Självupplevt om medberoende

böcker.vinjett

[150920] Det här är en angelägen bok. Välskriven och innehållsrik på värdefulla tips om hur man blir fri från medberoende om man lever med en missbrukande partner. Författarna har båda erfarenheter av det och vet därför vad de pratar om.

En rad i slutet av boken lyder: ”Genom att byta ut ordet medberoende mot ordet sorg får man sig en viktig tankeställare. Ingen orkar leva i djup sorg år efter år.”

Denna rad säger egentligen det väsentliga om vad medberoende handlar om. När dokumentärserien Djävulsdansen sändes i SVT hösten 2014 med Ann Söderlund och Sanna Lundell som programledare fick den stor uppmärksamhet och responsen från tittarna var enorm. I kölvattnet på den har de båda journalisterna nu skrivit denna bok som är en praktisk självhjälpsguide för personer som lever nära någon som är alkoholist, narkoman eller har ett annat beroende.

Med berättelser från sina egna liv och med den senaste forskningen och samtal med Sveriges ledande medberoendeexperter – och handfasta övningar och tips – guidas läsaren här i hur man ska ta sig ur det kristillstånd som medberoende innebär.

Inga pekpinnar och ingen skuld eller skam. Utan rätt och slätt: som det är, och som man bör göra för att bli fri.

I slutet av boken finns ett lexikon för anhöriga till missbrukare och där definierar författarna medberoende som: ”…ett sjukdomsliknande tillstånd som uppkommer om en människa lever nära en problemperson och inte lyckas stå utanför problematiken, utan anpassar sig till den.”

De skriver om ”offerkoftan” som åker på – som utomstående ser, men inte den medberoende själv som länge dansat djävulsdansen med sin missbrukande partner – och börjar uppträda precis lika sjukt som alkoholisten/narkomanen själv. Eller om det är någon med ett annat missbruk som sexmissbruk eller spelmissbruk t ex.

Konsekvent används ordet ”hen” som pronomen i bokens text för att tydliggöra att den respektive missbrukaren kan vara av vilket kön som helst. Det vill säga: man eller kvinna.

Och det är ingen lätt resa som beskrivs. Det kan ta tid att komma till insikt. Det handlar ju om den person man har valt att leva sitt liv med, den person man älskar mest av allt. Men även om begreppet medberoende är spretigt, omdebatterat och ibland ifrågasatt – t ex bland vissa feministiska forskare som menar att manssamhället vi har alltid fostrat kvinnor till att fokusera på andra än sig själv – så innebär medberoende alltid att man har ett externt fokus; att man hela tiden fokuserar på andras känslor och sinnesstämningar än på sina egna.
Nu bör i sammanhanget påpekas att män blir lika mycket medberoende till kvinnor som missbrukar i en relation, så syndromet är precis detsamma för respektive kön.

Författarna skriver att det finns cirka 2,5 miljoner anhöriga till beroendesjuka i Sverige. Men eftersom det har forskats väldigt lite på området så är kunskapen liten om vad tillståndet leder till.

Både Ann och Sanna delar med sig av egna erfarenheter och Sanna – vars far ju är Ulf Lundell, rockartist, författare och som öppet erkänt sina alkoholproblem – berättar om när hon fick sin första panikångestattack 2010. Hon körde bil, i baksätet satt hennes tre barn, i framsätet hennes mamma.
Som insisterade på att de skulle åka till närmsta vårdcentral.

Detta var ett uppvaknande. Att hon var uppvuxen med två alkoholister (alltså inte bara hennes far) och att hon också då levde med en.

Mikael Persbrandt, skådisen. Vet ju alla att det är. Han nämns med förnamn lite längre fram i boken. När hon berättar att de haft en anhörigvecka ihop på ett behandlingshem utanför Norrköping.

Men i kapitlet ”Att växa upp i en dysfunktionell familj” berättar Sanna Lundell:



”Jag har ett minne som jagar mig ibland…Kvällen som började så milt i vår prunkande trädgård…slutade återigen i haveri…Mamma hade lagat potatisgratäng, gjort en sallad på färsk sparris och vi grillade lamm. De verkade tycka om varandra igen. Det var någon slags kärlek i luften…Pappa hade cyklat hem från stan…men bara köpt två flaskor vin. Två flaskor för att det inte skulle bli för mycket….Efter första flaskan blev de osams. All min mammas bortträngda frustrationer, all hennes besvikelse började pysa ut…när pappa ringde 15 00 00 och beställde en taxi till Hasseluddsvägen. Och så blev vi lämnade igen. Ensamma med en mamma som inte är som andra mammor.”

Ann berättar på ett ställe i boken:

”Mitt måttsnöre som tillfrisknad medberoende är den här: Om jag vaknar på morgonen och tänker på någon annans välmående före mitt eget är jag ute på djupt vatten. Enligt nödlandningsprincipen sätter du på din egen syrgasmask innan du sätter på barnens. Den principen passar utmärkt att använda även för ditt eget tillfrisknande. Du är viktigast i ditt liv. Först när du mår bra kan du vara en bra mamma, partner, arbetskamrat och vägledare. Så enkelt och så svårt är det.”

Både Sanna och Ann är ”vuxna barn” vilket menas med att de växte upp med missbruk hos sina föräldrar. Och då är det lätt att drabbas – att bli en medberoende – som söker sig till en missbrukande partner som vuxen. Tyder mycket på. Medberoende går ofta i generationer. Djävulsdansen måste brytas. Medberoende är i de flesta fall ett förhållningssätt till andra människor som de drabbade fått med sig från barndomen.

I lexikon för anhöriga i slutändan av boken finns förklaringar av uttryck som flitigt används, som t ex AA, Al-Anon (dit medberoende oftast går) – liksom begrepp som möjliggörare: när medberoende skyddar den missbrukande från konsekvenserna av dennes missbruk; ringer och sjukskriver honom/henne på dennes jobb, ljuger för barnen om pappan/mammans tillstånd, exempelvis.

En angelägen bok, som sagt. Kanske saknar jag lite fler röster än bara författarnas, när det gäller erfarenheter av medberoende. Tydligen planeras ännu en TV-serie om samma problematik med Sanna Lundell och Ann Söderlund som programledare. Har sett att de börjat söka ”case” på facebook.

Kan inte undvara att citera de tio budorden för medberoende som finns i slutet av boken. Med vidhängande förklaringar till vart och ett, men det tar jag av utrymmesskäl inte med.

1. Du skall icke ta på dig andras ansvar.
2. Du skall icke vara till lags.
3. Du skall icke läcka.
4. Du skall icke vara en fixare.
5. Du skall icke göra sådant som andra kan göra lika bra eller bättre.
6. Du skall icke ta ansvar för andras ekonomi.
7. Du skall icke sopa upp efter andra.
8. Du skall icke ta på dig vad andra gjort fel.
9. Du skall icke vara rädd att be om hjälp eller dela.
10. Du skall icke hava en snuttefilt.

▪ Leif Wilehag

bokomslag
Ann Söderlund & Sanna Lundell
Djävulsdansen
Bladh by Bladh 2015

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: