Eliza goes Wall Street

[140110] Det ligger nära till hands att erinra sig David Cronenbergs raffinerade Cosmopolis med en raffinerad presentation av bildskönheten Robert Pattinson i huvudrollen, när man sjunker ned i biosätet för att avnjuta The Wolf of Wall Street med Leonardo DiCaprio. Som trots sitt babyface i film efter film visar sig kunna växa hur långt som helst.

En extraordinär skådespelarbegåvning, som kanske just tack vare sin ursprungliga typiskhet tvingats ut i gränsland, där han arbetat fram radikala rolltolkningar av kraft och individualitet:
den grundlurade mannen i Revolutionary Road, sagoskaparen i The Aviator, psykoffret i Shutter Island

Inte sällan är det klassiska amerikanska illusioner DiCaprio blir utsatt för, står i centrum för, åläggs gestalta. Och där drar han skickligt nytta av det naiva draget i sin ursprungliga utstråling, vilket gör karaktärerna mänskliga, oavsett allt.

I motsats till Cosmopolis, som skildrar en man vars ego blivit ett med marknaden och därvid förlorat varje inre struktur, är Jordan Belfort en desorganiserad uppkomling, men ett levande bevis för Shaws påstående (i Pygmalion):
ge mig ett par månader och jag förvandlar en människa till vem ni vill, eller den hon själv anser sig behöva vara!

Således kölhalas vi genom ett börsmäklarkackalorium modell B som mot alla odds växer och frodas i en tillvaro av ren förskräckelse, där nakna luder och kokainremsor för en ojämn kamp om uppmärksamheten.

En del av julferien ägnade jag att återstudera mästerstycket The Wire, TV-serien om Baltimores knark- och polisvärld. Man kunde anse sig fått sitt lystmäte vad vokabulären kring shut up you fucking ashole you motherfucker go fuck yourself… angår men The wolf of Wall Street ligger inte ett steg efter (lyckligtvis otextat, en visuell fördubbling hade utan tvivel skapat ”överkurs”).

Buy or die – det handlar om en njutningsfull drift med köpdriften (och alla andra drifter för den delen) i en skrattspegel, men det är en drift som förtydligar verkligheten, även i en karikatyr av verkligheten.

Ett stort (as)hål öppnar sig mot framtiden: hur kommer vi ur det här?

Under tiden snurrar man runt i en explosiv konkretisering av ett obeskrivligt vanvett, som vi långsamt förstår faktiskt existerar. Det är lite för långt (tre timmar) men
so fucking funny!

▪ Kjerstin Norén

The Wolf of Wall Street
regi: Martin Scorsese
2013

Cosmopolis
regi:
David Cronenberg
2012

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: