Karin Smirnoff – Jag for ner till bror 

[190809] Jana kommer tillbaka till barndomsbyn Smalånger på den norrländska vischan, får jobb i hemtjänsten och bor hemma hos sin bror. Hon bekantar och återbekantar sig med en rad profilstarka individer, och vi får inblickar i deras liv och historia såväl som i vardagslivet inom hemtjänsten. Det är dramatiskt och komiskt, absurt och tragiskt. Och det är ytterst välskrivet, med egenartat språk och ihopdragna ord och uttryck, och endast gemener som förstabokstav i egennamnen.

Jag måste helt ha missat när Karin Smirnoff, i fullmogen ålder (född 1964 i Umeå), förra året blev Augustprisnominerad för sin debut  Jag for ner till bror. Året då Linnea Axelsson vann med Ædnan. Men nu har jag läst denna mustiga berättelse om mer eller mindre ”vanliga” människor, om mer eller mindre trasiga och udda varelser, om kärlek och sorg, om våld och övergrepp och värme mellan människor. Jana träffar den harmynte och målande John och blir nog förälskad, men vill/vågar/orkar hon närma sig ännu en skadad själ? Annars är hon robust som få, kanske rent av lite ”manhaftig”, flink med jaktgeväret. Men Jana precis som flertalet av invånarna i byn bär på sin obearbetade bakgrund, bland annat med en våldsam far hon en gång högg i magen med högaffeln och som till slut brodern fick dö på. Nutid och dåtid blandas och ”mysteriet” med Maria vädras både här och där och söker sin förlösning. Ibland kan jag tycka det blir väl många dramatrådar att hålla reda på, men i stort är det en stor läsupplevelse.

Nu finns också en fortsättning, Jag for upp med mor.

/Stefan Hagberg

 

 

Karin Smirnoffs Jag for ner till bror är utgiven 2018 av bokförlaget Polaris.

Den finns nu också i pocket.

Taggar
Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: