Poetiskt formexperiment

bild ur föreställningen

[200113] Programtexten till Backa Teaters nya föreställning Krigerska handlar om hur teatern en gång föddes i det antika Atén. Om födelse handlar också föreställningen. Men då om kvinnor i migrationens fotspår och deras tankar inför ett väntat barn. Med sinnena på helspänn fångar jag upp deras reflektioner som formuleras likt en talkör, poetiskt och suggestivt.

Till Backa Teaters premiärer går man numera med osäkrade förväntningar. Att skapa något helt nytt, originellt och framför allt angeläget för vår samtid har blivit mottot. Efter pjäserna DNA (Dansa nära anhörig) och Vi som fick leva om våra liv har man nu bearbetat ett radiodrama från 2016, Brev till en krigerska, av den utmanande iransk-svenska poeten, litteraturkritikern och dramatikern Athena Farrokhzad.  Med teaterns ursprung som utgångspunkt har samma regissör då som nu, Saga Gärde, bearbetat detta radiodrama till teater i nära samarbete med ensemblen. Fram har vuxit en form som med dagens tekniska förutsättningar är tänkt att ses som en uppdatering av en ursprunglig teaterform.

Sex kvinnliga (tack och lov) skådespelare, varav en ”försångare” (Beri Gerwise) har valts ut till denna talkör av fiktivt havande mödrar med skiftande bakgrunder, individuella röster, som tycks stämda i olika lägen från strikt recitativ till en röst som sticker ut för sitt djup och sin värme. Tillsammans skapas ett kollektivt audiovisuellt verk, som ger uttryck för oändligt många tankar riktade direkt till det ofödda barnet som bebor deras kroppar och vilken värld de kan tänkas gå  till mötes. Det är tunga existentiella funderingar, i många fall relaterande till arv av historia och berättelser där ingen längre finns som kan berätta eller där inga föremål återstår som kan ge ledtrådar bakåt.

Strofer tunga som bly formuleras:  ”Hur ska jag förbereda dig för en värld som inte vill att du ska finnas?” ”Kommer du att kunna kalla en plats hem utan att se den ödeläggas?” Kommer du att begrava oss någonstans dit du kan återvända?” Och det bara fortsätter…

Vi är nog många i publiken som aldrig varit i närheten av liknande tankar inför väntade barn och som kanske dessutom är skolade i en teatertradition som burits fram i generationer av svenskättade skådespelare i välkända dramer med klassikerstämpel. Här möter vi en annan sorts energi, experimentellt laddad, med texter som bottnar både dokumentärt och framstår som lyriska utopier som väcker för dagen högst relevanta frågor om vilken värld som väntar en kommande generation. Detta formulerat av den som bland mycket annat erhållit Karin Boyes litterära pris för att, fritt citerat, ”söka sanningen om främlingskapets yttersta villkor med smärtsamt berörande och gränsöverskridande språk”. Och på den vägen tycks Farrokhzad  ha fortsatt.

När det gäller att finna en visuell form för detta radiodrama har i scenens mitt placerats en stor glasbox med vatten, som kanske ska associera vattenfödsel eller snarare fostervatten i och med att någon då och då sänker sig ner hel och hållen i det och det finns en röd tunn slang nedsänkt, likt en navelsträng. Någon form av provtagning och fotografering tycks också pågå, såvitt jag kunde förstå. Det förekommer en hel del teknisk och annan utrustning runt om som förefaller aningen överflödig. Men det som dominerar är fondväggen, på vilken då och då  återges intervjuer som görs bakom en skärm till höger på scenen. Där delger skådespelarna var och en sina privata berättelser, som kan handla om mödrars kamp för sina barns överlevnad undan krig och fattigdom till ett liv i frihet.  Därav föreställningens titel – att till detta krävs krigerskor.

Backa Teaters musikaliske trotjänare, Bo Stenholm, ledsagar följsamt verket på olika instrument med David Gülichs och Lisa Nordströms specialkomponerade musik och ljuddesign.

Det här är inte ett teaterstycke i traditionell mening med dialoger och början och slut och går heller inte att överta hur som helst. Men det ställer angelägna och djupt berörande existentiella frågor och väcker samtidigt frågor om teaterns roll.  Om den är att ge material till möten och samtal så visst finns här en potential som skolteater.

▪ Britt Nordberg

Föreställning: Krigerska av Athena Farrokhzad

Bearbetning och regi: Saga Gärde

Scenograf: Jenny Ljungberg

Kostym: regissör, ensemble och kostymavdelning

Ljussättare: Ellen Ruge

Komposition/ljuddesign: David Gülich, Lisa Nordström

Maskör: Meduza Vogt

Medverkande: Bahareh Razekh Ahmadi, Eleftheria Gerofoka, Beri Gerwise, Anna Harling, Kristina Issa, Gunilla Johansson Gyllenspetz, Bo Stenholm, Ove Wolf

Dramaturg: Stefan Åkesson

Scen: Backa Teater

Bild: Eleftheria Gerofoka, Gunilla Johansson Gyllenspetz, Kristina Issa, Bahareh Razekh Ahmadi, Anna Harling, Beri Gerwise, Ove Wolf, Bo Stenholm  Foto: Ola Kjelbye

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: