När kriget blir en kommersiell idé

Bild: Carsten Jensen

[210225] Carsten Jensen hör till samtidens viktigaste litterära röster när det gäller att med essäistisk idérikedom och intellektuell briljans analysera politiska och existentiella dilemman. Bjälken i mitt öga är den fjärde och avslutande boken i en svit med olika aspekter på de villkor som just nu gäller för hur samhällen och människor kan och bör förhålla sig till de problem som faktiskt hotar vår framtid både som civilisation och som art.

Titeln alluderar förstås på den bibliska uppmaningen att man innan man ser grandet i en annans öga bör rikta uppmärksamheten mot bjälken i sitt eget. Med andra ord en variation på det visa antika rådet: känn dig själv. Och här är Carsten Jensen redan i utgångsläget inne i ett resonemang som berör både frågan om människans natur och hur hon förhåller sig till de livsvillkor hon möter i det samhälle som omger henne – eller honom, för här handlar det så gott som uteslutande om män. Det rör sig om det som i bokens undertitel beskrivs som ”glädjen av att slå ihjäl varandra.”

Vad är nu detta, vill Carsten Jensen på allvar göra gällande att en sådan glädje föreligger, som en visserligen latent men likaväl ofrånkomlig del av den mänskliga-manliga naturen? Svar ja. En viktig källa till Carsten Jensens betraktelser är de senaste årtiondenas krigiska erfarenheter. Han hämtar exempel från krigen i Afghanistan, Irak, Syrien osv. Han finner hur talibanerna i Afghanistan önskade upprätta ett emirat inom landets gränser, medan Al Quaida och IS hade som mål att islamisera hela världen. Han ifrågasätter dessa mål som de mest primära drivkrafterna för de unga män som stred i de olika rörelserna.

I stället finner han en atavistisk lust till dödandet som sådant. Han ser hur hos unga män som saknar vettiga framtidsutsikter i genomkorrumperade länder som Assads Syrien eller som barn till invandrare i Europa, växer fram, inte en radikal islamism, utan en identitetslöshet som leder till ett radikalt hävdelsebegär, som islamiseras. Ur deras upplevda maktlöshet växer en lust till den ultimata maktutövning som består i dödandet av en annan människa. Och, menar Carsten Jensen, ur den marginaliserades maktlöshet växer en lust till frihet, som manifesteras gemensamt med den förverkligade makten att döda. Dessa unga män skulle aldrig bli några samhällsbyggare, menar Carsten Jensen. Är det någon som tror att de skulle slå sig till ro i sitt kalifat och ägna sig åt att bygga ut infrastrukturen och utveckla välfärdssamhället?

Bokens titel ger vid handen att Carsten Jensen alls inte tillskriver endast unga islamister lusten att döda. Han ser den i stället som manligt kodad, en förgiftad källa till handling, som kan aktiveras hos alla män om de personliga och samhälleliga förutsättningarna föreligger. ”I den manliga fantasin finns ett hemligt paradis, där Adam mördar Eva” skriver han.

En mer positiv aspekt på det här synsättet är förstås att samhällena inte behöver vara sådana att de mörkaste drifterna går i dagen. Här riktar Carsten Jensen en förödande kritik mot den nyliberala samhällsordning som blivit alltmer dominerande i stora delar av världen, där alltmer av samhällets funktioner kommersialiseras, och där den mänskliga kapacitet som värderas högst är köpkraften. Det är samhällen som sätter en krass individualism före allmänna nyttigheter, där, för att tala med Jensen, var och en är sin egen lyckas smed – men också sin egen olyckas.

De krig från vilka Carsten Jensen hämtar material till sina analyser visar också på hur även krigföringen kommersialiseras. Privata företag tillhandahåller legosoldater, och när kriget blir en affärsidé är det ju från kommersiell synvinkel olämpligt att de upphör. Så de pågående krigen är en allt vanligare företeelse. Och här drar Carsten Jensen upp likheter i förhållningssätten hos de unga islamisterna och de unga legosoldaterna. Kriget, dödandet, blir en frihet och en yttersta iscensättning av den egna makten.

Mot slutet av boken ägnar sig Carsten Jensen åt en framtidsspaning. Han ser två motstridiga tendenser som kan forma framtiden. Den ena tar sig uttryck i en nynationalistisk populism med etniska förtecken, där det egna landet och det egna folket sätts främst. Den andra tendensen representeras av de rörelser som växt fram kring behovet av att anpassa samhällena till de villkor som dikteras av den globala uppvärmningens akuta hot.

Men ska hotet från den globala uppvärmningen kunna hanteras behövs också en djupare insikt i hur vi delar våra öden med andra människor, de måste erbjudas samma möjligheter till goda liv som vi i västvärlden har. Alternativet till det är skrämmande, och innefattar till exempel brutala hinder för klimatflyktingar och i förlängningen ett tillstånd av bestående kris, som kan leda till fortsatta och pågående krig.

Bjälken i mitt öga är en bok som uppfordrar till eget tänkande och egna ställningstaganden. Det är inte på något sätt en bok till vilken man säger ja och amen. Den medvetandegör och ifrågasätter, men inbjuder också till debatt och kritik. Som det ska vara med den goda essän.

▪ Christian Swalander

Bild: Carsten Jensen. Foto: Isak Hoffmeyer.

komslag
Carsten Jensen
Bjälken i mitt öga. Om det eviga kriget och glädjen i att slå ihjäl varandra
Övers: Fredrik Ekelund
Albert Bonniers förlag 2021

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: