjar jag se dörrar som ser ut som garageportar leda ner i marken. Daoud förklarar att de är grottor hans familj har använt sedan början av 1900-talet och som fortfarande används idag till möten, workshops, sovsalar och kontor. Han pekar sedan på ett växthus och säger att det är illegalt. Precis som det gröna taket ovanför matplatsen och den vackra stenterassen som vi gått över när vi kom in på området.
Illegala? Jag fattar ingenting. Hur kan ett växthus byggt inne på hans egen tomt vara illegalt? Daoud förklarar. Jo, så här ligger det till. Han och hans familj har de senaste sjutton åren varit inblandade i en juridisk strid med de israeliska myndigheterna om vem som äger marken vi går på. Israel hävdar att kullen samt marken runt omkring är statlig israelisk mark. Daoud har under lång tid bestridit detta och hänvisat till lagfarter från ottomanska och brittiska väldet såväl som från den jordanska och israeliska staten.
Han och hans familj har dessutom tillgodosett de krav som Israel ställt för att bevisa att de brukat jorden och ägd marken. De har flugit till både Turkiet och Storbritannien och kommit tillbaka med dokument från respektive lands arkiv. De har även tagit flygfoton som sedan jämförts med foton från andra tidesperioder för att bevisa att de verkligen bott och brukat marken. De har självklart bekostat allt detta själva.
Han berättar om hur de inte får bygga, installera el eller dra in vatten på marken. Och där kom svaret på det illegala växthuset. Idag får de el från en generator men har långt framskridna planer på att ta in solpaneler och att etablera ett mindre vindkraftverk.
Daoud är inte en bruten man. Han ger snarare intrycket av att vara en synnerligen driven och entusiastisk kille. Han växlar mellan engelska och tyska när han guidar och berättar om sin fru och sina fyra barn och om bosättarna som stal 250 olivträd men att han omgående fick tillbaks samma mängd träd av en donator. Mellan januari och mars i år planterades det också mer än 600 träd på marken. Ungefär 3000 människor har besökt Douds mark sedan etablerandet Tent of Nations.
Häromveckan fick Tent of Nations oväntat besök.
Strax före Rosh Hash’ana, det judiska nyåret, kom en kvinna från Neve Daniel klättrandes över stenarna och ville prata med Daoud. Hon sa att hon var vän med en israelisk kvinna som besökt honom härom veckan och att hon blivit nyfiken. Hon berättade för Daoud att hon bott i en närliggande bosättning i nio år och inte vetat att hon haft palestinska grannar. Hon hade haft uppfattningen att marken runt bosättningarna var israelisk annekterad mark som skulle bebyggas i takt med att bosättningarna växte. Hon beskrev också att hon varit rädd för att utforska sina mysteriska grannarna men uttryckte mycket förvåning och förvirring över att höra allt som inte det inte var tillåtet för Daoud, som att dra in vatten till exempel.
– Vi har pooler uppe hos oss! Sa hon.
Efter ett par dagar stod hon åter vid Daouds grind. Nu tillsammans med sin man.
– Vi ville bara önska ett gott nytt år!
Daoud ler när han berättar historien om bosättarkvinnan. Om värdet i att ta små steg och om hur han förstår att det var svårt för henne att komma och besöka honom men att han hoppas att hon lärt sig någonting. Han pratar mycket om vikten av att ha internationella på plats men framförallt hur viktigt det är att palestinska barn och ungdomar får möjlighet att göra någonting praktiskt och positivt.
Vi slutar vår rundtur vid helikopterplattan.
– Muren som byggs runt Betlehem kommer att isolera oss så vi tänkte att det var bäst att bygga en landningsplats. De bygger en humanitär tunnel som vi ska kunna använda då vi inte kan använda vägarna om vi inte har en israeliskregisterad bil. Daoud skrattar när han säger det men tillägger att det förvisso är en helikopterplatta men att de är hoppfulla vad gäller den juridiska striden och inte egentligen tror att de ska behöva använda den. Tent of nations ligger ju trots att en bra bit från det som enligt internationell lag anses vara Israel, det vill säga landet som ligger väster om den gröna linjen. Jag tittar på bosättningarna och vet inte vad jag ska tro förutom att jag inser att jag mött en palestinsk man som inte kommer att ge upp i första taget.
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig;
(smallswedishwoman@yahoo.com), och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).
