Gediget verk om svensk pophistoria

böcker.vinjett

[121218] Nu är den äntligen här. Den första bok som skrivits om Sveriges bästa popband på 60-talet. 336 sidor – med allt från ax till limpa i Göteborgsgruppens historia. Inkluderat samtliga skivutgåvor och reunionspelningar sedan Tages upplöstes.

Hela 40 sådana har det blivit – den sista i Kalmar 2006 och den första på diskoteket Love Story i Göteborg i april 1971.

Bara ett år efter att Blond (som Tages döptes om till sista året) slutade. Och två år efter att Tommy Blom tröttnat på att vara popidol och hoppat av för att flytta ihop med blivande frun Mai Nielsen i Stockholm.

1967 hade Tommy korats till Sveriges gulligaste kille i Expressen – ”jag trodde jag skulle bli tokig” säger han i boken. Det var inte alls kul att få gliringar för det av kompisarna. Men det var också betungande att turnera och ligga ute på vägarna större delen av året, samt att det till slut bara handlade om topplistor och hits, menar Tommy.

Men låt oss ta det från början: killarna i Tages kom från relativt välbärgade hem och möttes när de var i föräldrarnas sommarstugor utmed kusten vid Hovås, Askim, Kullavik och Särö i båthusen och där spelade de skiffle, som var rådande flugan i det tidiga 60-talet.

Tages ”skiffelband” (som det stavades i dåtida nöjesannonser) hette de alltså i början. Sedan gick allt fort: Beatles slog igenom, den brittiska popen tog världen med storm och Tagarna lät håret växa, skaffade tuffa boots och fräcka manchesterjackor och vann tidningen GT:s tävling ”Västkustens Beatles” på Liseberg i augusti 1964. Fast redan innan detta hände hade Tagarna tänt på amerikansk rhythm & blues, vilket skulle skina igenom under karriären.

Men i tävlingen på Liseberg var de bara fyra på scenen – fler medlemmar fick inte grupperna ha, för att likna Beatles i det avseendet. Tommy Blom var – mycket passande, tyckte konkurrenterna i tävlingen – i England på språkresa när Tages vann finalen.

En månad senare spelade de in första singeln ”Sleep little girl” i vinstgåva – och i november 1964 gick den upp på förstaplatsen på Tio i Topp och satte igång den stora svenska popvågen under fyra-fem år framåt.

Allt detta kan man, än mer utförligt, läsa om i denna bok, som skrivits av två tvättäkta fantaster; Göran Brandels (f. 1954)  från Mariestad, som älskat Tages sedan 1965 och burit på idén till boken i femton år. När han mötte Lennart Wrigholm (f. 1949) med gediget intresse av Tages musik sedan 60-talet, från Karlsborg, för fem år sedan så bestämde de sig båda för att förverkliga planen.

Det är en oerhört gedigen research som har gjorts inför detta projekt. Göran Brandels har regelbundet efterlyst information och berättelser från privatpersoner – på bl a facebook – om och ikring Tages och en hel del sådana korta och lite längre anekdoter finns med. Det finns också nöjesannonser, hitlistor, spelscheman (oerhört detaljerade, om än med små missar ibland, men det hoppas man kunna rätta till i kommande upplagor) för samtliga år Tages turnerade, d v s från 1964 till och med 1970 (det sista året som Blond) och bilder i massor! Färgbilder ur idoltidningar; Bild Journalen, Idol-Nytt, Pop m fl – men också tidningsklipp; artiklar och bilder, svartvita bilder från konserter och fan-clubträffar – bilder från studioinspelningar, tv-program, från semester på Kanarieöarna samtidigt som trubaduren Carl-Anton(!)…ja, you name it! Kan man nästan säga. Göran Brandels har berättat för mig att han lagt ner mycket arbete på att hitta unika och icke förut publicerade bilder – och privata kort – och han har lyckats mycket väl med detta. Till och med bäbisbilder på de fem ursprungliga Tagarna finns med i boken liksom barnbilder på de övriga två trummisarna som var med.

Lennart Wrigholm är den som står för den löpande texten i boken som i kronologisk form berättar historien om grabbarna från Götet. Den vanligaste funderingen – både förr och nu – hos folk som inte känner till gruppen så väl är: varför heter/hette ni Tages? ”Namnet var en protest” sa Tommy Blom till mig en gång. Som skiffle group ville de heta nåt ”töntigt, löjligt” och den som hade fånigaste andranamn av medlemmarna (som de själva tyckte) var Danne som hette Tage i andranamn. När de sedan blev ett popband utmärkte de sig än mer genom att inte ha ett engelskt bandnamn som de flesta andra svenska grupper hade.

