[170703] Några synpunkter på Skolkommissionens slutbetänkande: Samling för skolan – Nationell strategi för kunskap och likvärdighet. SOU 2017:35.
PISA-choken 2013 satte skolan i centrum för den politiska debatten. OECD:s rapport från 2015 definierade den svenska skolans problem som för mycket marknad och för lite likvärdighet. Den rödgröna regeringen tillsatte som svar en Skolkommission med uppgift att ge förslag på hur kvalitet och likvärdighet kan stärkas. Slutbetänkandet kom i april 2017 och remisserna skall vara inne första september.
Kommissionen, såväl som Skolverket, hävdar att orsakerna till svenska elevers allt sämre skolresultat i internationellt jämförande studier måste sökas i 1990-talets systemskifte. Tyvärr har denna analys inte satt tillräckliga avtryck i kommissionens förslag till åtgärder. Kommissionens rapport är en kompromiss som inte rår på de avgörande orsakerna till den svenska skolans problem.
När marknadsprinciper introducerades som styrmodell i offentlig sektor och när det fria skolvalet i kombination med den fria etableringsrätten infördes skulle skolan bli effektivare, billigare och ge bättre kvalitet. Forskning visar att inget av dessa löften infriats. Forskning visar också att valfriheten lett till en sortering av eleverna efter socio-ekonomisk och etnisk bakgrund. I ett system som bygger på att skolor konkurrerar om elevernas skolpeng är det omöjligt att undvika betygsinflation. Skolan sätter själv de betyg som bygger den egna skolans varumärke.
Forskning visar också att skolvalet i hög grad är ett negativt val. Valfriheten utnyttjas av resursstarka grupper som väljer bort skolor med många synliga minoriteter snarare än att man väljer skola utifrån pedagogisk profil. Skolverket hävdar att likvärdigheten i svensk skola försämrats, primärt som en följd av att variationen mellan olika skolors resultat mer än fördubblats sedan slutet av nittiotalet. Denna utveckling är i hög grad relaterad till den sortering av eleverna som skett genom det fria skolvalet. Eleverna från resurssvaga hem i de kommunala förortsskolorna är förlorarna. I många skolor når inte mer än häften av eleverna godkända betyg. När den sociala blandningen tunnas ut blir kvaliteten i skolan som helhet lidande. I de kommunala förortsskolorna har kamrateffekten ersatts av grannskapseffekten, dvs att villkoren utanför skolan läcker in i och påverkar klimatet i skolan.
Diskussionens och forskningens fokus på likvärdighet har fått Svenskt Näringsliv, som också ingått i Skolkommissionen, att försöka omdefiniera detta begrepp. Svenskt Näringsliv hävdar i en rapport från januari 2016 att skillnader i resultat beroende av bakgrund och förutsättningar är ”förenliga med att den svenska skolan ändå kan värderas vara likvärdig”. Avsikten är att ge legitimitet åt förslag som menar att skolan i än högre grad skall ges möjligheter att sortera elever och odla eliter.
1960- och 70-talets skolpolitik – En skola för alla – slog fast att alla elever har rätt till en likvärdig utbildning. En likvärdig skola innebär inte att utbildningen skall vara likriktad eller samma för alla, men skolan man går på skall inte vara avgörande för vilka betyg man får, alla skolor skall vara bra skolor. 1946 års skolkommission gav skolan ett tydligt demokratiskt och samhällsbyggande uppdrag. Den utveckling av det svenska samhället, med tillväxt och fördelningspolitik, som lade grunden för den svenska välfärdsstaten under decennierna efter det andra världskriget, vore otänkbar utan demokratiseringen av utbildningen. Att hävda att skolan skall vara likvärdig i ett samhälle där inkomstklyftor och förmögenhetsskillnader krymper gjorde skolan till en del av den övergripande politiska visionen om ett jämlikare samhälle. Svensk skola hade också goda resultat och hög likvärdighet i den tidens internationella mätningar.
Dagens Skolkommission hävdar också allas rätt till en likvärdig utbildning, men hur denna vision skall realiseras i en samhällsordning där klyftorna ökar och där skolan är underordnad marknadens logik, det är nöten man inte kan knäcka. Hur skapar man en rättvis och jämlik skola i ett orättvist och ojämlikt samhälle? Trots att det finns en bred opinion mot det fria skolvalets negativa konsekvenser såväl som mot skol-koncernernas vinster så är dessa viljeyttringar inte tillräckligt stark för att stå emot de krafter som kräver att marknaden skall ta över allt mer av det som tidigare var det gemensamma.
Så länge skolan är marknadsstyrd är det svårt att realisera de utbildningspolitiska mål som är vägledande för kommissionen. Marknaden bygger på konkurrens. Marknaden skapar vinnare och förlorare. Men en skola som skall ge alla elever en likvärdig chans måste vara fredad från marknadens logik. När skolan inte längre är en plats för möten mellan olika sociala världar hotas kunskapsutvecklingen såväl som den sociala sammanhållningen och demokratin.
Det är bra att kommissionen vill stärka den statliga styrningen såväl som skolans kompensatoriska uppdrag, bland annat genom ett nytt statligt bidrag som skall relateras till ett socio-ekonomiskt index. Men det räcker inte. Kommissionens uppdrag är att försöka att sy ihop ett brett parlamentariskt underlag. Forskningens uppgift är att lyfta fram de otvetydiga resultat den under mer än två decennier kommit fram till. Dessa visar att de negativa effekterna av marknadsstyrningen är de svenska skolans allvarligaste problem. För att skapa en rättvis och likvärdig skola måste denna styrning brytas. Forskningens uppgift är att hävda detta oavsett hur det politiska landskapet ser ut.
