Är det rätt att storma och riva skulpturer?

Om filmen Goodbye Lenin.

[200811] Black lives matter. Diskriminerade svarta människor i USA har länge levt med ett strukturellt förtryck, men nu med en förstärkt känsla för att något måste göras. Alltfler knäböjer när antionalsången spelas före matcher i olika lagsporter. Symboliken är tydlig: Nu får det vara nog! och uppslutningen växer för varje dag. President Donald Trump har reagerat starkt negativt på detta men frågan är större än Trumps eget tyckande.

Nu har protesterna tagit ännu ett steg. Under året har flera skulpturer angripits efter att ha anklagats för att legitimera gammal otidsenlig rasism. Inte minst i Södern i USA, där den fortfarande har starkt stöd. Kopplingen till rasismen gör att det finns en stor sympati för metoden. Även i både bredare och smalare politiska sammanhang har statyer blivit stormade och haft en lika begriplig som populär retorik. När Saddam Hussein i Irak störtades var rivningen av en staty av honom bland det första som manifesterade en ny tid.

Sopmuseet i Falkenbergs stortorg brinner. 1997.

Bild: Sopmuseet i Falkenberg brinner.

Symboliken är effektiv men är den att rekommendera? Om en staty är så politiskt laddad så har den troligen även en historisk laddning. Det finns många situationer där skulpturer skapar upprörda känslor utan att avsikten varit att provocera. Gunilla Bandolin har i alla fall hävdat att det varit så. Hon har gjort installationer som väckt olika reaktioner. I Sculptura97, som arrangerades i Falkenberg, kommenterade hon vårt överflödssamhälle genom att samla in prylar på vindar och i förråd. På torget byggdes en förrådsliknande byggnad med fönster, där prylarna stuvades in till beskådande.

Krysset som markerar var Öresundsbron ska anläggas.

Bild: Krysset som visar var Öresundsbron ska läggas.

Reaktionen blev starkt negativ och orsakade en infekterad debatt i staden. Till slut brände någon ner förrådet, eller Sopmuseum som verket kallades. Enligt Aftonbladet hurrade männikorna när skulpturen brändes ner. Några år tidigare gjorde Bandolin en installation om den blivande Öresundsbron. I vattnet där bron skulle ha sina brofästen anlades ett stort krys med cirka 200 bojor. Av både broanhängare och bromotståndare skylldes Gunilla Bandolin för att stödja motparten. Efter några mindre sabotage slutade det med att alla bojor utom en enda förstördes. Efter det återskapades inte installationen.

För att återvända till frågan om det är rätt att förstöra skulpturer, återstår en fråga som inte går att riva. Vad händer med vår syn på historien? Oförrätter kan inte göras ogjorda, men det maktspråk som självförhärskande skulpturer utstrålar kan omvandlas till något annat. Till en påminnelse om oförrätter och om en aktiv strävan efter sann demokrati – och kanske om vägen framåt. Något som lever dynamiskt och även kan förändras längre fram i tiden.

Statyer på Afrikamuseet i Bryssel.

Bild: Ihopsamlade statyer på Afrikamuseet i Bryssel.

Det är nog inte en möjlig hållning för alla skulpturer men med fantasi kan mycket göras. Afrikamuseet i Bryssel har kritiserats för sitt oblygt koloniala perspektiv. Efter att ha varit stängt i många år på 2010-talet för renovering och tillbyggnad har man intagit ett mer tidsenligt perspektiv, samlat ihop många skulpturer som mest har varit okommenterade solitärer, godtyckligt utspridda på det tidigare museet. Nu har de fått en mening i kritiken av kolonialisatörernas omänskliga härjningar i jakten på Kongos alla rikedomar.

Oxen vs Fearless girl i New York.

Bild: Oxen vs. flickan vid Wall Street i New York. Foto av Laughing Squid.

Ett spännande exempel på hur en skulptur kan omvandlas till något annat är en oxe gjord av Arturo di Modica – kallad Charging bull. Han ställde upp den gå eget bevåg vid Wall Street, symbolen för den aggressiva finansiella optimism och blomstring som gäller här. Först blev tilltåndet temporärt men tycks nu har blivit premanent. Året var 1989. En verkligt imponerande bjässe i brons.

2017 gjorde Kristen Visbal en staty som radikalt förändrade bilden av den stora och frustande oxen. Hennes staty var en liten flicka i tioårsåldern, som trotsigt placerades framför oxen. Nu om inte tidigare blev oxen som representant för en ohejdad kapitalism något som borde diskuteras. Det är vad flickan – kallad Fearless girl – inbjuder till. Jag såg den aldrig men den påminner mycket om svenska klimatkämpen Greta Thunberg. Arturo di Modica protesterade mot placeringen av Fearless girl, som flyttade bort året efter.

Så visst finns det många sätt att omvandla en skulptur till något annat. Men en sak kan man inte ta ifrån skulpturstormare – känslan av frihet när en förhatlig diktator just störtats. En skulpturstormning förhöjer definitivt känslan. Så lev känslorna i nuet men glöm inte förnuftet, för att travestera en känd slogan från tiden för folkomröstningen om kärnkraft 1980.

▪ Christer Wigerfelt

Vinjettbild: Om filmen Goodbye Lenin, där en Leninstaty flyttas med en helikopter.

Läs mer om Afrikamuseet i Bryssel efter återinvigningen 2018.

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: