Vackra, smarta textilier lyser upp

[100408] Smarta textilier är mer än bara textilier. Det kan vara gardiner som lyser upp i mörker eller kläder som mäter EKG eller blir svala i extrem hetta. Textilier som är försedda med ”smarta funktioner” för att ersätta tekniska apparater är framtidens textila produkter.
Dessa nya textilier kan exempelvis användas till kläder inom vården, sportkläder och skyddskläder, men också inredning, byggnader, bilar eller biomedicinska implantat. På Textilhögskolan i Borås bedrivs ett spännande innovationssystem som ska skapa nästa generations högteknologiska textila produkter. Det forskas bland annat om hur man för samman design och teknik.
Läs här om textildesignern och doktoranden Barbara Jansens lysande tyger.

Light textiles är ett forskningsprojekt som utvecklar självlysande textil genom att integrera optiska fibrer i väven. Tanken är att man ska skapa textila ljuskällor som kan erbjuda stora, starkt och jämnt lysande ytor. De kan användas som stora flyttbara ljusskärmar i både privata och offentliga miljöer.

Vad är jag i detta? Är jag designer, forskare, konstnär eller hantverkare? Idag ser jag mig alltmer som designer i ett fält av korsbefruktande ämnen. Ju mer jag arbetar med smarta textilier desto mer går jag vilse i identiteten som designer, som förväntas vara min. Jag började inte med det här för att jag ville vara smart och trendig utan för att jag hittade ett ämne som påverkade mig så starkt och utmanar mig varje dag. Det får mig att ta risker och göra saker jag aldrig gjort eller känt till förut. Allt började med att jag återupptäckte att ljus är en så viktig del av mänskligt liv att det bör vara en utmaning för en textildesigner att integrera det i sitt arbete.

Vävt solenergiljus
Examensarbetet ”Woven light – powered by sun energy” började med ett års upplevelser av de extrema ljusförhållanden som råder i Skandinavien. Den ena sidan av textilien har försetts med en teknologi som förmår att fånga solenergi, och den andra fungerar som en ljuskälla.

Det fascinerande här är idén att skapa ljus av ljus. Men arbetet har inte sitt ursprung enbart i den fascinationen. Det är mer frågan om ett nytt tvärvetenskapligt fält där textil teknologi, design, solfångarteknik och mikroelektronik möts. Det bygger också på övertygelsen att en av de viktigaste uppgifterna för en designer i framtiden kommer att vara att hitta användningsområden för nya förnyelsebara sätt att alstra energi. Arbetet har resulterat i en mängd handvävda prototyper som både genererar energi och ger ljus. Nästa steg i arbetet är att utveckla ett sätt att tillverka dessa vävar industriellt. Det är här vi befinner oss just nu.

Teknisk forskning
Grundfrågeställningen är: Är det möjligt att producera ljusalstrande textilier baserade på optiska fibrer med skaft- eller jacquardvävteknik? Till att börja med gjordes ett stort antal experiment med optisk fiber vävd i enklare skafttekniker för att se om de klarar serietillverkning med mer industriella metoder.

Baserat på tidigare forskning har man valt en struktur som tillåter fibrerna att böjas i lämpliga vinklar för att ge de optiska fibrerna möjlighet att lysa över hela ytan. (Optiska fibrer skickar vanligtvis ljuset från ena änden till den andra utan ”läckage” längs vägen.) Vid vanlig användning är de optiska fibrernas känslighet för att böjas eller vikas den stora utmaningen. För kraftiga böjar eller veck kan ge permanenta skador på fibern och då läcker allt ljus ut i böjen och kommer inte vidare. Fibern är också känslig för repor och andra liknande skador. Vid skadan läcker ljuset ut vilket får fibren att slockna. Med en liten lätt skada kan man skapa en ”gnistrande” effekt, men den mer heltäckande ljuseffekten försvagas ändå märkbart.

Det är alltså en stor utmaning att väva med optiska fibrer utan att böja dem för mycket och skada dem. Det här gäller under hela produktionsprocessen. Fibrerna är dessutom väldigt glatta och hala. Man måste därför utveckla maskiner som kan handskas med detta. Trots problemen har försöken som gjorts hittills till största delen varit framgångsrika. De optiska fibrerna har gått igenom vävproceduren utan att skadas, både när de använts som inslag i väven och som varp. Testvävarna lyser som de ska. Den längsta lysandefiber man vävt är i en 1,60 meter isättning, vilket är maximal maskinbredd, och upp till sju åtta meters varplängd. Ur produktionssynpunkt kan man alltså säga att man hittat lämpliga vävtekniker och materialkombinationer för att kunna tillverka självlysande textiler genom att integrera optiska fibrer i väven.

