[111109] Storskogen är en av mina närmaste grannar. Varje dag utforskar jag dess hemligheter tillsammans med mina hundar, Selma och Charlie – alltmedan matte (Charlies tant) är på jobbet för att försörja oss. Och varje dag hittar vi nya bevis på naturens under. En del av dem är så små att de måste förstoras för att kunna upplevas i all sin skönhet. Och när allt dokumenteras med makrokamerans hjälp blir natur till sedvanlig kultur.
Vi människor betraktar ofta natur och kultur som motsatta begrepp. Men egentligen representerar de bara olika former av en konstnärlig skaparförmåga. Naturen bildar/föder sina konstverk spontant (”natura” lat. = födelse, börd). I kulturen skapas konstverk av människokraft medvetet (”cultura” lat. = odling, kreativitet).
Även om det finns välrenommerade akademiska centrumbildningar som hävdar att det finns klara samband mellan människokultur och god människohälsa, så måste jag nog erkänna att jag personligen ibland mår rätt illa av en del den moderna kulturens alster – trots s.k. experters bekräftelser om konstverkens höga kvalitet. Möjligen saknar jag något behövligt sinne. Naturen har däremot sällan gjort mig illamående eller besviken. Och sådana erfarenheter är jag sannolikt inte ensam om.
Naturens ”kulturfenomen” hamnar tyvärr ofta i skuggan av människans. Människokulturens produktioner marknadsförs och mediabevakas på ett långt mer intensivt sätt än naturens. Vi människor är ju egoister – trots vår förmenta klokhet (”homo sapiens” lat. = den visa människan). Därför prioriterar vi gärna vad vi själva har skapat. Och kan tjäna pengar på. Vi är ju också ekonomiskt tänkande varelser (enl. Gary S. Becker, Nobelpristagare i ekonomi, 1992)!
Mot bakgrund av mina funderingar har jag skapat ett ”annorlunda” utställningsprogram med ordsatt botanisk fotokonst. Det bär titeln ”Vad linsen ser när ögat ler”. Som kringströvande naturfotograf och författare försöker jag sålunda kombinera min fotografering med litterära inslag för att visa att begreppen natur och kultur ibland faktiskt kan förstärka varandra. Att klä fotokonst i ord kan öppna fler sinnen hos betraktarna och ge tvådimensionella bilder fler dimensioner. Prosit (lat. = väl bekomme), alltså!
