[191212] Häromdagen fick Greta Thunberg pryda Time Magazines omslag. Skälet till detta var att hon hade utsett till ”person of the year”. Något som ingen annan svensk lyckats med tidigare, varken Kungen, Kamprad, Zlatan eller Bergman. Vid åsynen av Greta på omslaget flöt en massa minnen upp, dels från de många hyllningarna och dels från de många hånen av denna unga tjej. Minnesbilderna härstammade framförallt från sociala medier, fora där vem som helst kan yttra sig, närsomhelst och hursomhelst.
Kokar man ner minnena framträder tre tendenser klarast. För det första, att de flesta och största hyllningarna av Greta kommer från utlandet snarare än hemifrån. Varför då?
Stämmer det nötta ordspråket om att det är svårt att bli profet på hemmaplan och talet om den svenska avundsjukan? Något är det i alla fall med den svenska opinionen där en välkänd journalist nyligen konstaterade att Greta blivit allt mer vänsterpopulistisk, nu när hon upprepat att politikerna och näringslivet inte gör tillräckligt och är i osynk med folkviljan.
Måste en sådant uttalande nödvändigtvis vara vänster och därtill populistiskt? Är det inte obestridligen så att de flesta kurvor pekar åt fel håll sedan länge och vi är långt ifrån att nå klimatmålen? Och vilka har störst påverkan på detta, politiker och storföretag eller vi vanliga medborgare som köper ekoprodukter, skär ner på flygresor och går till återvinningsstationen? Är det inte obestridligen så att en Trump och en Jeff Bezos, en Löfven och en H&M:s Stefan Persson har större makt och inflytande än du och jag?
En andra tendens visar att de flesta som hånar Greta (och det är många, tyvärr) är äldre män. Varför känner sig så många av dessa – förment mogna och modiga varelser – hotade av en 16-årig tjej? Här sviker mig det blygsamma förnuftet.
Slutligen, en sista tendens, bland Greta-hånarna dominerar också personer med högerinriktade åsikter. Allra tydligast sticker gruppen högernationalistiska äldre män ut.
Även detta är ju konstigt, eftersom den enskilde individens insats, blågula framgångar och entreprenörskapets lov så ofta sjungs av just Högern. För kan inte Greta ses som just en Högerns idealtyp, en blågul person som agerar självständigt, beslutsamt och når framgång – världen över, inte minst i det mäktiga och högerstyrda USA? Varför inte jubla åt denna blågula framgångssaga nu när vår stolta nation befinner sig i en sådan förment usel och urspårad situation, enligt just samma personer?
Dessutom är Greta tjej och vi bor som bekant i världens mest jämställda land, till skillnad från andra främmande länder och kulturer där de har unken kvinnosyn. Varför inte jubla nu när en 16-årig tjej från vårt land blir viktigaste personen i USA:s viktigaste magasin?
Här uppstår en massa konstiga frågor. Kan det vara så att den där typiska svenska avundsjukan och vurmen för blågulhet och entreprenörskap fungerar selektivt, inkonsekvent och enögt. Att lika inte gäller för lika, om vi ska travestera valsloganen från en känd högergubbe.
