[120131] En gång såg jag, eller opptäckte i ett unket arkiv en fantastiskt stor kartbok, den var ungefär lite mindre än en kvadratmeter, och tjock som ett trappsteg, inte yngre än hundra år, där såg man ganska tydligt platser som de vanliga kartböckerna var dåliga på.
Speciellt imponerad var jag av en insjö som hade ett litet utlopp emedan alla andra kartor visade att den var sluten, men det var ju innan satelitkartorna som också visade tydligt på utloppet, så jag ville ha sådan där kartbok, jag ville ju skriva om den mest astronomiska kartbok, förutom att inbillade mig behöva sådan, därtill kunde man väl gjort en ställning med ben åt den, samt lagt en glasskiva på, hade den varit ju bord. Dessutom var den intressant inbunden, lite annorlunda än de flesta böcker, och även hållit i över hundra års förundran. Därmed sökte jag i över ett år efter en sådan i nytryck, det närmaste jag kom, var en som var mindre än högst en tredjedel av den gamla kartbokens storlek och den nya var utgiven på något ämnerikanskt geografiskt sällskap vilket var ogenerösare än en gammal varg som snålas med ylandet, och vem bryr sig ens om en kartbok.
En annan gång såg jag, eller opptäckte på ett bibliotek en fantastiskt stort verk om groteska möbeldetaljer, den var inte tjock som ett trappsteg uppåt men nästan en kvadratmeter, jag behövde då enda året detdetaljer om möbler till mitt ännu pågående romanherrrum och dess fyrtio kvadratmeter stora toalett hos loserförfattare, minns inte ändå ännu många detdetaljer, fastän möbler finns av de mest oväntade material, möbler finns ju av allting och även villfarelsen om. Möbler till för att plåga hjärnan. Möbler finns även till för att romanerna behöver dem. Jag sökte en egen lika stor möbelbok förstås, eftersom jag ogärna skriver romanepisoder och några detaljer på bibliotek eller under en lånetid, fastän jag lånade den och det var mest mormor som läste den, och jag ville därutöver skriva även om en recension av en jättestorleksstor möbelbok, göra det baktungt för mig. Jag fann den trots allt aldrig naturligtvis trots ett tiotals försök i ihärdighetens namn, alltid bara mindre och mindre tills jag gav opp ledsen.
Nu blir det en liten kompensation i varje fall, en minianmälan om vacker ekmöbelbok. Jag vet inte varför jag behöver veta något om ekmöbler eftersom jag inte behöver. Mitt undermedvetna behöver bearbeta ekar och ha ekmöbler, men det är oförklarliga svepskäl, alltså löjligt. I tredje generation skarabéerbok blir romanihärdige fantasten von Stefan väckt av motorsågsljud, någon sågar i hans ekstockar på en ledig plats där syndafloder lämnat torrt. Det finns massor av ekar jag skriver roman om. Det är nånting med eken som det inte är med denna ekmöbelbok, som inte har hårda pärmar.
Här, i boken, ett bättre häfte, finns bilder, nej herregud, vad skall man ens säga om alstret? Hur recensera. Varför ens låtsas recensera den. Boken är inte ens anmärkningsvärd rik eftersom storleken inte är jättens, ändå ingen ände på ämnerikanernas oak-furnituréer. Psykiaterdivanen är helt superfestligast, som inte är pompös fastän på en pompösisk annalkning, jo denna sådan här VILL jag ha och får inte ändå. Man får icke och har aldrig möbler som finns i möbelböcker.
Det är förvrängdhet. Sådana böcker är helt orealistiska, det kan inte ens bli realistiska romaner om man gör sin designefterforskning i dessa bläddra. Trymåéerna är emellertid mycket fula, så fort ämnerikanerna förenar lådor, dörrar och spegel har de förlorat sinnet för proportioner, resultat löjligt. Bokskåpet med karvade byster på sidan i vänster och höger, medelgrova fastän på smäckra gudinnor är näst festligaste pjäsmöbel. Sedan i nästan skild avdelning, svart-vita avdelningen finns skrivpulpeter dito, sådana som scherifferna och hjärnhandlarna och en del familjefädrar och välbärgade bönder och någon bokhållare hade som sina skrivpulpeter vid sista hörnen i Vilda Östern och kring bibelbältets, med eller utan rullskärm, och de är kul föga egentligt tilltalande, någon gång till abnormt med så många små lådor, fanns det så mycket små saker att skilja på tydligen hålla skilt. Man förstår inte utgående från möblerna helt vad de höll på med.
Bokhyllorna är osägbara stundom ock, men alla är bättre än moderna. Och gud vad de är dyra de antika ekmöblerna, blivit där borta, sjuka priser. Bokens minsta pjäs, ett par enkla svarade, svarvade ljusstakar kostar femhundraen USD paret. Likadan golvlampa som den här om året döde violinbyggaren på sin fädernemark hade kostar husenfemhundra, helt sjukt. Äh, jag lämnar felstavningen. Skaran luspudlar som ärvde honom gav den inte åt mig fastän jag tiggde och ändå jag som fann liket nämligen. Tacksamhet är världens och herrens lön. Hade ämnerikanerna annars mycket ek?
Förr i världen, allt var bättre förr, åtminstone det handgjorda, i varje fall ekmöblerna, då kunde man beställa för rimlig peng, för mindre än nu för spånskivemöblerna på Made in Finlands Asko eller Ikea och man beställt för sjuka detdetaljer. Detaljerna dog ut för länge sedan. Ändå är ekmöblerna i boken fabrikssnickerigjorda fina ekmöbler, på några fotobilder ser man att ekmöbler gjordes där borta i fabrikshöghus på fyra fem våningar höga, stora fabriker egentligen med hundratalet galna snickarkunniga idioter under samma tak. I allmänhet brukar redan en enda snickare visa galna tecken. Och vilken spökaktig skata som ekramen förresten fick hänga med. Näe, den här boken går inte att recensera ju. Men psykiaterdivanen. Suck. Sådan.
Bok II. Från samma förlag, samma agent. Alla vet att jag samlade som liten på gamla bruksflaskor, eller samlar möjligen ännu, passioners, vilka sällan var dekorativa i sej, men numera hittar man ju aldrig flaskor från den tiden alla människor är döda vilket man gjorde mycket lättare förr när jag var ung i min begynnelsetid. Bok II en fjärde reviderad opplaga av Perfumé Cologné & Scent Doft Bottles, är måttligt boktjockare än den ovanför anmälda, den här Parfymflaskhalsboken har många måttligt småbilder, och om det fanns ekmöbler av alla de orimliga sorter, verkar parfymtillverkarna haft sitt designsinne mångt mer raffinerat, ingen rimlig ände på variationen och dendetaljerna, det utsökt va vackra i varje pjäs, och de mera könshärmade är kul, ibland rentav anmärkningsvärda. Bok värd sin ytterligare bläddring.