Tages var det band i Sverige som utvecklades mest under 60-talets popera. Från att nästan inte ha kunnat spela till en början blev de fullfjädrade instrumentalister och artistproffs i slutet av karriären, när de inte bara – sedan länge – skrev låtarna själva utan även korsbefruktade popen med bl a svensk folkmusik i form av t ex fioler och blåshorn och andra instrument av det slaget.

13 låtar hade de på Tio i Topp varav två av dessa på förstaplatsen. Fem officiella original LP-skivor blev det under 60-talet och Tages kan tacka sin lyckliga stjärna för att de fick Anders ”Henkan” Henriksson som producent – vilket de också påtalar i boken – eftersom han – som av flera av Tagesmedlemmarna dessutom utnämns till ”sjätte medlem” då han spelade keyboard och sjöng och var med och skrev och arrangerade låtar – var en mycket kunnig – med Adolf Fredriks musikskola i botten – och duktig musikalisk magister.

”Henkan lärde oss mycket. Bl.a. att vi kunde ta andra toner än bara grundtonerna i ackorden. Något som öppnade helt nya vägar!” säger Göran Lagerberg.

Detta är en bok för nostalgiker och 60-talsfantaster, men inte enbart. Även kulturhistoriskt intresserade kan få ut mycket av berättelsen och bilderna från en tid som aldrig mer kommer tillbaka. Att Tommy Blom spelade gitarr på scenen under första året 1964 var för mig en nyhet. Jag trodde han slutade med det efter skiffleperioden. Men han står som ”kompgitarrist” på första elefantbilden i Bild Journalen 1964 och Danne som ”komp- och sologitarrist” men uppenbarligen – enligt författaren Göran Brandels – tyckte de att det blev för många gitarrer på scenen så Tommy blev enbart sångare och frontman sedan. Och tamburin- och maracas-skakare och munspelare, inte minst.

Tages blev snöpligt stoppade när de tog båten till England för en turné där 1966. Arbetstillstånd hade inte ordnats. Olof Palme, då kommunikationsminister, befann sig i England och försökte hjälpa grabbarna men förgäves. Efter några dagar släpptes de dock iland och fick röra sig som turister – men någon Englandsturné blev det inte förrän ett och ett halvt år senare…

Enda skönhetsfläcken jag hittar är att det framstår som om jakten på förrymde fängelsekunden Clark Olofsson och hans kumpan Gunnar Norgren, som utförde polismordet i Nyköping 1966, hände sommaren efter – när Tommy Blom erkände att han hade rökt hasch och Bo Widerberg – som velat ha Tommy i rollen som Clark i en långfilm – drog tillbaka erbjudandet, just på grund av haschgrejen.

Tommy Blom sa vid tillfället: ”Vi så kallade popidoler behöver inte köpa hasch. Det finns så många som gärna vill bjuda oss.”

Göran Lagerberg minns i en intervju 2008: ”…incidenten när Tommy erkände att han hade rökt gräs gjorde våra föräldrar mycket arga. De hävdade att om vi började använda droger, då skulle de upplösa gruppen. Våra föräldrar ägde ju aktier i vårt förvaltningsbolag och vi var fortfarande minderåriga så vi fick definitivt vara mer försiktiga.”

”Brudarna är bäst i Norrland”  – är rubriken på en artikel där Göran Lagerberg talar ut om allt från äktenskap till pengar – i tidningen Novell nr 11 1968.

Överingressen fortsätter: ”Dom har allt, menar Göran. Är snälla, söta, kul och gulliga. Nästan precis som hans mamma. För ingen går upp mot henne. Mamma är och förblir Görans drömflicka.”

Denna bok har också allt. I alla fall allt som är värt att veta om Tages.

 

FOTNOT: Originalmedlemmarna i Tages var: Tommy Blom, sång, Göran Lagerberg, bas och sång, Danne Larsson (numera Bexér), gitarr och sång, Anders Töpel, gitarr och sång och Freddie Skantze, trummor. 1966 blev Tommy Tausis ny trummis (och sångare) och 1967 hette Tages tredje och sista trummis Lasse Svensson, som också sjöng.

1969 döptes Tages om till Blond och var då bara fyra medlemmar eftersom Tommy Blom hoppat av året innan. Mer om detta – och mer därtill –  finns att läsa i boken.

En EP-skiva i gammal hederlig vinyl följer som bonus med den första upplagan av boken med bl a liveinspelningar från ett radioprogram med Tages som aldrig förut funnits på skiva.

▪ Leif Wilehag

bokomslag

Boken om Tages
från Avenyn till Abbey Road 

Göran Brandels
Lennart Wrigholm

Premium Förlag, 2012

 

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: