Video: Hur man ödelägger en paradgata

Temavinjett: Sanering utan hjärta

[171107] Hängmattan i Majorna i Göteborg var fram till rivningen 1982 en unik kvarleva från den period då stadens utvecklades under småskaliga förhållanden. Varje kvarter bestod av flera fastigheter och var likt ett hologram en miniatyr av själva staden. Här fanns mängder av affärer och mindre industrier.

Idag, många år senare, är det just denna stadstyp som blivit ideal för nybyggnation och som man kan se efter årets bostadsmässa i Linköping. Samtidigt är det byggekonomi och lönsamhetskalkyler som begränsar genomförandet av den småskaliga staden fullt ut. I Hängmattan fanns möjligheterna att pröva en stadsomvandlig med blandning av nytt och gammalt, och samtidigt behålla affärslokaler till lägre hyror. Storleken på hyran har avgörande betydelse för vilken verksamhet som får ta plats. Istället blev det här ett fåtal lokaler för ekonomiskt mer krävande verksamheter.

I svepet följde även den småskaliga variationsrikendomen med. Inte ens en imiterad mångfald lyckades det kommunala fastighetsbolaget Bostadsbolaget åstadkomma. De fyra uppskalade bostadskvarter som ersatt de gamla kvarteren liknar i mycket de storskaliga bostadshus som varit dominerande alltsedan miljonprogrammets dagar.

Det är inte självklart vad som bidrar till att skapa en bra boendemiljö. Den amerikanska stadsforskaren Jane Jacobs menade redan på 1960-talet att det inte nödvändigtvis är höjden på husen som ensamma avgör det. Men hon pekar på noder utanför den egna bostaden som viktiga för en attraktiv stadsdel. Hennes studieobjekt var främst olika stadsdelar i New York. Breda trottoarer anger hon som viktiga för att kunna låta fotgängare och barn ta plats i kvarteren. I Sverige är det inte breda trottoarer som betyder mest, snarare bottenvåningar som kan ha attraktiva verksamheter tillgängliga för de allmänheten. I Hängmattan finns idag i huvudsak privata lägenheter i bottenplan.

Många är Göteborgs gamla stadsdelar som tömts på sin sociala rikedom. Fastighetsägare har andra ambitioner och drivmedel än boende som attraherar folk. Idag poängteras privata lösningar för att skapa ett attraktivt boende. Och för fastighetsekonomin är detta den bästa lösningen. Hjulen snurrar allt fortare och vi utlovas mest valuta för pengarna. Frågan som borde ställas är vad som är bäst för det sociala livet och för samhället.

▪ Christer Wigerfelt