[210226] I tuffa tider behövs tröst, uppmuntran och inspiration. Inte minst då pandemin tycks gå in i en tredje våg, med svårstoppade och skadliga mutationer som rör sig över världen. Parallellt ser vi hur mänsklig samvaro avråds, social distansering och isolering påbjuds och allt fler människor lider på olika sätt, direkt av sjukdomen eller dess efterverkningar och sidoeffekter.
I ett sådant läge kan det vara bra att söka sig till böckernas värld. Här finns tröst, perspektiv och vackra beskrivningar av sådant som vi inte alltid förmår sätta ord på själva i stunden. Inte heller riskerar vi att smittas eller smitta andra när vi bläddrar i en bok.
Under fjolåret utkom Hindret är vägen, en bok i skärningspunkten mellan filosofi och självhjälp. Livsfilosofi, kan vi kalla det. Författaren heter Ryan Holiday, en produktiv och prominent författare, marknadsförare och bloggare. Tidigare har han också varit marknadschef för det ungdomliga modemärket American Apparel, skrivit kolumner i amerikanska tidningar och på senare tid har gjort sig känd med you-tube-kanalen Daily Stoic. Det är med andra ord en flitig person, närd av en amerikansk kultur där synlig och självhävdande framgång värderas högt.
I centrum ställs här den stoiska filosofin, en filosofisk inriktning som fått ett starkt uppsving under senare år. En orsak torde vara vår ostadiga och dystra tidsålder, där globala hot förmörkar himlen för oss alla. I kölvattnet på detta uppstår maktlöshet, modlöshet och meningslöshet, känslor som måste bearbetas.
Mot detta kan stoicismens handfasta och handlingsinriktade credo ställas: att vi visserligen inte kan eller bör förneka svårigheterna, men dock hitta strategier att leva och överleva. Eller annorlunda uttryckt: det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det som är det viktiga.
Holidays stoiska favorit är den romerska kejsaren Marcus Aurelius (121-180), en man ”som visste vad han talade om”. Marcus Aurelius är vida känd för sina Självbetraktelser, men också för att uppfattas som en av de bästa romerska kejsarna, om inte den bästa. En idealisk statsman, i bjärt kontrast till den furste Macchiavelli målade upp några sekel senare.
För Marcus Aurelius var plikttrogen, samvetsgrann och därtill ytterst analytisk och vältalig. En dåtida Nelson Mandela eller Barack Obama, om man gillar deras framtoning. Under Aurelius 19 år vid makten rasade mångtaliga krig, farsoter och politiska intriger. Dessutom misstänktes Aurelius fru ha varit otrogen, en stor förödmjukelse i det patriarkala romerska samhället.
Allt detta lägger Holiday fram och fortsätter sin vandring i det stoiska tänkande. En del av framställningen tippar dock över till att låta som managementfloskler: att vi inte ska gnälla och skärpa till oss, bita ihop och jobba hårt. Att framgången ruvar bakom hörnet bara vi byter livsinställning, från depp till pepp. Några av förebilderna som lyfts fram är Rockefeller, Roosevelt och Edison. Även den stridskunnige nazityska generalen Rommel förekommer, vilket kan diskuteras. Är hans bidrag till mänskligheten värt att lyftas när det finns så många andra? Det kritiska samhällsperspektivet lyser med sin frånvaro. Här är det jaget framför laget, även om kollektivt viktiga dygder hyllas, eller för att citera: ”Stolthet kan brytas ner. Tuffheten har sina gränser. Men en önskan att hjälpa? Inga kärva förhållanden, umbäranden eller ansträngningar får rubba din medkänsla med andra” (s.183).
Läsaren hade gärna kommit närmare Marcus Aurelius, hans livsvärld och hur den formade hans tänkande. Eller Epiktetos (55-135), den frigivne slaven som blev en av den främsta antika tänkarna i en stoisk anda. Varför inte gräva djupare där upphovspersonerna en gång stod? I deras livsvärldar och mylla? I deras texter, på ett mer utförlig och fördjupat sätt?
Istället strös ett antal stoiska citat ut, varpå en nästintill enkönad och testosteronstinn parad av 1900-talets framgångsmän företas. Steve Jobs och Richard Branson, har vi hört om dem tidigare? Ja. Två stenrika entreprenörer. Ja. Behöver vi höra mer om dem? Kanske inte.
Samtidigt beskrivs hur ett antal mäktiga amerikanska företag uppstod och stärktes i kriser. Survival of the fittest och marknadens kreativa förstörelse, liksom. Det är motgången som prövar oss, som visar vad vi går för. Gnäll inte, bit ihop och kämpa. Nog har vi hört det förut.
Emellertid finns lovande ansatser i boken. Holiday är bitvis medryckande, engagerad och kunnig, men uppenbart har han anpassat sig efter den kommersialiserade amerikanska bokmarknaden och kändiskulturen. Tilltalet är direkt och lättsmält, men tränger sällan ner på djupet. Sprickor och problematiseringar uteblir. Och det är synd. För Holiday är ofta bättre på youtube där han tränger ner i mindre stycken av den stoiska filosofin, inte greppar efter allt i en enda andning.
Den stoiska filosofin är både tröstande och handlingsinriktad. Här finns hopp, förståelse och handling. Till skillnad från mycket annan snårigt intellektualiserande filosofi, försökte stoikerna ge oss enkla verktyg att hantera våra liv, här och nu. Inte minst gäller det i svårighet och sorg, motgångar och motigheter.
Men ska våga sig på att vara lite stoiska, kan konstateras att ”bildning light” är bättre än ingen bildning alls. Och här fyller Holiday sin funktion, speciellt i USA, vars senaste fyra år har präglats av politisk råhet, fördumning och brutalisering. Så nog finns det plats för denna förhållandevis lärda bok, inte minst i USA och speciellt om alternativet skulle vara ännu en glättig kändisbiografi eller generisk självhjälpsbok.
