[200419] Graham Swift är en framstående brittisk författare, som med sin förra roman Mödrarnas söndag nådde en särklassig framgång, både bland kritiker och läsare. Han tillhör generationen brittiska författare som kom fram under 80-talet, tillsammans med Salman Rushdie, Ian McEwan, Hillary Mantel, Julian Barnes och Kazuo Ishiguro.
Nu kommer Swift med en ny roman på svenska, ett triangeldrama från det sena 50-talet. Här är vi lyder titeln på denna skickligt översatta kortroman. Romanens tre huvudpersonerna Ronnie, Evie och Jack förenas av något så gäckande och illusoriskt som magi. Kanske kan magi och dramatik tyckas vara en udda kombination i förstone, för dramat förutsätter en strikt dramatisk struktur som rullas upp för läsaren, medan magin verkar mestadels synligt; den döljer mer än den visar. Men såväl romaner som trolleritrick kräver illusionsmakeri för att lyfta, vilket förekommer rikligt i Graham Swift litterära hantverk.
Läsaren förs tillbaka till sensommaren 1959 och till den klassiska badorten Brighton, på Englands sydkust. I centrum för handlingen står trollkarlen Ronnie, som läsare följer i nuet men också genom den sorgliga och smärtsamma uppväxten. En uppväxt under knapra omständigheter i östra London, en livsbana som ändras under London Blitzen då Ronnie som ung gosse skickas till ett äldre par som bor utanför Oxford, allt medan hans fattiga mor tvingas stanna kvar i det bombarderade East End. Den biologiska fadern är sjöman och håller sig mest ute på havet, där han sedermera försvinner under oklara omständigheter.
Ute på landet bland fosterföräldrarna får Ronnie en helt annan uppväxt än den han annars hade fått, men han förfrämligas samtidigt från sin mor som sliter på som städerska inne i London. Hon känner skuld för att inte duga, han känner skuld för att distanserat sig från henne. Som tragisk fond rasar andra världskriget på värst. Relationen mellan mor och son blir därmed det parallella temat i denna roman, kanske ännu viktigare än triangeldramat på varietéteatern. I fosterhemmet tar Ronnie också sina första stapplande steg som trollkarl, ett värv som kommer till honom via fosterfadern Eric. Även denna extra-faderliga relation är skarpt och inkännande skildrad. Swift har ett suggestivt sätt att berätta; att via omtagningar, variationer och preciseringar av händelser fördjupa berättelsen.
I armén möts sedan Ronnie och Jack, först som partners och sedan som dramats två kontrahenter. Vad de riktigt ser i varandra undgår läsaren. Jack är varietetshowens konferencier, en karismatisk gamäng med kvinnotycke. Ronnie verkar vara mer inåtvänd, mer inne i sin trollkonst och dess magiska krets. Tillsammans startar ändå Ronnie och Jack en varietéteater, men de behöver en tredje part, vilken blir Evie White, en salt och driven tjej.
Triangeldramat är därmed fullbordat. Och precis som för den kända duon Magnus och Brasse – i det epokgörande barnprogrammet Fem myror är fler än fyra elefanter – blir tävlingen om Evies/Evas gunst handlingens livsnerv och dramatiska spets.
Vad som hamnar i förgrunden respektive bakgrunden är en av magins och illusionsmakeriets centrala beståndsdelar. Det gäller att förleda och förvandla uppmärksamheten hos åskådaren. Två dramatiska spår växlas sinnrikt här: Ronnies såriga uppväxt respektive kärleksdramat på varietéteatern.
Två narrativa spår som hade varit värda en roman i sig, men som stundtals tar ut varandra, likt ett skickligt trolleritrick där åskådaren kollras bort och misslyckas med att avslöja vad som egentligen har hänt. Hur kunde kaninen hoppa ur hatten egentligen? Om detta är en avsiklig metalitterär poäng i romanen eller inte, är svårt att avgöra. Lika svårt att avgöra är om det är en tillgång eller brist. Med andra ord: Skulle romanen blivit bättre med mer tematisk renodling?
Oavsett svar är det en ytterst läsvärd roman, skickligt berättad och där många existentiella frågor väcks, utan att det känns konstlat och krystat. För vad vore våra liv utan magiska stråk? Förtätande, förhöjande och förtrollande stråk och skiftningar där det frånvarande görs närvarande, där djupare meningar alstras i det vi upplever? Här finns starka beröringspunkter mellan kulturupplevelser och magi, mänskliga praktiker som hjälper oss att med fantasins hjälp tänja och överskrida gränserna mellan verklighet och overklighet.