Slutar designers arbete här?
Även om jag kan svara på min första forskningsfråga idag och en både bred och djup teknisk utveckling skett som gör tekniken möjlig är det inte tillräckligt för att sätta igång produktion av ljus-textilier baserade på mina idéer. Nu har nya frågor uppkommit. Går det att göra textilerna flamsäkra? Hur miljövänlig är produkten – under produktion, men även sedan under hela dess livscykel? Vilka är de tilltänkta kunderna? Vem vill satsa pengar på att producera den här typen av textil? Hur ska man använda dem? Det finns fler roller att ikläda sig innan det slutligen är dags att igen ta itu med själva designen av de lysande textilierna – kemistens, miljöexpertens, marknadsförarens, ingenjörens.

Estetisk forskning
Detta arbete handlar om att designa med ljus, eller att designa med ljus genom textila medier. Framtidens ljustextilvävar blir kompositioner av ljus och inte ljus, av ljusharmonier och toner. Att arbeta med textil kommer att erbjuda nya möjligheter för ljusdesign i både offentliga och privata miljöer.

Interaktion
Arbetet syftar till att designa lysande textil som kan interagera med sin framtida inre och yttre miljö och bygga en bro mellan dessa två platser. Därför behöver det framtida arkitektoniska rummet också undersökas, då det är det som ska ge inspiration till en design som ska skräddarsys, särskilt för offentliga miljöer.

Natur
Inspiration från naturen kan användas för att binda samman inre och yttre miljöer. Naturen tilltalar många av våra sinnen; visuellt, via beröring, ljud, lukt och smak. Kan vi återskapa dessa kvaliteter i de rum som dagligen omger oss kan de bli en positiv, vilsam motvikt till ett hektiskt och stressigt vardagsliv?

Genomskinlighet
Redan från början användes genomskinlig fiber i vävens varp, för att skymma ljuset från den optiska fibern så lite som möjligt. Ur behovet att låta ljuset flöda så fritt som möjligt föddes en specifik estetik som visade sig ha en egen skönhet i dagsljus, med ett ljust genomskinligt eller halvgenomskinligt intryck. Detta har vi sedan försökt behålla för att få en design som skapar intryck som kompletterar varandra dag som natt. Genomskinligheten ger också en kontakt och en samverkan mellan inomhus- och utomhusmiljöer.

Känslan
Hur textilen talar till känslan är en annan viktig del av arbetet. Att fokusera på hur textilen känns, på den taktila känslan av ytan är viktigt för mig. Jag är därför mycket intresserad av tredimensionella strukturer. Det tredimensionella ger ytterligare någonting för sinnena att utforska och uppleva. Våra ögon scannar av ytor i omgivningen. Enkla rena och blanka ytor ser vi lätt, medan komplexa ytor är en större utmaning för ögat och får oss att stanna upp och dröja med blicken. Det här vill jag skapa, för att ge en anledning att stanna upp och dröja på en plats.

Framtida tillämpning
Alla behöver ljus och därför är det viktigt att skapa ett designkoncept som är så användbart som möjligt. Ett koncept som baseras på två komponenter kan användas för att:
• Skapa standardiserade monokroma ljuspaneltextilier. (Som kan vävas med enkel vävteknik).
• Komplement i form av skräddarsydda konstruktioner och mönster som samspelar med det framtida rum de placeras i. (Tekniskt baserad på monokroma vävar vävda i jacquardteknik).

Bägge dessa komponenter kan användas med standardiserade rumsavdelare vilka kan möjliggöra användandet av ljustextilier på ett flexibelt och mobilt sätt inomhus. Som tillfälliga avdelare, för att skärma av mot skarpt solljus på dagen eller för att skapa ljusrum i rummet etc.

Texten är översatt och bearbetad av Albas red.

▪ Barbara Jansen

Strålande ljuspunkterBrutna fibrer skapar strålpunkter

organiskt mönsterMönster med naturen som inspiration
Foto: B. Jansen

Barbara Jansen är
diplomerad textildesigner och
doktorand i textildesign på
Textilhögskolan i Borås.

Taggar
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: