Analys med magkänslan

Vinjettbild: Alexander Norén.

[201115] Hur skapas ett framgångsrikt beslutsfattande? Frågan har förföljt människor sedan urminnes tider, men aktualiserats med de senaste decenniernas svällande forskningsvolymer, boomande managementkultur och ytterligare accentuerats med den pågående coronapandemin. I boken Magkänslans intelligens av den välkända ekonomijournalisten Alexander Norén lotsas läsaren genom ämnena beslutsfattande och kognition.

En framträdande tes är att vi bör låta magkänslan – eller intuitionen – få spela en större roll, speciellt i svåra beslut där många och komplexa variabler förekommer. Många har dock en missvisande bild av magkänsla. För spontan och slumpvis är den goda magkänslan sällan. Istället bygger den på gedigen erfarenhet, där hjärnan hanterat ett visst problem och dess variationer så många gånger att den lätt kan hitta mönster och lösningsinriktade strategier då liknande problem uppstår. Den mänskliga hjärnan är nämligen utformad att hitta mönster, en förmåga som kan kopplas till evolutionen där livet på savannen premierade den som snabbt och effektivt kunde identifiera faror, undvika olyckor och sätta sig i säkerhet.

Med ett flertal exempel – erfarna brandmän, schackspelare och personal på larmcentraler – visar författaren att det är magkänslan (eller det praktiska omdömet) som skiljer experten från novisen. Tydligast blir det under tidspress, då man tvingas handla intuitivt – utan manual och genomlysta alternativ – vilket gynnar den som har erfarenhet.

Ganska logiskt kan tyckas, speciellt om man plöjt ett antal böcker i pedagogik och neurovetenskap. Tydligt blir det också i vältummade ordspråk som att övning ger färdighet, bränt barn skyr elden och att gammal är äldst. För nog vore det konstigt med motsatsen – att erfarenheten gav oss sämre förmåga att fatta kloka beslut. Då hade vi inte haft någon utveckling alls, varken på individuell eller kollektiv-samhällslig nivå.

Framställningen tar spjärn i de senaste decenniernas allt populärare beteendeekonomi, där forskare och nobelpristagare som Daniel Kahnemann och Richard Thaler brukar lyftas fram. Bokens författare hänvisar också till möten med sådana storheter i sin roll som journalist.

Beteendeekonomi är en tvärvetenskaplig disciplin som effektivt punkterar den klassiska nationalekonomins tro på en rationellt och stabilt tänkande aktör – en homo economicus. Istället menar man att människan är mer lättlurad än vi tror, vilket illustreras i begrepp som bekräftelsebias, normalcy bias och flockbeteende. Med andra ord att vi tenderar att ta åt oss information som bekräftar vår kognitiva position, att vi ofta utgår från ett normaltillstånd och att vi gärna följer tongivande trender i omgivningen. Allt detta har reklamen alltid slagit mynt av, alla tankefällor som förnuftet lätt faller ner i. Så vad tillför då boken egentligen? Frågan slår mig under läsningen, då uppenbara iakttagelser och påstående travas på varandra och interfolieras med pedagogiska anekdoter, vilket kan förklara bokens hela 496 sidor.

Vill man var snäll och anta ett omvänt perspektiv, kan konstateras att framställningen har flyt och bygger på en rad levande och lättfattliga exempel. Ungefär så som populärvetenskap och folkbildning bör fungera. Och den goda pedagogiken byggs ju av illustrativa exempel, där det komplexa görs lättfattligt. Samtidigt tillförs lite till den som vill ha mer kryddning och oväntade ingredienser. Men det blir bättre.

För i den andra delen av boken – med rubriken ”Coviditiska beslut och pandemiska beteenden” – lyfter det. Här tillämpas många av de tidigare beskrivna och förklarade begreppen på den pågående coronapandemin. Mer aktuellt och angeläget kan det inte bli. Exempelvis diskuteras varför så många människor började bunkra toalettpapper, snarare än något annat. Det handlade ju inte om någon pandemisk diarré, utan en sjukdom som attackerar andningsorganen. Så varför toapapper? Många andra tokigheter och tankefällor har också utlösts under pandemins lopp, vilket beskrivs och diskuteras underhållande och underbyggt.

Men hur ska människan tydligaste beskrivas, som en svajig stolle eller osvikligt förnuftig och ständigt välstrukturerad skarphjärna? Det enkla svaret – det beror på. Vi har å ena sidan byggt en högteknologisk civilisation utan dess like, präglat av ett utomordentligt välstånd och välmåga för de flesta i den rika delen av världen i alla fall. Å andra sidan visar dagens forskningsbaserade klimatkris att vi håller på att förstöra våra egna livsbetingelser i raskt takt. Och dagens våg av polarisering, populism och våldsbejakande extremism vittnar ju också om att förnuftet seglar i motvind. Utifrån detta torde mer sans, vett och ödmjukhet vara vägen framåt, en riktning i vilken denna mestadels intressanta och lättfattliga bok hjälper oss att vandra.

▪ Erik Cardelús

Bild: Alexander Norén. Foto: Jonas Lindén.

bokomslag
Alexander Norén
Magkänslans intelligens
Volante 2020

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: