[200306] Asako I & II är ”den gamla vanliga historien” om plötslig passion som faller till ro i sansad vardagslunk, men vägen dit är intressant och inte så lite dramatisk, några gånger väldigt humoristiskt fångad, hela tiden med en detaljrikedom i iakttagelsen som fängslar. Det är en film man absolut inte skall missa!
Asako möter den charmerande Baku, det blir ”kärlek vid första ögonkastet” men han har en skuggsida: rätt vad det är försvinner han spårlöst och sista gången verkar han inte komma tillbaka utan lämnar den unga förälskade kvinnan stum av förtvivlan.
Så dyker Ryôhei upp som liknar Baku på en prick (spelas av samme skådespelare) men till skillnad från den rufsige, tygellöse affascinandon är välkammad, pålitlig och förhållandevis genomskådlig.
Så dyker Baku åter upp, nu som en omsusad och förkrossande succé i egenskap av fotomodell och Asako låter sig utan vidare enleveras. Historien upprepar sig och till sist återvänder hon, resignerad, och får det också bekräftat i den oändligt trista slutscenen, där de två, Asako och Ryôhei blickar ut över havet och hon konstaterar att även tristessen äger sin skönhet.
Tyvärr är det ofta så det slutar och verkligare har knappast Shakespeares rader ur Hamlet, här i Carl August Hagbergs klassiska tolkning, framträtt för läsare, åskådare och publik.
Att det som började så bra…
Så gör oss samvet till pultroner alla,
Så går beslutsamhetens friska hy
I eftertankens kranka blekhet öfver.
Och företag af merg och eftertryck
Vid denna tanke slinta ur sin bana
Och mista namnet handling.
