Provocerande nationalism i EU-parlamentet

[090416] Vi måste stärka den svenska identiteten och gynna svensk kultur! Sverige måste ha en militär som kan försvara våra ekonomiska intressen runt om i världen! Vårt parlament uppmanar alla att fira nationaldagen, visa den svenska flaggan överallt där statligt finansierade projekt förekommer och understryka vår svenska identitet i historieböcker i skolan!

Känns formuleringarna lite udda? Kanske känns de till och med obehagligt nationalistiska eller rent av en smula som Sverigedemokraterna? I den svenska politiska debatten är vi dessbättre ganska befriade från svulstig nationalistisk retorik. Men i EU:s parlament är samma retorik vardag. Byt ut Sverige mot EU/Europa i meningarna ovanför och du befinner dig i plenisalen i Bryssel eller Strasbourg. Det är en av EU-debattens många paradoxer. Samtidigt som EU-kritiker slentrianmässigt anklagas för att vara småskurna nationalister i den svenska Europadebatten så frodas EU-nationalism och nationsbyggande i Bryssel.

Att skapa en gemensam identitet är en grundpelare om man vill bygga en stat – och det vill de som driver på EU:s utveckling. Därför är euronationalismen inte så förvånande, den påminner om andra historiska processer då nationalstater har skapats. Men det känns något förlegat, som något som mer hörde 1800-talet till. Många nationalstater är mångkulturella. Europas styrka är vår enorma rikedom på folk, kulturer och språk. I vår världsdel ryms inte bara svenskar, holländare och rumäner, det vimlar av mindre kulturer som samer, rutener eller basker. Låt Europa vara dess mångfald och dess oklara gränser, dess föränderliga mosaik av folk och traditioner. Just därför känns ett nytt nationalistiskt projekt så förlegat.

Frågan är känslig, ibland provocerande. Efter att väljarna i Frankrike och Nederländerna hade avvisat förslaget till konstitution för EU i folkomröstningar så skrevs den om till Lissabonfördraget. Skillnaderna i innehåll mellan Lissabonfördrag och konstitutionen är marginella. Det handlar närmast om ett politiskt trixande, eller bedrägeri, för att tvinga på EU:s invånare att förslag som redan avvisats. När irländarna dessutom sa nej till det nya fördraget ska de tvingas att rösta en gång till.

Det är katastrofalt för EU-projektets demokratiska legitimitet. Men en av de få saker som faktiskt förändrades när konstitutionen formulerads om var skrivningarna om unionens symboler. Paragrafen om hymn, nationaldag, valuta, flagga och valspråk ströks. Konstitutionen bytte namn till fördrag. Men det hela handlar om kosmetik, om förpackning och symbolik. Innehållet av centralism, tjänstemannavälde och marknadsstyre är det samma. Dessutom används redan valutan, fanan, nationaldagen och hymnen. Valspråket hade väl ingen brytt sig om i alla fall.

När jag hör de tröttsamma euronationalistiska fraserna i EU-parlamentet kan jag inte låta bli att undra varför. Det känns så främmande. Men egentligen vet jag svaret, och jag är inte överens. Europa är bättre än så.

▪ Eva-Britt Svensson

Eva-Britt Svensson

Eva-britt Svensson är EU-parlamentariker för Vänsterpartiet.

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: