Efter pandemin hotar en annan farsot

Bild: Erik Marrtiniussen. Foto: Sigurd Fandango.

[210323] Nej, stoppa inte jord i munnen, det är fullt av bakterier! Med en skyldig min drar barnet ut sin minst sagt orena lilla näve ur munnen. – Varför får jag inte äta lite jord tänker parveln, jag vill ju bara bygga upp mitt immunförsvar? Men, precis som med människor ska vi inte dra alla över en kam. Bakterier har funnits på jorden i över 4,2 miljarder år, människan i kanske tvåhundra tusen år.

Vi är nykomlingar och vår uthållighet och förmåga till anpassning kan inte jämföras på samma dag med en så livskraftig livsform som bakterierna. Visserligen har vi blivit väldigt invasiva den sista tiden och ökar ständigt i antal, men att vi upplever oss som skapelsens krona beror nog till stor del på att vi syns med blotta människoögat, det gör inte bakterier, de har inte heller lika stor hybris. Förr trodde forskarna att det kanske fanns omkring ett par tusen olika bakterier, sedan föll det budet på sniskan och det stod klart att det snarare var frågan om tjugo till trettio miljoner olika bakterier.

De finns överallt, i alla livsmiljöer, både de tänkbara och de helt otänkbara såsom i vulkaner och saltgruvor. De är minst sagt resilienta har har alltså funnits i över 4,2 miljarder år. Varför betraktar vi människor oss då som skapelsens krona, varför tror vi att det är vi som är Jordens härskare – det är vi inte.

Jag har läst den nyligen utkomna boken ”Bakteriekriget” av den norske författaren och journalisten Erik Martiniussen. Bokens huvudtema handlar är antibiotikaresistens och förklarar såväl bakgrunden, nuläget som möjliga lösningar på problemet och vilka mänsklighetens framtidsutsikter är ur perspektivet att allt fler bakterier uppvisar antibiotikaresistens. Boken är en utmärkt introduktion till ämnet för en lekman, men jag inbillar mig att även personer med betydligt djupare förståelse och kunskap om bakteriologi och  medicin än jag kan få ut något av att läsa den. Texterna är välskrivna och håller hög kvalitet upplever jag, inget hafsverk Martiniussen har ägnat flera år till att samla in information och han har rest och träffat en lång rad människor för att skapa den här översikten över en av samhällets och mänsklighetens allra största utmaningar.

Författaren menar att utan tillgång till fungerande antibiotika kommer sjukvården tvingas tillbaka hundra år i sin utveckling. Transplantationer och stor del av den kirurgi vi är vana vid kommer inte längre att kunna genomföras. Vi kan dö av det vi idag betraktar som enkla infektioner och ett litet sår kan bli det som får Karon att kasta loss och bege sig över Styx. Det talas om att runt år 2050 kommer tio miljoner människor per år att avlida som en följd av antibiotikaresistenta bakterier, idag är det bara sjuhundratusen per år som får sätta livet till. Detta är lågt räknat, då statistiken inte är tillförlitlig. Många gånger anges inte dödsorsaken vara antibiotikaresistens utan istället det sjukdomstillstånd antibiotikaresistensen inte kunde bota.

Det har kallats ”Den tysta tsunamin”, man märker inget förrän det är försent och då är kraften som drabbar en övermäktig. Samtidigt som Martiniussen i boken belyser ämnet antibiotikaresistens får man också lära sig historien runt det första penicillinet, hur antibiotikaresistens uppstår och hur den kan överföras mellan olika bakterier. En bakterie som aldrig varit exponerad kan få egenskapen resistens via en annan bakterie av en helt annan art.

Man målar upp ett skrämmande scenario där en av Världens farligaste bakterier, Yersinia Pestis som låg bakom den välkända pesten, skulle träffa på antibiotikaresistenta bakterier och av dem få tillgång till resistens. Vi skulle stå helt hjälplösa nu, precis som vi gjort alla gånger tidigare då Yersinia Pestis slagit ut mellan en tredjedel och en fjärdedel av hela jordens befolkning. Vi talar här inte om något som en sten i skon, lite irriterande, effekterna av utbredningen av antibiotikaresistens är en hel skopa isgrus, i båda skorna och utan strumpor.

Flera kapitel ägnas åt att klarlägga orsakerna till att antibiotikaresistensen breder ut sig, varför resistensen uppkommer är i sig inte konstigt, bakterierna, de där som funnits i 4,2 miljarder år, vill inte bli dödade av antibiotikan, därför utvecklas de och anpassar sig så att de inte längre blir dödade.

Artisten Kjell Höglunds ord ekar i mitt huvud, ”maskinerna är våra vänner, utan dem inget paradis”. Jag lär mig att det är så med bakterierna också, men det är även sant att utan dem inget helvete. Yersinia Pestis som dödar allt i sin väg är en bakterie precis som Lactobacillus acidofilus som gör gott i tarmen. Martiniussen avslutar med en uppmaning att vi borde avsluta kriget med bakterierna och sluta fred, det gagnar oss bättre.

Boken ger inte intryck av att vara alarmistisk utan lägger helt sonika fram olika forskningsresultat, ofta efter att ha träffat dem som genomfört de olika studierna. Detta gör att det inte känns som att läsa en torr faktatext utan mer som en typ av reseberättelse med bakterier och antibiotikaresistens som tema. Resans sista etapper lämnar resenären med känslan av att det inte är helt kört, det finns forskning som tror sig kunna hitta nya antibiotika som kan vara verksamma även på dagens resistenta bakterier, problemet är dock att det kostar någon miljard att ta fram dem och att det tar tjugo år, under tiden måste medvetenheten om problemet öka och användandet av antibiotika i bl.a kyckling- och grisindustrin minimeras. Det är en tsunami på gång, men du hör den inte, den är tyst, men du dör lik förbannat av den.

▪ Thomas Wennersten

Bild: Erik Marrtiniussen. Foto: Sigurd Fandango.

bokomslag
Erik Martiniussen
Bakteriekriget
Övers: Joachim Retzlaff
Louise Bäckelin Förlag 2020

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: